–Jag tror inte på nationsstatens idé. Den kan inte leda någon annanstans än till etniska rensningar, säger Miklós Barabás, chef för Európa ház, Europahuset, i Budapest, på en fråga om Balkans framtid.

I Ungern har man noga följt med det som skett i grannlandet och Barabás ser det som olyckligt att man tagit till militära medel för att lösa problemen.

– Problemen på Balkan borde lösas enbart med politiska medel, trots att det är en väg som är full av motsättningar och smärtor och kostar en massa.

– Därför tror jag att den processen bör startas med unga som är mer mottagliga och som inte ser på varandra som potentiella fiender.

Civilsamhället viktigt

Jag försökte få tag på Barabas i Budapest i september. Han fanns själv inte på plats och den som fanns på plats och svarade i telefonen talade bara ungerska.

– Nu har jag en sekreterare som talar engelska, försäkrar han när jag under veckoskiftet hittar honom på EU:s medborgarforum i Tammerfors.

Europahuset är en samarbetsorganisation för ungerska medborgarorganisationer och Barabás tror att det s.k. civilsamhället har en betydelsefull uppgift också när det gäller konflikter som den i Jugoslavien.

– Vi bör ha en effektiv konfliktförebyggande apparat, och där kan medborgarorganisationer spela en viktig roll. De ser inte på situationen uppifrån eller utifrån, utan inifrån. De har en klar bild av situationen och kan signalera om en farlig utveckling håller på att uppstå.

Skandinavisk tolerans

Också massmedia har en uppgift och här har Europahuset i Budapest agerat genom att tillsammans med Olof Palme-centret i Stockholm ordna utbildningsseminarier för journalister från ex-Jugoslavien. Det tredje av dem hölls nyligen och under tre år har omkring 100 journalister deltagit i dessa seminarier.

– De har varit framgångsrika och folk ringer redan och frågar om de kan komma med på nästa seminarium.

Barabás säger att han uppskattar Palmecentrets och Gunnar Lassinanttis arbetsstil med många resor på fältet.

– De för med sig skandinavisk tolerans, de bestämmer inte vad som ska göras, utan utgår från våra erfarenheter. Det finns andra parter som kommer utifrån och dikterar. Mindre länder har bättre attityder.

En del av Europa…

När EU genom stabilitetspakten för sydöstra Europa går in för att göra Balkan ”säkert för demokrati” kan man fråga sig hur långt man kan utsträcka den civilisatoriska missionen. I vilken utsträckning kan man tillämpa allmänna europeiska normer och värden på Balkan?

– Trots det specifika i situationen borde allmänt accepterade demokratiska värden återupprättas. Det innebär bl.a. respekt för mänskliga rättigheter och minoriteternas ställning, rättsstatens principer och frihet för media, svarar Barabás.

– Folk tenderar att se Balkan som någon mycket underlig och kaotisk värld där man inte kan hitta en nyckel till lösningar. Balkan är visserligen i utkanten av Europa, men ändå en del av det.

– Alltid när man talar med en balkanier, hur nationalist eller t.o.m. extremnationalist han än är, så säger han ändå att ”vi är en del av Europa” – inte talar någon t.ex. om Asien. Denna proeuropeiska känsla bör vi utnyttja.

…med sin egen karaktär

Miklós Barabás ser det som viktigt att bevara den kulturella rikedomen och mångfalden i Europa.

– Jag tror inte att en standardiserad cocacolakultur är någon lösning. Därför behövs det en respekt för universellt erkända normer som gör det möjligt att bevara det multikulturella samhället och den mycket färgstarka Balkankulturen, där var och en i någon situation befinner sig i minoritet. Också om du är i majoritet där du bor så är du 50 km längre bort redan i minoritet.

Om man inte vill ha ett Balkan som är en potentiell konfliktkälla bör man enligt Barabás förhindra att det skapas en massa småstater.

