I TV2:s stora sexdiskussion som sändes i slutet av november, deltog det så många personer att jag först tänkte att det här kan det bara bli cirkus av. Men programvärdarna var såpass erfarna lejondomptörer att diskussionen faktiskt blev civiliserad, och intressant. Om man undantar Ritva Santavuori med sin ibland helt häpnadsväckande akrobatiska logik och Sulo Aittoniemi som alltid är så, ja, Sulo Aittoniemi.

Andra deltagare var bl.a. representanter för: den s.k. vuxenunderhållningen (pornografin), gräsrotsaktivister från Utsjoki, Kvinnounionen, våldtäktskriscentralen Tukinainen och polisen. Och Outi Ojala (som aldrig fick tala utan att avbrytas av Santavuori eller Aittoniemi), Pro-tukipistes verksamhetsledare Jaana Kauppinen, professor Elina Haavio-Mannila samt två prostituerade: Kaunis Helena och den alltid lika skärpta, och säkert sällsynta, företagaren Lady Johanna. Och prästen fader Mitrosom stod för de bästa replikerna, bl.a. när han talade om sin ”erfarenhet (om sex), som naturligtvis baserar sig på min oerfarenhet”. Han fick också applåder när han på mot slutet sammanfattat sin åsikt om hur sexualitet och kärlek hör ihop.

– Va? Är dom åt mig? Tack! sa han häpen och förtjust.

Outi Ojala framförde tanken om att sexköp borde kriminaliseras för att på det sättet sända en signal utomlands om ett hurudant samhälle Finland är, en signal som säger:kom inte hit, det lönar sig inte!

Kommissarie Kari Toivanen tyckte att det var en hedervärd moralisk ståndpunkt, men tyvärr ohållbar. Toivanen ansåg att en kriminalisering endast leder till att prostitutionen går under jorden och att det blir svårare att utrota koppleriverksamheten (medan resurserna istället används på att bötfälla sexköpare). Den här åsikten delade Kauppinen, som dessutom tillade att de prostituerade redan nu är oroliga över att sutenörerna kommer att ta mera pengar om verksamheten blir olaglig (och därför blir svårare att arrangera) och att deras egen andel därför blir ännu mindre.

När jag i sena kvällsdiskussioner med vänner ifrågasätter kloka åsikter om lagstiftning och moraliska signaler, får jag frågan: Vad har du för åsikt då, hur skulle du lösa det här?

Och det vet jag ju inte. Men vad jag tror mig veta är att det här är ett problem vi vill lösa, och därför tror på dom uppgifter vi tror ska leda till det resultat vi vill nå. Som t.ex. när Ojala säger att det inte längre är populärt att skicka prostituerade till Sverige så låter det ju bra och blir ett utmärkt argument för den lösning vi vill ha: vi förbjuder köp av sextjänster och prostitutionen försvinner. Men jag vet faktiskt inte om det här är det som sägs på gatorna i dom baltiska länderna. Och jag vet inte heller om en kriminalisering av sexköp ändrar på nånting.

En trollkonst som prövades i TV-diskussiomem var att försöka vardagliggöra fenomenet. Kaunis Helena påstod att prostitution är mycket vanligare än vi tror. Att studerande betalar hyran genom att prostituera sig och att hemmafruar drygar ut kassan genom att (efter att mannen snällt åkt bort för en natt) ta emot en kund. Fixat och klart. Wow!

När Ojala invände att hennes bekanta inte gör så, avbröt Santavuori (och det här är sant!) genom att säga: ”Man ska inte utgöra sig för att vara expert om man inte har sådana i sin bekantskapskrets.” När Ojala baxnar och säger att hon litar på den statistik hon läser, kommer det ett medlidsamt: ”statistik, voj, voj.”!

Det enda fiffiga jag hör Santavuori säga är när hon talar om att översexualiseringen av vårt samhälle skulle ha sin grund i sexualundervisningen i skolorna. Hon inleder med: ”Jag har en egen teori fast jag ingenting vet om det här” och så berättar hon om hur småpojkar uppmanas till gruppsex och informeras om att sex inte behöver ha att göra med känslor, och att dom tvingas in i ett beteende dom inte är mogna till. (Och med fiffigt menade jag alltså den inledande kommentaren.) Lyckligtvis sitter då Elina Haavio-Mannila bredvid henne, och säger att det inte stämmer, att åldern för sexdebut inte stigit på de senaste 10 åren (den är 16-17) och att den de 30 åren innan kanske var ett år högre.

Ett annat häpnadsväckande påstående (Santavuori igen) är att ingen i Finland tvingas till sexarbete, att alla kvinnor inom branchen kommit hit frivilligt. Det visar sig sen stämma, enligt polisen, som säger att inget tvång kunnat påvisas (men betyder det säkert att det inte förekommer? Räknas inte ekonomisk misär som tvingande onmständighet?).

Men han tillägger att problemen uppstår senare. Att kvinnor har hållits fångna i lägenheter mot sin vilja.

En insert visas också en anonym sexköpare, som talar om fördelarna med köpt sex. Han säger att all sex kostar, och berättar den sorgliga historien om en kompis som gick ut på krog, hittade en kvinna, och tillbringade en natt med henne. Hon blev gravid och mannnen blev tvingad att betala underhåll i 18 år. Hmmm, säger jag. Mera cirkustrick. Kvinnor som går på krog träffar män och har sex med dom och kvinnor som gör samma sak men tar betalt för det är, hör och häpna, anatomiskt helt lika funtade. Om den prostituerade inte blir med barn beror det på att hon använder kondom. Eller – sa jag fel nu? Är det kanske trots allt männen som använder kondom? (Dvs. låter bli.)