I TERRORISMENS ELLER DEN JUDISK-KRISTNA CIVILISATIONENS FOTSPÅR?

Ett par timmar har gått sedan den ohyggliga terrorattacken mot världens enda supermakt. BBC:s världsnyheters nyhetsankare ber eftermiddagens huvudexpert, Israels före detta premiärminister Ehud Barak att reda ut för en rådlös värld vad det handlar om. “Man försöker förgöra vår livsstil” dundrar Barak och kräver ett världsomgripande samarbete mot terrorismen.Utan tvivel lyssnar tiotals miljoner invånare från de barbariska länderna då intervjuaren ställer den ledande frågan: “Ni har ju erfarenhet av att bekämpa terrorism?” Redaktören har gissat rätt. Barak berättar att han i årtionden har kämpat mot terrorisemen.

Intervjuaren konstaterar att Baraks argument för att rensa ut terrorismen drar i samma riktning som de argument som använts till förmån för USA:s missilförsvarssystem. Barak medger att det är så och talar för systemet. Det behövs också lokala system. Och då Barak ännu lyckas påpeka att Yasser Arafat har legat bakom många av de senaste årens terroristattacker, smälter Israels och Vår resten av världens kamp mot terrorism belevat ihop med varandra.
Senare på kvällen tillfrågas Israels utrikesminister Shimon Peres om råd hur världen ska bekämpa terrorismen. Han erbjuder samma recept som sin partikamrat Barak.


Jag kan tänka mig att någon bränner propparna redan här, försöker den där MZ få det att se ut som om Israel var medskyldigt till den här hemska attacken också? Nej, jag “överför ansvaret” på BBC och frågar vad det säger oss att en kvalitetskanal(?) genast från början kopplade terrordådet till Mellanösternpolitiken, framför allt till Palestinafrågan. Då BBC visade “världens reaktioner” på terrorattackerna visade man först uttalanden av tre olika palestinska ledare. Palestinierna utgör en promille av världens befolkning.
Jag frågar också varför BBC, som karakteriseras som kyligt sakligt, bedömde att just de israeliska politikerna var rätt personer att för världen tolka de nyss skedda attackerna. Var det för att palestinierna representerar världens befolkning? Vad gjorde Barak och Peres till de mest lämpade att lätta den ångest som framför allt amerikaner kände och ge dem den terapi de behövde för att kunna dela in världen (som den såg ut efter terrorattackerna) i goda och onda, i civiliserade och barbariska stater.

Jag svarar själv

För det första, med ett par dagars efterklokhet kan man konstatera att BBC siktat rätt. Spåren efter terrorattackerna ser ut att leda till Mellanöstern. Om man får tro amerikanska informationskällor. Också om BBC skulle haft rätt får de inte förlåtelse för sitt skamlösa stämplande. Trots att bolagets journalister oavbrutet betonade att ingen döms innan han bevisats skyldig nedlät de sig till att till Baraks världsdefinitioner bjuda på en bild där TV-rutan var delad i mitten så att New York brann på den ena sidan och en liten grupp palestinier jublande hoppade på den andra. Efter sådana bilder var säkert många amerikaner övertygade om att det i de flesta av världens miljontals muslimer bor en liten Osama Bin Laden.
För det andra, finns det egentligen nånting nytt med i bilden? Israel har ju länge fungerat som Vår förpost och Våra känselspröt mitt bland det oberäkneliga islam. De israeliska (ny)orientalisterna har i första ledet karakteriserat det islamiska och det arabiska psyket för oss. Landets förre premiärminister Benjamin Netanyahuns 1986 publicerade verk Terrorism, How The West Can Win ansågs på sin tid som ett ledande ABC i kampen mot terrorismen.
För det tredje ses det gammaltestamentliga Israels traditionella strid om herraväldet över Palestina framför allt i USA lätt som en del av ett större kristet västs försvarskamp mot ett expansionslystet och terroristiskt islamspöke. Sådana här visioner har sålt bra sedan den s.k. första oljekrisen.

vilket politiskt budskap

som ligger i de nyss inträffade terrorattackerna har många experter febrilt försökt gissa. Flera av dem har inte kommit på något bättre än att ansiktslösa terrorister har spelat ett ytterst fegt spel. Jag minns hur en amerikansk amiral för ett tiotal år sedan beklagade sig över hur sovjetfienderna som åtminstone spelat rent spel skilde sig från de nya genomfalska “fundamentalistiska” fienderna. I kriget mot ryssarna vann antingen vi eller de, men i kriget mot fundamentalisterna vinner De alltid, också då De förlorar, det fanns inget sätt att döda dem, resonerade officeren.
Utan tvekan skulle det inte innebära några svårigheter för samma experter att tolka t.ex. det politiskcivilisatoriska budskapet i USA:s och Stor-Britanniens ständiga bombande av Irak “för säkerhets skull”. Formellt Saddam Husseins administration men i praktiken Iraks folk betalar fortfarande för att Saddam vågade rubba Vår energiförsörjning. Eller vem skulle ha mage att påstå att det demokratiska Kuwait inte är en väsentlig del av den civiliserade världen.
Vissa har sett terrorattackerna som en uppföljare till den nya världsordningens provkörning vid Persiska viken 1990-91. Då gjorde Saddam misstaget att nedvärdera USA:s styrka, nu gjordes det av ansiktslösa terrorister, förkunnar de som nu väntar sig en lika massiv hämnd av George Bush som av hans far.

en chans för israel

ser Amir Oren som i tidningen Ha’aretz (12.9) skriver att den nya kommande sammandrabbningen erbjuder Israel, om landet är tillräckligt klokt, en chans att delta i den både konkurrenskraftiga och fredssträvande goda klubbens kamp mot den av t.ex. Arafat, Hamas och Hizbollah bemannade onda klubben. Det krävs inte allt för stora siargåvor för att gissa sig till vem som avslöjas ligga bakom attacken mot USA, palestinierna får köa mycket längre än förut för att få en egen stat.
De amerikanska skattebetalarna hjälper Israel med ca fem miljarder dollar om året. Medvetet eller förmodligen omedvetet stöder de alltså direkt Israels ockupationspolitik. Kanhända en majoritet av dem uppriktigt tror sig stöda kampen mot den internationella terrorn medan de i praktiken stärker den. Hur som haver, till vilken grad kan vi karakterisera det som barbariskt beteende om många palestinier, förbittrade av ockupationens utarmning, ser USA som den stora satan, den verkliga orsaker till deras lidande. Förvisso erbjuder striden mot “den imperialistiska sionistfienden” och dess gudfader å ena sidan alla arabregeringar, den ena odemokratiskare än den andra, ett bra svepskäl att tysta de egna medborgarna och å andra sidan ger det dem en förträfflig syndabock i alla väder.
Bush har betonat att USA kommer att hämnas. “Alla, precis alla” vet att USA måste hämnas. Om USA hämnas med samma logik som dess främsta bundsförvant de senaste åren gjort i Mellanöstern, får de förbereda sig på att i framtiden allt oftare uttolka vad terroristerna egentligen är ute efter.
Till slut ett tack till professor Jyrki Käkönen i Tammerfors, som under den blinda jakten på skyldiga timmarna efter terrorattackerna, vågade framföra omoderniteter i TV. “Det finns inga oskyldiga utomstående” betonade Käkönen och konstaterade att trots att inget våld är acceptabelt, så föds det hela tiden av vår strukturellt grymma värld. Han påminde också om hur lätt vi godkänner “attacker” som uppehåller det rådande systemet.

övers: Solveig Arle

Mikko Zenger

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *