Den franske Attac-mannen Bernard Cassens strumpor med stora svarta frågetecken på röd botten roade fotograferna som hade dem i ögonhöjd när han och utrikeshandelsminister Kimmo Sasi inledde Attac-veckoslutet för tio dagar sedan med att diskutera globaliseringen på scenen i Arbis festsal i Helsingfors.

Det blev en del frågetecken, men minst lika många utropstecken i den livliga debatten. Sasi lät sig inte förskräckas av att han inte hade något nämnvärt stöd i den fullproppade salen utan kom med mängder av utropstecken om globaliseringens välsignelser, medan Cassen svarade med både frågetecken och utropstecken. Det blev en riktigt bra debatt, fast de båda deltagarna inte kom varandra närmare – det hade knappast någon föreställt sig.

Globaliseringen gör oss lyckligare

Sasi inledde med att utropa Finland till ett utmärkt exempel på globaliseringens goda effekter.
– Hela samhället har vuxit och blivit vuxnare genom globaliseringen. Vi har fått hög ekonomisk tillväxt, bättre miljövård och bättre politisk debatt. Finland för 20 år sedan var ett land med ständiga problem, stor oenighet om den politiska linjen. De båda storbankerna FBF och KOP kontrollerade hela ekonomin.
– Nu när vi har en öppen ekonomi har vi inte bara högre tillväxt utan också färre konflikter – numera är ett krig mellan Frankrike och Tyskland omöjligt. Vi har också mera demokrati. Man kan dra en parallell till diskussionen i Kina där traditionalisterna varit emot Kinas anslutning till världshandelsorganisationen WTO eftersom man befarat att moderniseringen ska stärka medborgarorganisationerna och öka kraven på mänskliga rättigheter.
– När det numera blivit lättare att få in utländskt kapital i Finland har det bl.a. inneburit att de politiska beslutsfattarna får signaler från marknaden som är nyttiga för dem. I Sovjetunionen fick man på 70 år inga signaler från marknaden, och det ledde till totalt sammanbrott.
Kimmo Sasi ansåg t.o.m. att Attac borde stöda Finlands regering.
– Vi gör samma jobb. Vi vill ha rättvisa regler för världshandeln och utveckla WTO för att få:

• öppnare marknader
• bättre investeringsregler
• genomskinlighet kring de statliga ekonomiska aktörerna, och därmed mindre korruption
• striktare regler för arbetsförhållanden och miljö.

Demokrati ? marknad

Bernard Cassen ansåg nog att optimism är en god dygd, men tyckte ändå att den bild Sasi gav av globaliseringens effekter var extremt rosenröd.
– Det är inte säkert att koreaner, indonesier och mexikaner skulle vara lika entusiastiska. Vi har nu haft en globalisering på företagens villkor och den har varit till nytta nästan enbart för kapitalmarknaden. Sociala rörelser har inte haft något inflytande på den.
Det ryska exemplet, som Sasi varit inne på, såg han som typiskt:
– Levnadsstandarden har sjunkit starkt. Den förväntade livslängden har under en tioårsperiod sjunkit med sju år, någonting som knappast hänt tidigare i historien. Nu styrs ekonomin av en maffia som fått hjälp av banker i väst.
Cassen underströk att det inte bara är i Ryssland som demokrati inte har något med fria marknader att göra:
– Pinochets Chile är ett exempel på fri marknad. I Finland kan demokrati gå ihop med fri marknad, men så är det inte överallt.
Han vände sig till Sasi:
– Är du vald av folket eller den fria marknaden? Du är ingen ledare, du lyssnar till signaler från den fria marknaden! Den fria marknaden borde lyssna till folkets röster! De ekonomiska och finansiella krafterna borde inte styra politiken utan följa diktat från samhället, representerat av riksdag och regering!
Cassen betvivlade globaliseringens positiva effekter i tredje världen. Sydkorea och Brasilien är enligt honom varnande exempel.
– Den fria marknaden har å andra sidan ingen brådska till Afrika eller Sydasien, man etablerar sig hellre i länder där avkastningen blir högre. Läs t.ex. vad Bill Gates sade i ett tal för ett par månader sedan om den digitala klyftan i världen.

Låt folk bli rika!

