Händelserna i Göteborg väcker många frågor

Uppgifterna om vad som egentligen hände under EU-toppmötet i Göteborg går kraftigt isär. Men de etablerade medierna har inte intresserat sig speciellt mycket för ögonvittnesskildringar från ”fel” sida.Under juli månad har jag samlat in ögonvittnesskildringar av vad som hände i Göteborg under EU-toppmötet i juni. Anledningen är att jag blev förvånad av den kraft som etablerade svenska massmedier lade på att försvara polisens aktioner, trots att bekanta som varit där berättade helt andra saker, om hur polisen aktivt provocerade bråk och använde omotiverat våld.
En bra illustration av detta är det faktum att de tre stordemonstrationerna som genomfördes utan kravallpolisens närvaro alla gick helt fredligt till. Trots detta har jag fört häftiga diskussioner med svenska journalister bl.a. på e-postlistan för grävande journalister, där man presenterat tankar som att ”jag förlitar mig i alla fall på TT, all annan information är tendentiös” och därmed har ögonvittnesskildringar stämplats som subjektiva (och alltså inte pålitliga), medan andrahandsbeskrivningar setts som objektiva (och därmed opartiska och pålitliga).

Efter att ha samlat ett 20-tal längre ögonvittnesskildringar från finländska deltagare i Göteborg upptäckte jag saker som helt har förtigits i pressen. Mina källor har kontaktat mig efter att jag skickade ut efterlysningar på e-postlistor för ungdomsforskning, och alla utom en har publicerat eller skrivit sin berättelse på internet. En källa har varit i Göteborg i egenskap av utsänd reporter i en av demonstrationsbussarna, detta resulterade i reportaget På fel sida av polismuren i Etelä-Saimaan Sanomat. De som jag namnger här nedan är de som redan har publicerat sina beskrivningar på annat håll, eller som blivit citerade i redan publicerade artiklar. Deras berättelser är generellt lika de andra som jag fått, och används här som illustrationer av vad som tycks ha hänt. Dessutom går alla dessa oberoende berättelser åt samma håll – ingen har gjort totalt avvikande observationer eller analyser av det som hände.

Planerat våld?

Det som är gemensamt för berättelserna är att det tycks finnas ett mönster för polisens aktioner, samt att man planerat för hårda tag som inte alls provocerats fram under demonstrationerna. För att göra bilden lite klarare bör det här påpekas att Göteborgs stad erbjöd en del demonstranter – bl.a. Ya Basta (vita overaller) och svartluvorna – att hyra tre skolor, bland dem Hvitfeldska och Schillerska skolorna, som inackorderingsplats. Dessa ligger nära varandra på ett och samma område. Detta var en del av det vänliga mottagandet som demonstranterna skulle få i Sverige.
En ung kille skrev till mig hur polisen kom till Schillerska gymnasiet på lördagkvällen cirka klockan 22 och släpade ut alla på den blöta marken. Alla fick handbojor. Efter midnatt fick han komma upp och ställdes mot väggen. Polisen kontrollerade om han var beväpnad och frågade efter hans medborgarskap. Sedan fick han – på finska – höra om ”satans finnar” och ”don’t ever come back”. (Att finskatalande poliser tar finnar tyder på planering… om det var en finsk polis eller sverigefinsk går ej säga). Två poliser som kroppsvisiterade alla passade på att banka på dem också. Killen har läkarintyg för sina skador, utskrivet dagen därpå i Finland. En annan ung man skrev till mig om samma händelse och berättar att polisen bl.a. sparkade ner en man fyra våningar när denne hade svårt att gå.
Klockan 1.30 leddes finländare till en buss, där det fanns bara utlänningar (holländare, danskar, tyskar och finländare). De fick inget svar på sina frågor om varför eller gehör för påpekanden om sina rättigheter. Efter klockan fyra hämtades fyra finländare och två norrmän ut, de fick hämta sina saker från skolan, sedan kördes de till någon flyktingförläggning utanför Göteborg med polisens kommentar ”I’ll hope you’ll all get excecuted”. En annan polis angav som anledning till bortförandet att de anhållna hade ”en anmärkning i ett register”. Månne detta kan vara ett av de fruktade Schengenregister, som registrerar även mänskor som kan tänkas begå brott…
Vid flyktingförläggningen togs de emot av någon som hette Robert som gav dem mat och bäddplats. Efter några timmars sömn fördes tre finländare till flygplatsen där ett åttasitsigt flygplan väntade, med två finländare till i. Med poliseskort flögs de till Helsingfors. Passen var beslagtagna, i Finland gavs de till finsk polis, som genast returnerade dem.

”Polisen kan kritiseras”

Denna berättelse har jag även vidarebefodrat till finska utrikesministern Erkki Tuomioja, som i ett e-postbrev den 4 juli svarar att:
”Jag måste erkänna att jag efter händelserna i Göteborg har fått skäl att omvärdera den lite för naiva uppfattning jag har haft om Sverige som rättsstat. Man skall kunna kritisera polisens aktioner i Göteborg utan att det tolkas som om man accepterar våldet från vissa demonstranters sida.”
Det finns otaliga motsvarande beskrivningar av hur polisen gått an utan anledning, för att skapa rädsla och kaos. Ändå har den etablerade pressen valt att behandla ämnet med en stor diskretion eller i vissa fall med total tystnad. Det tycks finnas en förvirring bland journalister beträffande vad som är accepterad auktoritet i ett civilt samhälle, och vad som är tyranni.
Möjligen kan oförmågan att skilja på dessa ting bero på den antiauktoritära diskursen som präglat det svenska samhället sedan 70-talet. Detta har även lett till att journalister inte ser poängen med lagar som skall gälla alla, utan sväljer argument som att ”domen skall skrämma andra i förebyggande syfte ” (de första hårda domarna mot demonstranterna) – något som är helt lagvidrigt enligt svensk lag, eller att de glömmer att ifrågasätta att myndigheter utövar politik istället för verkställande makt (som polisen som sade upp Schengen-avtalet), vilket är grundlagsvidrigt.
Fortfarande sitter sju svenskar anhållna och isolerade i Göteborg utan att de har fått veta vad de misstänks för. Inte heller deras försvarsadvokater har fått veta något, allt är hemligt. Istället har åklagarsidan fått extra tid på sig till den 13.8 att förbereda åtalet, och före det får alltså försvaret inget veta.
Ett vittne jag haft är Pia Kovin från finska socialistförbundet, som skriver bl.a. påwww.sosialistiliitto.fi/. Hon svarade mig med funderingar kring hur planerat allting var. Redan på dagbåten till Stockholm på onsdagen förbjöds demonstranterna att hålla ett möte i de allmänna utrymmena, och de ansåg att de inte bemöttes som betalande kunder. I Göteborg, dit de anlände tidigt på torsdagsmorgonen, skulle de bo i Schillerska skolan (där de flesta utlänningar tycks ha samlats) men placerades först i Hvitfeldtska, som polisen attackerade redan på torsdagsförmiddagen:
”Runt skolan hade man placerat flera tiotals containers, vilket verkar som en stor maktuppvisning om åtgärden bara var en nödvändig följd av den upptrappning som skedde under dagen. Ett annat tecken på att belägringen av skolorna var planerad på förhand är att vi såg ett trafikmärke, som bad de som bor i området att undvika parkering i området på grund av ’vägarbete’ den 13.6 – 16.6. Vi hörde även av invånare i området att polisen hade övat på skolans område redan ett par veckor innan demonstranterna anlände. I ljuset av det ter sig Göteborgs stads utlovade vänliga mottagande med skolinackordering och annat som en fälla, eftersom det var just de grupper som i förväg hade deklarerat att de skulle delta i civila olydnadsaktioner som hänvisades till skolorna”.

Terrorister – finns de?

Pia Kovin ställer sig en mycket logisk fråga i samband med denna beskrivning, nämligen varför afa-folket, de ”tyska terroristerna” eller andra som inackorderades i skolorna inte använde sig av sina vapen om de hade sådana när poliserna hårdhänt och utan förklaring attackerade skolorna – logiskt vore ju att de skulle försvara sig… Även detta talar alltså för att det hela var en fälla från polisens sida och som efterkonstruktion förklarade man att det fanns tips om tyska terrorister. Den som har läst det minsta lilla om tyska terrorister i vanlig press vet visserligen att de inte brukade slå läger bland tusentals mänskor, utan mestadels höll sig i egna hemliga lokaler. Någon närmare förklaring om vilka terrorister, vilka grupperingar, med vilka krav o.s.v. det skulle ha varit fråga om har inte polisen gett, och inte har journalisterna frågat efter någon förklaring heller.
När jag vidarebefodrade denna information till några svenska kollegor, hade de trots omfattande underlag inte noterat att vägen runt skolan redan på förhand var avstängd, med falska motiveringar. Det betyder att även Göteborgs kommun och dess gatukontor måste ha känt till polisens planer. Det vore önskvärt att de svenska journalisterna skulle kolla vem som från kommunens sida förhandlat om detta, och plocka fram underlag där. Även namnen på dem som från polisens sida har planerat aktionen bör finnas i underlaget.

