Ska Sovjethymnen återuppstå som det ”nya” Rysslands nationalhymn? Frågan är inte ointressant, tvärtom.

Den är t.o.m. så viktig, åtminstone i vissa kretsar, att ryska statsrådet, ett nytt organ, tog som sin första uppgift att ordna upp hymnfrågan. Ryssland har redan en del år haft en nationalhymn, Michail Glinkas Patriotiska sång. Den har dock inga ord, och musiken är så svår att få skulle klara av att sjunga dem om det fanns några.

Så statsrådet arbetar med saken och häromveckan deklarerade premiärminister Michail Kasjanov att han stöder tanken på att använda den gamla Sovjethymnens melodi, skriven av general Alexandrov (han som ledde Röda arméns sång- och dansensemble), med nya ord.

– Det räcker inte med att byta orden. Tänk på vad t.ex. en lett känner om han kommer till Moskva och hör Sovjethymnen. Det var inte utan skäl som Tyskland avstod frånDeutschland, Deutschland über alles.

Det sade den ryske författaren Rostislav Jevdokimov, vid ett seminarium om kultur som motstånd som ryska och finländska PEN ordnade i S:t Petersburg på fredagen. PEN är ju en organisation för att försvara ordets frihet, och Jevdokimov har själv fått stöd av PEN. Han adopterades op 80-talet av internationella PEN när han befann sig i ett fångläger av politiska skäl. Nu redigerar han S:t Petersburgs PEN:s tidskrift Mansarda.

Seminariet hölls i S:t Petersburgs PEN:s lokaler i det som före revolutionen var dumans palats, intill Gostinyj Dvor, det gamla varuhuset som nu är fyllts av eleganta och dyra modebutiker.

Men dumans palats är fortfarande i ett eländigt skick, ställvis trampar man igenom golvet och på PEN:s kontor är möbleringen ytterst spartansk, man känner sig försatt långt tillbaka i tiden. (Petersburgs journalistförening håller också till i ett palats vid Nevskij Prospekt, men det är fullt restaurerat och i fint skick, kanske journalisterna har rikare sponsorer än de författare som kämpar för ordets frihet.)

Kapitalism med socialistiskt anlete

Den första inledningen hölls av Alexander Tkatjenko, generalsekreterare för ryska PEN.

Den gamla konkurrensen mellan rikets nya huvudstad och den gamla har intensifierats och Tkatjenko talade surt om hur man nu i Moskva inte har läget så klart för sig eftersom den nya presidenten som kommer från S:t Petersburg samlar människor därifrån omkring sig.

Tkatjenkos bild av läget i landet var inte heller i övrigt rosig. Han talade om den ”förfärliga kapitalismen med socialistiskt anlete” som nu rådde i landet.

Han berättade om hur han deltagit i en ”tävling” om ”pressens fiende nummer ett”. Man skulle lägga fram sex kandidater för det ärenamnet, med motiveringar. Han fick pris för sin samling.

– Först på min lista var president Putin, som begränsat pressens frihet och som inte uppträtt som någon garant för konstitutionen. Som andra nominerade jag högste åklagaren Ustinov, som stod bakom åtalen mot (Kaukasuskorrespondenten) Babitskijoch (mediabaronen) Gusinskij. Tredje på min lista var försvarsminister Sergejev – under hans ledning förs ett krig mot det tjetjenska folket och med krigscensurens hjälp vilseleds det ryska folket.

En gång KGB, alltid KGB

Tkatjenko betecknade Ryssland som en polisstat med vissa demokratiska drag. Han ville uppfostra Putin:

– Vi måste tala ut och kritisera presidenten och lära honom att också presidenten ska kunna kritiseras, nu anser han att det inte ska vara så.

Fast han hade inte stora förhoppningar:

– En person som arbetat 17 år i KGB kan knappast förändras. Det är en speciell människotyp, som utvecklats i hemliga underjordiska laboratorier.

Putin är i Tkatjenkos ögon fortfarande framför allt en agent för KGB.

– Han är president för den del av Ryssland som älskar KGB, och denna del vill tvinga också oss andra att göra det.

– Vad gjorde KGB under sovjettiden? Jo, man förintade 20 miljoner människor. Ändå väljer man en KGB-man till president… Folket följer redan vem som helst. Folket är redan så förstört att det accepterar vem som helst som bara lovar lite ordning och bröd. Om presidenten inleder krig mot alla dem som har lite mer pengar blir han populär – folk förstår inte att de själva blir nästa mål.

Döp om landet till Mordva!

