”Trots att filmen (där en man ‘suger’ sin babys arm) är en estetiskt högtstående produkt tycker jag att det moraliska måste vara överordnat. Men det har man tidigare inte fått säga som kritiker.”

Å andra sidan har vi de för vilka moralen går ut på att ifrågasätta gränser, de som menar att konsten oftast är den bästa moral vi har. Jag tänker inte hålla någon i spänning om att min övertygelse hittas här men det förbryllar mig en aning eftersom jag i andra avseenden slutat vara ”tolerant”. Till exempel avskyr jag det här landets sätt att fnissa över supande, liberalisera spritförsäljningen och förfära sig över heroinet, samtidigt som det är alkoholismen som fortfar att kräva de flesta själarna och liven. I litterära frågor blir jag förtjust då svassandet för markis de Sade ifrågasätts och en ny biografi diskuterar hans brutala kvinnosyn både i litteraturen och i verkligheten (något som inte ens Simone de Beauvoir ”fick säga som kritiker” i sin essä Faut-il bruler Sade? från 1960-talet, då det ju gällde att motarbeta censuren).

Läs mera