Jakt längs Avenyn

Pia Kovin och andra finländare har även skrivit om mönstret när polisen ”bevakade” demonstrationer; 1) hundförare kör rakt in i massan utan varningar och låter uppjagade hundar attackera folk 2) folk flyr och hästpoliserna kommer ridande rakt in i massorna och jagar enstaka som flyr 3) kravallpolisen börjar jaga huvudmassorna – t.ex. vid den stora demonstrationen på fredagen jagade man alla genom hela Avenyn ”som för att rättfärdiga torsdagens attack mot skolan genom att visa att huliganerna ju slog sönder hela Avenyn” trots att man kunde ha stoppat gatloppet långt tidigare. Andra källor spekulerar i att polisen i.o.m. gatloppet fick spektakulära nyhetsbilder och sedan slapp förklara sina aktioner mera.
En konstighet som massmedierna har missat i sin rapportering är det faktum att mycket förlöpte väl i Göteborg, bl.a. de tre stora demonstrationerna som genomfördes på fredagen, lördagen och söndagen, och som lockade tiotusentals mänskor, eftersom inga kravallpoliser ”bevakade ordningen”, utan bara några trafikpoliser i gula västar syntes till.

Maskerade poliser?

På fredagskvällen hölls ett Street Party, anordnat av Reclaim the Streets, som polisen i Sverige haft en speciell hatrelation till. Förra sommarens hårda tag i Stockholms Södermalm uppstod just när RTS -gruppen ordnade ett party där. Pia Kovin och ett tiotal andra finländare bevittnade följande under Göteborgs Streetparty på lördagen:
Efter att de hört skotten (polisen som sköt skadade minst tre personer, varav en fick livshotande skott i ryggen) stack de bort längs samma gata för att inte bli omringade eller så. I nästa korsning ser de två svartluvor banka en tredje. De ingriper och skriker, varpå de som slår legitimerar sig som poliser och säger till finländarna att sticka. De talar sedan i sina radiotelefoner, till platsen kommer en jeep och ett antal vanliga polisbilar som håller uppsikt över finländarna, medan civilpoliserna släpar in sitt offer i bilen och kör iväg. Om någon vet vem den attackerade är, så finns det som sagt vittnen till misshandleln. Mannen var tydligen värnlös.
Även en annan finländare har vittnat om poliser som är klädda som demonstranter, med svarta bombarjackor och luvor. Många har dessutom vittnat om hur bl.a. grupper av invandrarungdomar och nynazister helt plötsligt dykt upp och vid olika tillfällen attackerat vanliga demonstranter och polis för att skapa kaos och sedan sprungit rakt igenom polismuren utan att bli haffade. Det finns sådana vittnesmål nästan hos alla som skrivit till mig, och därmed bör det undersökas om det fanns grupper som medvetet skapade kaos och som skyddades av poliser. Många har även sett poliser som kastat stenar men tolkningarna om det var för att träffa folk eller ”kasta tillbaka stenarna” har gått isär.
Antti Kivimäki är reporter på Etelä-Saimaan Sanomat och åkte med i en av demonstrationsbussarna för att göra reportage. Hans berättelse har kommit ut i ett antal nyhetsartiklar; 18.6: ”Svensk polis använde hårda tag. Fredliga finska demonstranter blev slagna med batonger och tvingades ligga i vattenpölar i flera timmar”.
I artikeln berättar Reko Ravela om hur han blev slagen cirka 30 gånger, hur en ya-basta nära honom slogs medvetslös och en annan fick polishundbett i ansiktet. Timo Honkasalo berättar hur poliserna slog hundarna för att göra dem ännu argare, och hur hundarna även bet varandra och poliser.
Sampsa Oinonen är vittne till hur två kravallpoliser går ur ledet, plockar ut en svart kille som står på sidan om och tittar på, slår ner honom, och sedan går tillbaka i ledet. Miia Juselius höll upp händerna och ville gå, hon blev slagen i låren och sidorna. Reportern själv reflekterar över det ”vansinniga” i att ridande polis red upp på universitetstrappan och jagade folk som tagit skydd, samt att de red in i massorna, där det fanns barn synliga.
I samma artikel berättar Heini Salmela att arrangörerna under förberedelseskedet hade förhandlat med polisen och erbjudit dem bl.a. ritningar över skolorna, men polisen hade svarat att de inte kommer att behövas, för de tänker ändå inte komma till skolan. Jussi Koverola berättar att gänget som stormade Schillerska skolan på lördagen hade kulsprutor. Reportern har också talat med affärsinnehavare på Avenyn, och en av dem, namngiven, menade i reportaget På fel sida av polismuren att många passade på att själv förstöra saker (slänga in gamla stolar i elden) för att få nya på försäkringen. Kivimäki berättade även att han köpte med sig alla stora svenska tidningar på hemvägen och inte i en enda fanns direkta intervjuer med demonstranterna, utan alla talade med polischeferna och politikerna, som försvarade hela aktionen. Det är mycket märkliga saker som hänt i samband med Göteborgskravallerna, inte minst inom journalistiken.
Det kan vara en idé att prata med försäkringsbolagen om vad de har fått för löften från EU-toppmötet, eller vad de anser om det hela. Helt klart är att de gör egna undersökningar för att slippa betala skadestånd i onödan. Och när det är polisen som utreder alla anmälningar mot poliser i Sverige, kan det vara intressant att tala med något mer oberoende utredare – försäkringsbranschen. Men ännu har jag inte sett några sådana artiklar.

