På besök hos Ny Tids kontor

av Ny Tid

Inför det stundande årsskiftet och allt vad därmed följer vad prenumerationer och dylikt beträffar har vi från redaktionen (som befinner sig i andra våningen) anlagt ett blixtbesök hos våra kamrater i de nedre regionerna, (kontoret befinner sig i första våningen). Det blev en lång blixt, som ses.

Där residerar Aili Ingberg och för spiran. Som regent lystrar hon till namnet ”Pelle”, men det är känt bara i den trängre knutna kretsen. På vår fråga vad kontoret nu skulle vilja framföra till tidningens läsare och ombudsmän, svarar Aili: ”ja, he no myki he”. Hon härstammar från Vasa så hon roar mig med att tala infödingska ibland. Vi skyndar oss att skriva ned vartefter orden flödar, och de flödar ledigt ty kontorschefen är en talför kvinna!

— Först vill vi påminna ombudsmännen om att i god tid sätta i gång med att förnya prenumerationerna. Det är alltid bättre att få förnyelser tidigare i december än senare, när folk köpt upp alla sina pengar i julklappar. Och så bör man skicka ut prenumerationslistorna i god tid och i god ordning. Med det sistnämnda menas att ombudsmannen bör ta avskrift av alla insända prenumerationslistor så kan han undvika många misstag. Han har då ordning och reda precis på vad han skickat in och för huru lång tid, Det har nämligen inträffat att ombudsmän påstår sig ha prenumererat för en person på t.ex. ett halvt år men enligt de listor som inkommit till tidningens kontor framgår att det kan ha varit bara för 3 månader eller i den stilen. Sådant skulle undvikas om man förde bok över prenumerationerna och tiden — samt över insända betalningar. Allt blir redigare om man har ordning och reda, si. Ombudsmännen skall också undvika att ”klotta till” saker genom att t ex, en skickar in en prenumerant och samtidigt meddelar att en annan ombudsman skall stå för betalningen för honom. Envar kan ju förstå att det blir svårt att hålla reda på sådant. Nej, envar för sig. Och så skall man komma ihåg att adressera allt som rör annonser och prenumeranter till Ny Tids kontor. Om man adresserar det till redaktionen kan det hända att redaktörerna i brådskan förlägger prenumeranten och så kan han bli utan tidning tills en påminnelse kommer och en inspektion företas i redaktörernas fynor. Sånt har inträffat, säger ”Pelle”, och redaktören slår blygsamt och skuldmedvetet ned ögonen. Det år bäst att att blunda när man hör sånt där …

– Ja, å så ska man skriva tydligare adresser, tydlig stil och tydligt angivna postadresser. Ombudsmannen bör ta reda på vad den enklaste och riktigaste adressen till en ort är. Nu har det ju företagits ändringar genom att postbussar frambefordrar post så att en tidigare huvudadress numera kanske endast fördröjer tidningens ankomst. Om man inte är saker skall man fråga på postkontoret.

— Skall man skicka in pengar så går det bekvämast, säkrast och blir billigast att skicka genom postgiro och Ny Tids postgironummer är 9995, ett nummer som är lätt att minnas. Man betalar bara in på det numret på vilken postanstalt som helst och det kommer fram till tidningen. På det kort man får att ifylla vid betalningen bör man på den för meddelanden asedda andra ändan meddela vad pengarna är för, om det är för prenumerationer eller annonser, hälsningar eller dyl. Detta underlättar mycket för kontoret då det gäller att hålla reda på varje ombudsmans debet- och kreditkonto.

— Och så skall man inte sända på Ny Tids postgiro om man vill göra inbetalningar t.ex. till DFFF. Det krånglar till och fördröjer, ty DFFF ligger i ena ändan av stan och Ny Tid i den andra – och har ingalunda gemensam kassörska. Folkets jul t.ex. skall inte redovisas till Ny Tid utan till DFFF.

— Var det annars någe, frågar vi när det blir möjligt att få en syl ä vädret då Aili måste hämta andan.

— Ja nej nu tycker jag att jag fått fram allt vad jag har på hjärtat men du kan ju fråga ”flickorna” om int di har någo. Jaa, men det kan du lägga till, att jag märkt sedan jag först började mod dethär jobbet att ombudsmännen nog slappnat till här och var, men skriv nu, att jag hoppas att de skall rycka upp sig igen och ta i som förr i världen. Skriv också att de inte ska vara ledsna på oss här på kontoret om det under årets lopp varit något mankemang med nån sak, sånt kan inträffa. Vi ska nu alla bara hjälpas åt så att det inte blir några upprepningar av misstagen. Och sätt allra sist att jag önskar dem alla en fin jul och ett gott nytt år.