Kimmo Sasi ville se globaliseringen som en utmaning och ville att man skulle utnyttja den.
– I Nordamerika och Sydostasien har man utnyttjat globaliseringen, medan politiska diktatorer som är rädda för inflytande utifrån stoppar den.
Han hänvisade här till att Kinas Deng Xiao-ping i tiden sagt: Låt folk bli rika! I Finland har vi Nokia som gjort en del rika. Skatteintäkterna från Nokiaoptioner har stärkt basen för socialskyddet i vårt land, menade han och väckte en viss munterhet.
Han såg Korea (med vilket han menade Sydkorea) som ett gott exempel på att utvecklingen från diktatur till demokrati gjort folk rikare. Nordkorea har däremot blivit vare sig friare eller rikare.
Han medgav att Ryssland inte är något paradexempel på globaliseringens välsignelser, men ansåg att det beror på att landet inte har regler för en fungerande ekonomi. Ryssland borde gå med i WTO. Landet styrs ännu av medlemmar av den gamla nomenklaturan.
Cassen insköt att hela västvärlden i tiden stödde Jeltsins maffia.
– När jag 1990-91 gick i ryska livsmedelsbutiker fanns där ingentiung alls. Någon måste helt enkelt hjälpa dem. Men vi har i valutafonden IMF haft allvarliga diskussioner om villkoren för hjälpen.
Cassen fortsatte med att hävda att Sydkorea representerar motsatsen till globalisering:
– Den koreanska industrin baserar sig på total protektionism och hård disciplin i arbetslivet – fackföreningar är förbjudna.
– Så var det för tio år sedan, men inte i dag, replikerade Sasi.
Lite senare återkom Cassen till saken:
– I EU kämpar ni starkt mot subsidier till varvsindustrin i Korea.
Kimmo Sasi svarade att han faktiskt skulle resa till Korea nästa vecka och ta upp varvsfrågan, men att det inte var fråga om subsidier.
(Intressant med en diskussion som inte bara rörde sig på det akademiska planet.)

Mera rikedom – mera fattigdom

Bernard Cassen såg frihandel som något som påtvingas de svagare av de starkare och som framför allt gynnar de starkare. Det leder till växande klyftor både internationellt och nationellt.
– Systemet producerar samtidigt mera rikedom och mera fattigdom. Ojämlikheten har ökat i Frankrike.
När marknaden har makten tas inga samhälleliga hänsyn.
– Danone-koncernen beslöt nyligen stänga kexenheten Lu’s fabrik i Frankrike och göra tusen personer arbetslösa trots att den inte alls gått med förlust, utan tvärtom med en vinst på 8 procent. Men andra enheter ger mera och de pensionsfonder som är stora ägare kräver en avkastning på 14 procent eller mera. Det är ett exempel på den aktieägarnas diktatur som begreppet shareholders’ value representerar.

Var kommer pensionsfonderna in?

Pensionsfondernas makt var kanske den viktigaste nya aspekt som kom fram i diskussionen. Ett av internationella Attacs sex krav är att systemen med privata pensionsförsäkringar inte ska breda ut sig.
Det kravet har känts lite udda – vad har pensionsförsäkringar med de internationella kapitalrörelserna och tanken på en rättvisare världsekonomi att göra? Det har man ju uppfattat att Nokias största ägare nu är några amerikanska pensionsfonder. Annars har väl pensionsfonderna inte (ännu?) så våldsamt stor betydelse. Men ute i världen börjar de ha det.
– Det finns enorma pengar i pensionsfonderna och de som förvaltar dem kräver mycket av bolagen de investerar i. De förutsätter en hög avkastning, kring 15 procent. De idkar utpressning och byter ut företagschefer om de inte når upp till de krav som ställs, sade Cassen.
Sasi replikerade spetsigt att ett av de största problemen inom EU är att det finns oansvariga regeringar som inte säkrat pensionerna. En av dem är den franska – där har man bara fonderat 5 procent av pensionssumman.
Cassen ansåg att fonderingen inte är så viktig, man kan mycket väl tänka sig att de som är i arbete betalar för dem som får pension. En solidaritet mellan generationerna är rättvis, tyckte han.
– Det finns ingen demografisk tidsbomb, fast man talat om en sådan i 40 år. Med tillväxt och ökad produktivitet finns det ingen fara för pensionerna, säger Cassen och vänder sig igen direkt till Sasi:
– Jag antar att om din pappa hamnade i svårigheter skulle du hjälpa honom?
Sasi reagerade inte och det här argumentet gick väl inte hem bland publiken på samma sätt som Cassens övriga funderingar, den nordiska välfärdsmodellen kanske Sasi kan tänka sig att byta ut mot katolsk subsidiaritet, men knappast Attac-aktivisterna i Finland.

Konsumenter till kamp!

Kimmo Sasi piggade för sin del upp åhörarna genom att mana till konsumentkamp mot företag som beter sig illa.
– Liberaliseringen av marknaden har gjort konsumentdemokrati möjlig. Konsumenterna kan vägra köpa av företag som t.ex. utnyttjar u-ländernas arbetskraft på fel sätt. Det är verklig demokrati, verklig marknad. Konsumenterna röstar varje dag genom sina val i butiken.
Han hänvisade till Ralph Naders konsumentrörelse som varit mycket viktig i USA. Cassen ansåg också att konsumenterna borde utnyttja sin makt mycket mera, men föredrog ändå medborgarmakt framom konsumentmakt.