Enligt Tkatjenko håller ryssarna på att förlora det de vann för 15 år sedan genom Michail Gorbatjovs perestrojka, som gick ut på att människan var det viktigaste. Illusionen om att man kan bygga upp demokrati i Ryssland har brutits och i stället har en mycket stark chauvinistisk trend tagit över i Ryssland.

Den är farlig i ett land med 90 nationaliteter. Man tar inte stor hänsyn till minoriteterna och i radion förekommer det bara ortodoxa radiogudstjänster, trots att 30 miljoner bekänner sig till islam. Majoriteten av ryssarna har en positiv inställning till andra folkgrupper. De tar inte på allvar de rasistiska och nationalistiska uppviglare som också förekommer.

Den mordvinske poeten Sergej Zavjalov tyckte inte om resonemanget om de 90 nationaliteterna.

– Ryssland består av 21 regioner, som var och en har sina speciella kulturella och nationella drag. Nu försöker man ta ifrån regionerna den lilla självständighet de fick på 90-talet. Alla i republiken Mordva är, oberoende av nationalitet, Mordvabor. Det gamla nationalitetsbegreppet är föråldrat och farligt. Det utnyttjas nu av reaktionära krafter för att resa folk mot varandra.

Fast man kan undra om inte Sergej också tänker i nationalitetstermer – han har själv skrivit om hur tvångsförryskningen utarmat den mordvinska diktningen.

Vladimir Ufljand, en poet, prosaist och konstnär som i tiden hörde till kretsen kringJosif Brodskij, hade en radikal lösning på problemet:

– Det sägs att det i alla ryssar finns en mordvinsk gen, så man skulle kunna döpa om Ryssland till Mordva.

Samma gamla dubbelörn

Den tjetjenske författaren Islam Elsanov kunde berätta om en nationell konflikt när den blir som mest extrem:

– Romerska riket fördrev år 70 judarna från Jerusalem och hela Israel, men de bevarade dokumenten om judarnas historia. Men i Tjetjenien räckte det inte med att byarna bombades två gånger om året, en gång på vintern och en gång på sommaren, för att man inte skulle få någon skörd. Några böcker hade bevarats om tjetjenernas historia, gamla krönikor på arabiska eller på tjetjeniska med arabiska bokstäver. 1944 lät Stalin samla in dem och föra dem till Groznyj där de förvarades i ett skjul intill den allmänna bekvämlighetsinrättningen och användes som WC-papper.

– Stalins nationalitetspolitik innebar att 60 miljoner människor förvisades. Många folk anklagades för terrorism. Den nya ryska imperialismen agerar som den gamla – den har samma dubbelörn i vapnet.

Motvikt till makten

Eftersom temat var kultur och motstånd diskuterade författarna också de intellektuellas roll. Tkatjenko konstaterade att de intellektuella i Ryssland alltid utgjort ett skikt mellan folket och makthavarna, men att de spelat olika roller, ibland har de fungerat som stötdämpare, ibland har de tvärtom stärkt stötarna mot folket.

– Nu spelar de ingen roll alls, de har vänt sig inåt, och det är en tendens som jag inte alls tycker om. En del av dem stärker nu aktivt denna pseudouppbyggnad av staten. De tänker inte på folket utan vill stärka sin egen ställning.

Michail Tsulaki, ordförande för författarföreningen i S:t Petersburg, genmälde att intelligentsian aldrig utgjort något enhetligt skikt, inte ens under Stalintiden.

– Också i lägren var de i luven på varandra. Och Solsjenitsyn och Sacharov kunde ju inte samarbeta. De intellektuella utgör mycket olika grupper med olika förhållanden till makthavarna. Den nationalistiska intelligentsian stödde Jeltsin, medan liberalerna var tveksamma. I dag är situationen den samma.

– Det sägs ofta att de intellektuella utgör en motvikt till makten, eller till medelklassens inriktning på förströelser. Men det är ofruktbart att alltid vara mot makten, det är som att protestera mot dåligt väder och klimatförhållandena i Sibirien.

Folket valde bort friheten

Litteraturforskaren Michail Berg som ska doktorera i Helsingfors i december om fördelningen av inflytandet inom rysk litteratur – enligt litteraturkännaren, tolken och guiden Jukka Mallinen en mycket spännande undersökning i Pierre Bourdieus anda – sade att Putins seger i demokratiska val visar att de farliga tendenserna i regeringspolitiken motsvarar folkets önskemål. Folket har beslutat avstå från sin frihet.

– I fallet Gusinskij är folket på regeringens sida. Och antagligen skulle folket godkänna Sovjethymnen med de gamla sovjetiska orden.