Vilket redaktören skriver fast han nog i sitt sitt sinne tycker att det är väl tidigt, det hinner ju nötas av innan julen och nyåret kommer. Men man kan ju alltid repa upp denna vackra önskan närmare jul.

Nå, så vänder vi oss till ”flickorna” på kontoret. Först har vi Edith Malmberg, vad gör du här och vad vill du, frågar vi obelevat och rakt fram.

— Jag, säger Edith och blir nästan förskräckt, jag sköter annonserna, bokför och skriver räkningar och sånt. Vad jag vill? Jag vill att alla som skickar in annonser från föreningarna skall meddela till vem räkningen skall sändas. Det är svårt att skicka en räkning på måfå till en organisation och det skulle vara på allt sätt mycket bättre om kassörens namn uppgavs. Och så skulle jag vilja lägga alla föreningar på hjärtat att mera än hittills annonsera sina fester och möten i Ny Tid. Fast det inte sku bli så stor annons så är det bättre än ingenting. Och mänga bäckar små blir en stor å. Med bara gratispuffar kommer tidningen ingenvart. Och vem ska annonsera i vår tidning om våra egna föreningar inte gör det. Helst en liten annons och fast en lång puff, det sku jag villa ha. Och så att man ska betala in räkningar så fort som möjligt och inte stoppa undan dem i en byrålåda när de kommer. Det sparar pengar för oss då vi på det sättet slipper skriva och påminna.

Och därmed hade Edith sagt det hon ville säga.

Kaarina Linnaste sköter numera om prenumeranterna, hon har nyss kommit till tidningen men är gammal i gamet, för hon har tidigare arbetat på Vapaa Sana i samma bransch. Hon sköter nog om att det blir klart med prenumeranterna från tidningens sida nu bara ombudsmännen har sina saker klara, menar hon, och ”Pelle” nickar högljutt instämmande. Kaarina hoppas på gott samarbete med Ny Tids ombudsmän. I synnerhet har det blivit ordning på utbärningen i Helsingfors, säger hon, och ”Pelle” nickar högljutt igen, inga klagomål kommer numera in från staden och alla utdelare sköter sig mycket bra. Kaarina vill riktigt framföra sitt tack till dem. Och hon har orsak att vara glad och tacksam ty hittills har utbärningen i Helsingfors varit vårt mörkaste kapitel. Kaarina ber nästan små böner i sin ensamhet om att få behålla sina nuvarande utdelare.

Sist bland ”flickorna” har vi Sigrid Rehn, som enligt egen uppgift är tidningens och kontorets ”användbara åsna”. Hon hämtar nyheterna från FNB, matriser från andra tidningar, springer med bud och går omkring och björnar. Hon är således dubbelt djurisk, både åsna och björn. I båda egenskaperna är hon omtyckt, ty hon har ett rasande gott humör. Och en björn som skrattar blir ju vem som helst glad åt. Endel blir så glada att de ber björnen komma igen, och leende försvinner björnen då för att kanske ute på gatan mummla (sic) något om att, fan också, här ska man springa gång på gång …

Sedan redaktören hade hört allt detta gick han tillbaka upp på kontoret för att knacka ned denna sapiska. Men så kom han ihåg en sak och petade upp 74 228 på telefon och så utspann sig följande samtal:

Ny Tid.

Ny Tid, är det Pelle?

– Ja, ä de du, va vill du?

– Jo, jag glömde en sak.

– Jaså glömde du en sak, nej så underbart, det är väl första gången det har inträffat, jaså, nå vad glömde du?

– Jo, det är så att många ombudsmän som har fått dedär presentkorten och som inte riktigt förstår hur de ska använda dem, kan du inte ge en förklaring?

– Nå men du milda, nå herre jesses, de ä ju så enkelt så. Om man t.ex. vill ge nån en prenumeration på Ny Tid i julklapp – eller som födelsedagsgåva – så prenumererar man på tidningen hos en ombudsman som vanligt och så skriver han ut ett presentkort på den persons namn som man prenumererat åt och så stoppar han som prenumererat presentkortet i ett kuvert och skickar det åt personen, som då vet att han fått en prenumeration på Ny Tid i gåva. Dä ä ju så enkelt de ä int nånting.

– Bra. Tack. Hej.

Red

Redigerad och digitaliserad 9.5.2017

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.