Skall det nya året bli gott eller dåligt
Denna typ av ”lokalbrev” var ett återkommande inslag i Ny Tid under tidningens första decennier. För det mesta skrevs de av någon talför och skriftbegåvad lokal DFFF-aktiv som rekryterats som ”lokalreporter” på orten, och signerades för det mesta med pseudonym eller initialer, vilket gör att de är svåra att identifiera i dag, utan att gräva djupt i arkivmaterialet. Den långvariga chefredaktören Mikael Romberg identifierade en stor del av personerna bakom pseudonymerna i sin översikt över Ny Tids 30-åriga historia år 1973. Ibland tog de här breven formen av korta, dagboksaktiga översikter över hållna möten och auktioner, ibland skrevs de i mer raljerande och kåserande stil, som denna. Under en tid då både transportförbindelser och kommunikationsmedel var betydligt långsammare och färre än i dag, fungerade de här breven ofta som de enda informations- och kontaktkanalerna mellan de olika arbetar- och vänsterföreningarna i Svenskfinland, och hade således en klar funktion, även om texterna i sig inte alltid var av högsta informationsvärde. Artikeln digitaliserad 27.6.2017.
Skall år 1957 bli ett gott eller dåligt år? Den frågan har säkert mången ställt sig såhär vid årsskiftet. I varje land, där kapitalisterna är de styrande, blir svaret alltid detsamma. Ty kapitalisternas nyårshälsning till arbetarklassen lyder alltid såhär: Exploatering, hänsynslös utsugning och hänsynslöst utnyttjande av arbetarklassen på alla områden, för att de själva skall kunna behålla sin ställning, makten och rikedomen. Arbetarklassens nyårshälsning borde nu mer än någonsin ljuda för enighet: förenen eder! Genom de arbetandes enighet eller oenighet avgörs frågan om året blir gott eller dåligt.
Den orättvisa, som tar sig uttryck i höjda priser, höjda skatter, mindre löner genom en konstlad arbetslöshet, är en del av de vapen kapitalisterna använder sig av för att uppnå sina mål. Hur underligt det än låter, finns det ingen lag som säger att det skall vara så, utan det är folkets egen sak, det är folkets enighet som avhör om året blir gott.
*
Härifrån Tenala flyr många undan arbetslösheten genom att fara till Sverge, men alla kan ju inte göra detta och alla vill inte heller göra det. De som blir kvar hoppas och väntar att tiderna skall förändras. Tiderna förändras fortgående, men till det sämre, om vi inte håller fast vid de rättigheter arbetarklassen tillkämpat sig. Den enda möjligheten att behålla sina rättigheter och vinna nya, är att göra som kapitalisterna — organisera och förena sig.
Hur ofta får vi inte höra att vi har en alltför hög levnadsstandard. Arbetarklassen lär med ett ord leva i överflöd. Varför strömmar då inte t.ex. svenskar, danskar och norrmän hit på arbetsförtjänst, då vår levnadsstandard är så hög? Den frågan undviker herrarna att besvara. Räknas de arbetslösa som herrar och de höga skatterna och förhöjda priserna som måttstock på den höga levnadsstandarden, stämmer nog påståendet.
Under det utgångna året hade vi här i Tenala närmare ett hundra flera utflyttade än inflyttade personer, varav många var svergefarande, men kanske de ledsnade på allt det stora överflödet, ho vet.
*
Annars går livet här sin gilla gång. Enformigheten avlöses då och då av någon tvångsauktion, där småbrukarna mister sitt lösöre, som utpressas för skatterester.
Fiskarbefolkningen åter lever i överflöd, men blott på minnen av forna fångster. Men det är väl också att ha hög levnadsstandard.
Då jag som rekryt hamnade in i finska armen begrep jag inte varför vi skulle hålla bröstet ut och rumpan in, men nu förstår jag det. Vi var nämligen det året skattefria. Ty ju mera skatterna tynger folkets axlar neråt, desto mer stiger den kroppsdelen uppåt som vi rekryter skulle hålla in. Därav kan man också dra en annan slutsats. Det bidrar till att förklara varför så många arbetare inte bryr sig om krigspränikorna — de har huvudbry med var de skall hänga dem.
Ja, så var det med den saken. Men för att övergå till något roligare, eller mera glädjande, kan vi ju nämna litet om vår folkdemokratiska förening. Här i fastarbyavdelningen skall vi börja det nya året med att hålla årsmöte och julfest på samma dag. Det blir lördagen den 12. 1. kl. 19 hos E. Bredenberg på Ovanmalm. Alla är hjärtligt välkomna, men en liten sak att hålla på minnet är att varje deltagare är vänlig och tar med sig en liten julklapp plus ett gott humör, fast det sistnämnda brukar man annars få gratis på festen. Vi har blivit lovade riktigt ”kiva” filmer, och våra medlemmar i syjuntan är ju kända för att kunna laga gott kaffe och goda bullar, och det kan ju var-och-en sedan övertyga sig om. Men en skild hälsning skulle jag gärna ändå sända kamraterna i Trollshovda. Ni som är fiskare, kom med på festen. Ni får alldeles gratis ett minne till att leva av.
S N
P. S. Fick i sista minuten meddelande om att riksdagsman Gösta Rosenberg håller festtalet på julfesten.
