Så sjunger en hänförd Skansenpublik tillsammans med Lasse Berghagen och visst är den det men denna sommar kan vi inte klaga på – sol och värme för alla oss i Norden. Av alla sommarevenemang i Stockholm är väl allsång på Skansen det mest populära och mest folkhemssvenska. Här deltar äldre damer som kommer klockan 8 på morgonen (även om det regnar) för att säkra sig om en bra plats, här finns barn och ungdomar, unga tuffa killar som lika glatt och intensivt som tanterna sjunger med i allsången. För mig är detta en riktig godbit, solsidan av det svenska samhället, någonting att bli glad över. Visst har vi allsångstraditioner i Finland – men inte med denna blandade publik.Men det finns skuggsidor även i folkhemmet. För inte så länge sedan publicerades en stor undersökning om våld mot kvinnor under namnet Slagen Dam. Undersökningen är gjord vid Uppsala universitet av forskarna Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand och Anne-Marie Kalliokoski. 10 000 kvinnor mellan 18 och 64 år blev intervjuade. Deras erfarenhet av våld är mycket omfattande: 46 procent av kvinnorna har utsatts för våld av en man någon gång efter sin 15-årsdag, 56 procent av kvinnorna har blivit sexuellt trakasserade, två tredjedelar av kvinnliga studenter på universitet och högskolor har utsatts för sexuella trakasserier.


År 1997 utfördes en liknande studie i Finland, där 40 procent av kvinnorna rapporterat att de utsatts för våld. Det betyder alltså att siffrorna är högre i Sverige än i Finland! Det man frågade efter var kvinnornas erfarenhet av fysiskt våld, sexuellt våld, hot om våld och sexuella trakasserier. Skillnaden mellan länderna kan – enligt forskarna – ha något att göra med vår jämställdhetsuppfattning och om hur mycket man diskuterat och lagstiftat om frågan men det kan också ha att göra med t.ex. hur kvinnorna uppfattar hot om våld. Som forskarna även konstaterar skulle det vara intressant med en uppföljning av dessa undersökningar där man kunde fördjupa sig i att jämföra situationerna i Sverige och Finland.
De svenska forskarna konstaterar också att myten om den våldsamma mannen inte håller. Våldet utövas av män inom alla samhällsklasser och av män med olika etnisk bakgrund. De svenska männen står för mer än 80 procent av det pågående våldet i äktenskap och samboförhållanden.
I Sverige har man även en längre tid diskuterat hur man skall kunna stoppa sexuella trakasserier i skolorna. Det senaste försöket är att stödja feministiska grupper i gymnasierna och grundskolorna. Jäm-ställdhetsminister Margareta Winberg beslöt på våren att ge möjlighet till feministgrupper i skolorna att söka ekonomiskt stöd (5000 – 10 000 skr). Massor av ansökningar kom in och över 120 grupper får stöd för att motarbeta sexuella trakasserier, att öka medvetenheten om jämställdhet och att hjälpa flickorna att bli mer synliga i skolan. De grupper som fått finansiellt understöd utgår från elevernas egna initiativ, lärarna styr inte.
Bland de idéer om feministiskt arbete som förekom i ansökningarna fanns bl.a. retorik och argumentationsteknik ur ett genusperspektiv, genomförande av undersökningar av reklam, musikvideor och platsannonser och analyser av könsperspektiv samt arbete kring språkbruket bland yngre kring sexuella trakasserier. Men enligt min åsikt tog nog den gruppen priset som berättade att de ville använda sina projektmedel för att hjälpa lärarna att lära sig någonting om jämställdhet och könsperspektiv! Det är inte så dåligt ställt i ett samhälle om de yngre vet vad de äldre saknar av kunskap!
I juni arrangerades en stor internationell konferens i Vilnius, WoMen and Democracy. Konferensen var resultatet av ett samarbete mellan östersjöländerna, de nordiska länderna och USA. På konferensen diskuterades bland annat frågan om prostitution och handel med kvinnor. De baltiska och nordiska jämställdhetsministrarna kom överens om att starta en gemensam kampanj mot handel med kvinnor. Detta skall ske i samarbete med justitieministrarna och polisen i de deltagande länderna. Frågan behandlades på de nordiska justitieministrarnas möte i augusti som sade ”att detta handlar om organiserad kriminalitet som står utanför all mänsklig värdighet och det bör bekämpas”. Det är första gången i nordiska ministerrådets historia som jämställdhets- och justitieministrarna tillsammans arbetar för att stävja kriminalitet.
Det är intressant att se hur en envishet från ett fåtal aktivisters sida nu fått denna fråga på dagordningen även i våra nordiska länder. I Danmark till exempel har man från polisens sida varit mycket ointresserad av att göra något och man har för det mesta förnekat att handel med kvinnor sker. Denna inställning fick ett abrupt slut i och med ett mord på en kvinna från Litauen som tvingats till prostitution. Nu fick den danska polisen på Jylland tag på ett helt nätverk av kriminella som handlade med kvinnor. Det fick liv i den debatt som Information – som enda danska tidning – envist hade försökt föra och som genom sakliga reportage visat på problemet.
Till slut en liten kommentar till den pågående diskussionen om nordiskt samarbete inom EU. Under det svenska ordförandeskapet sade statsminister Göran Persson i en intervju att ”de nordiska länderna har förlorat mycket på grund av att vi inte samordnat oss tillräckligt”. Men nu kommer förbättring att ske. De nordiska statsministrarna skall träffas regelbundet inför EU-toppmöten för att förbereda en nordisk plan inför mötena. Det låter ju hoppingivande. Förmodligen leder det till att man även inför de övriga ministerrådsmötena har en nordisk sits. Vissa ministrar har redan – utan statsministrarnas välsignelse – samarbetat, det gäller bl.a. miljöministrarna. Är detta prov på civilkurage eller framsynthet, eller har det bara varit rationellt?

 

 

Marianne Laxén

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.