Skott i ryggen

I samband med att polisen på fredagskvällen sköt den 20-åriga Hannes livshotande i ryggen har det visats snuttar av överfallet på svensk tv. Den delen, där polisen börjar springa och skjuta har inte visats (inte ofta i alla fall) och SVT:s Kanal 1 har i ett program berättat att SVT:s nyheter inte var intresserade av den delen där polisen sköt, när filmaren erbjöd bandet till TV. Detta har jag fått veta via diskussionen på grävande journalisters e-postlista, där en kvinnlig journalist råkat höra detta.
När detta hände var jag i Finland och kopplade naturligtvis på SVT Europa (utlandssändningen). I sändningen klockan 19.00 eller 20.00 visades hela filmsnutten, där polisen skjuter Hannes. Han sköt inte något varningsskott, utan började bara springa och skjuta flera skott framför sig. Senare har det visat sig att just denna del har blivit bortklippt i många svenska sändningar, och att man bara visat killen som får skottet i bröskorgen. Därför diskuterade de svenska journalisterna antalet skott polisen sköt och om han låg och gjorde det i nödvärn eller inte, när de borde ha tagit reda på vem mannen var som bröt alla reglementen om hur polisen får använda sitt tjänstevapen. Den intressanta frågan blir om filmen hittas ens till rättegången mot Hannes – eller till förundersökningen mot polismannen.
Just nu pågår något som verkar som expeditionsrättegångar i Göteborg. Enligt uppgift är så många åklagare som möjligt hemkallade från sina semestrar för att snabbt reda ut alla åtal mot hundratals demonstranter. Massmedierna beskriver de åtalade med epitet som polisen och åklagare har hittat på innan domarna ens fallit, såsom ”upploppsledare”. Inga åtalade får komma till tals, inga enskilda poliser heller för den delen, maskineriet skall sköta sitt och journalisterna snällt rapportera resultatet. Som ett ishockeymatchreferat ungefär. Däremot dröjer åtalsbeslut mot polisen, åklagaren säger sig vänta på förundersökningsmaterialet, som kommer från polisen, förstås.
Den konservativa kanalen CNN visade i samband med kravallerna i Genua hur en lastbil körde rakt in i demonstrationens centrum och stannade för att dela ut baseballträn till maskerade killar, som sedan försvann ut på stan. Filmen var tagen från en polishelikopter, och det sades aldrig vilka killarna var, men bilen tog sig i alla fall fram utan problem med polisavspärrningar… Även Berlusconikontrollerade tidningar har öppet kritiserat polisens agerande i Genua, vilket är mer än LO-styrda Aftonbladet eller Bonniertidningarna i Sverige, som dock borde stå på de svagas sida. Idag identifierar de sig dock helt med staten i konflikter mellan medborgare och staten.

Indymedia vinner terräng

Men vad de inte anar är att alla de 20 000 som demonstrerade i Göteborg har familjer, vänner och bekanta, som får höra ögonvittnesskildringar, och som redan har börjat tvivla på mycket som sägs i pressen eller SVT. Och det är fråga om vanliga medelsvenssons eller välbärgade akademiker, det är ju deras barn som har tid och råd att åka och demonstrera. Det är deras barn, som har gått den av Göran Persson skapade ”världsbästa” skolan och lärt sig ifrågasätta, de som den svenska pressen idag kallar för huliganer, kriminella och upploppsledare. Det är inte underligt att den alternativa mediebilden på internet redan har vunnit många ”vanliga” läsare på sin sida just från denna grupp, som vill ha en mer nyanserad och individfokuserad rapportering. Det goda som händelserna i Göteborg kan medföra, är alltså att independentmedier, indy-medier, etablerar sig som riktiga konkurrenter till vanliga massmedier i att beskriva och tolka omvärlden.

Skribenten är doktorand i mediepedagogik