FILM: LAMERICA (95)

LAMERICA (1995) regi: Gianni Amelio foto: Luca Bigazzi klipp: Simona Paggi prod: Mario & Vittorio Cecchi Gori. Längd: 125 min premiär 29.3

resumé: Gianni Amelios Lamerica, premiär denna vecka, var utan tvivel den bästa filmen jag såg år 1995. Utan att vara direkt dokumentär, är det en film som direkt beskriver en verklighet som existerar, och samtidigt flingerar som en moralisk tankeställare. Kanske är det i fiktionens form, man bäst lyckas gestalta vår europeiska när- och samtidshistoria.Vad det konkret handlar om är förhållandet mellan Italien och Albanien, grannländer som åtskils av Adriatiska havet, men där man ur den fattigares perspekti v blickar på grannen som något lika mirakulöst som Amerika.

Tragedin finns både i exploateringen av billig arbetskraft och i de fattiga massornas desperata behov av bättre levnadsstandard. Gianni Amelio konkretiserar beroendeförhållandets perversioner genom att berätta en story om italienska skattefifflare som för lägger imaginär verksamhet i Albanien och försöker den vägen komma åt näringssubventioner. Den unge mannen, uttrycksfullt spelad av Enrico Lo Verso, som ska fixa till det, hamnar av ödets nycker in i den albanska verkligheten, utan returbiljett. Ha n gör en smärtans vandring och vaknar till klarsyn om både sin egen, och sitt folks arrogans mot albanerna. Detta planterar Amelio dessutom in i början genom dokumentära inslag från Mussolinis intåg i Tirana. Den unge italienarens besvärliga repatriering kulmineras i båtscenen, som alla har upplevt i nyhetsbilder. Som helhet bli Lamerica en omtumlande upplevelse, som tilltalar alla sinnen, inte minst samvetet.

värdering: 7/7

Okänd skribent

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.