Straffa inte hela nationen!

En central fråga är förstås nu hur omvärlden agerar i förhållande till Serbien.

– En del västeuropéer gör misstaget att identifiera Serbien med Slobodan Milosevic. Men det är fel att straffa en hel nation när man vill straffa honom. En politisk isolering av Milosevic är nödvändig, men man måste ha en mycket differentierad syn på det serbiska samhället. Motståndet måste byggas upp nedifrån. Man kan inte bara isolera Milosevic om de inte finns inre förutsättningar för att det ger resultat. Här bör europeiska projekt komma in och hjälpa.

Små, korta steg leder längst, tror Barabás.

– Man når inte någon lösning i morgon, men vi har ingen tid att förlora. Vi måste bygga upp förtroende, vi måste få i gång en process.

Ingen ny Berlinmur

Európa ház bildades i mars 1990, med tre syften:

1. bidra till att ett aktivt medborgarsamhälle växer fram i Ungern och demokratin stärks
2. stöda integreringen av Ungern i Europa
3. befrämja goda relationer till grannländerna.

– Vi har sju grannländer och vi vill inte ha någon Berlinmur mot något av dem. Vi är emot nya delningar av Europa.

Studenterna visar vägen?

När Miklós Barabás vill satsa på de unga som ”är mer mottagliga och som inte ser på varandra som potentiella fiender” fick han under mötet i Tammerfors en bekräftelse på att det faktiskt kan gå den vägen.

Åtta representanter för studentorganisationer i (rest-)Jugoslavien, Kroatien, Bosnien (också Republika Srpska), Slovenien, Makedonien och Bulgarien presenterade ett studentinitiativ för stabilitet i Sydosteuropa som de hade enats om några dagar tidigare i Helsingfors. Också representanter för studentorganisationer i Kosovo var inbjudna men hade inte kunnat komma.

I deklarationen uppställer man som mål att öka studenternas deltagande i de demokratiska processerna, harmonisera den högre utbildningen, göra det lättare att studera i andra länder, öka toleransen och respekten för andra kulturer både bland studenterna och i det övriga samhället och verka för de mänskliga rättigheterna. Snart ska man ha ett gemensamt seminarium i Skopje om tolerans och senare ett annat seminarium i Sarajevo.

– Vi kommer att vara ett steg före politikerna, sade Martina Vukasovic från jugoslaviska studentförbundet. Hon medgav att det främst är regimen i hennes eget land som kommer att försvåra arbetet, men verkade inte på minsta sätt pessimistisk.

– Vi gör något för att förändra situationen genom starka protester och demonstrationer. Vi ser fram mot en regering som inte är huvudhindret för stabilitet i regionen.

– IBosnien kämpade vi mot varandra i fyra år till följd av politikernas starka nationalism, det var inte vår vilja. Kriget tog våra bästa år, allt annat är bättre än krig, sade Mustafa Sarajlic från Bosnien.

En solskenshistoria

En av de åtta var Suncana Roksandic från kroatiska studentförbundet. Hon visade sig vara dotter till den kroatienserbiske historikern Drago Roksandic som jag intervjuade i Wien 1991. Hon berättade att hennes förnamn betyder Solsken, och det var närmast en solskenshistoria hon berättade.

Enligt henne har hon inte råkat ut för några besvärligheter som serb i Kroatien, och problemen är säkert mindre i akademiska kretsar i Zagreb, men kan man undra om det var den nästan färdiga juristen i henne som talade.

– Unga mänskor tänker inte så. För dem är det viktigt att vara tolerant, försäkrade hon i alla fall. Och väl är det om det är så.

Josipa Komericki från kroatiska studentrådet berättade att studenterna aktivt deltar i Glas 99-kampanjen (se Ny Tid 15.10) för att få folk att rösta i det kommande valet. Med det vill man både få förändringar i landet och visa EU att Kroatien är demokratiskt.