I Karis är många äldre stadsbor så stolta över Mjölbolsta och dess ståtliga sanatoriebyggnad (Bertel Jung, 1928), att de vill hit för långvård när den dagen kommer. Men den stoltheten har blivit dyr. Folkhälsan kom in för att rädda Mjölbolsta – i psykologin åt karisborna, i praktiken åt sig själv. Eventuellt dessutom med karisbornas egna pengar.

Sedan år 1998 har Karis stad inte haft nån egen hälsocentral eller äldrevård. På byggnaderna hänger Folkhälsans logo och staden köper kommuninvånarnas basservice av den privat stiftelsen. Många är nöjda; alla läkartjänster är besatta och åldringsvården får fyra poäng av fem när man frågar.Men såhär långt i privatisering har ingen annan kommun i Finland gått. Och så nära ruinens brant har Karis heller aldrig varit. Skatteöret borde istället för 19,5 egentligen vara 23. Staten har fyra år i rad skjutit till extra bidrag och påpekat att det måste bli en hejd på vård-shoppingen hos Folkhälsan.

När Karis för sju år sedan var tvunget att hitta billigare lösningar för sin sjuk- och åldringsvård, fick staden också ett av sina anbud från Sverige. Där får redan 4,4 miljoner svenskar privat producerad vård, omsorg eller skola.

Bolaget hette Partena och ägdes av den franska Sodexho-koncernen, som driver restauranger och matställen i 74 länder och som ifjol listades på börsen i New York. Partena erbjöd sig att sköta äldrevården. (Bolaget existerar inte längre. I en dynamisk företagsvärld har det spjälkts och sålts, städningen till ISS, vakt- och larmverksamheten till Falck, cateringen till moderbolaget och åldringarna till svenske investeraren Melker Schörling som driver vården under namnet Attendo Care. Schörling engagerar sig i övrigt i lås och larm, i företag som ASSA Abloy och Securitas.)

Friskvård ut på djupet

Sedan fanns finlandssvenska Folkhälsan, som förutom åldringsvården också ville ta över hälsocentralen, och senare också socialvården inklusive bl.a. dagisar. Folkhälsans dåvarande VD Per-Erik Isaksson drog upp högtflygande planer, som i grunden gick ut på att äntligen sjösätta Folkhälsans friskvårdsideologi på djupt vatten. Sloganen från frivilligarbetet skulle äntligen bli en del av den ”riktiga” hälsovården och Karis skulle bli ett friskvårdsdistrikt.Som tredje spekulant fanns den lokala föreningen Pro Mjölbolsta med 12.000 medlemmar. Den sammanfattade egentligen allra bäst vad det hela handlade om: karisbornas oerhörda stolthet över sitt eget Mjölbolsta på tallmoarna norr om stanlungsanatorium sedan år 1931, centralsjukhus sedan år 1948.

I hela södra Finland är Mjölbolsta fortfarande i folks medvetande sjukhuset dit man åkte för att få god specialistvård, och länge. Men så hade statens pengar och välvilja tagit slut och sjukhuset höll på att läggas öde. Trehundra arbetsplatser stod i fara och arbetslösheten i Karis på 17 procent. Staden köpte fastigheten och Pro Mjölbolsta ville satsa på att hålla kvar ett specialsjukhus – ute i skogen, åtta kilometer från närmaste tätort. Sjukhuset skulle fortsättningsvis ha specialvård, kirurgi och till och med jourpoliklinik.

Tala om efterkrigsboom

– Det var nog turbulent här när Mjölbolsta höll på att läggas ner, säger t.f. stadsdirektören, infödde Kaj Lindholm. Dessutom var kulturen här sån att de gamla skulle vårdas på bäddavdelningar. Och det blev dyrt, säger han.
I den stora vevan om vården och ekonomin gick känslorna heta. Lindholms föregångare stadsdirektörsrummet i stadshuset fick gå.Det som också har inverkat är att karisbon i gemen är av tåligt virke. Staden har många invånare som är verkligt gamla. När andra talar om de stora efterkrigsgenerationerna, kan man i Karis börja med att tala om de årsklasser som har fötts efter 1918 års krig.

Det är de som har lekt på bakgårdarna i de tider då von der Goltz kom upp med de vitas pansartåg från Hangö och intog järnvägsstationen klockan fem en eftermiddag; när polisen Huldén försvann och Torvinen avrättades långsamt i granskogen vid gravgården, med kulor från fötterna uppåt.

Den tidsålderns barn lever än, nu utgör de en ovanligt stor seniorgrupp om tre procent av stadens befolkning. Andelen över 65-åringar i Karis är 23 procent över genomsnittet i landet. Det är bland dem blodtrycket slår till, och sockret, och de behöver den vård de genom ett långt liv förtjänar.

Karisbon delar ofta också den västnyländska avundsjuka som socialarbetaren och kommunalpolitikern Harry Yltävä (vf) inte tvekar att kalla för kommunal egoism. Hälsocentralsamarbetet med Ingå och Pojo sprack i tiden på såna stridigheter. Blev det tal om sjukhus så gällde avundsjukan kretssjukhuset i Ekenäs, välkänt och populärt bl.a. som förlossningssjukhus.

I den här situationen kom Folkhälsan in. God juridik är inte bara att handla snabbt och vattentätt. Det är också att läsa människors känslor rätt.

Dyr slogan

Folkhälsan har omkring 15.000 medlemmar runtom i landet i en omfattande frivilligverksamhet. Den i sin tur är full av grafisk design och klatschig slogan: Böj och töj, Ät lätt och bli mätt, Infoteket, Tarzan, com.in med mera.Folkhälsan hade inga problem att snickra ett nytt namn för alltsammans i Karis. Standardiserade, grått kommunala inrättningar med den där fonten på väggen, ni vet, blev nu Mjölbolsta friskvårdsdistrikt, med en fräsch, blågrön logo. Och ett högt pris, berättar Kaj Lindholm, som har betraktat processen i efterskott.

Småningom enades man i alla fall om vad Karis skulle betala för att Folkhälsan tog över existerande verksamhet och personal. Storleksordningen var dryga 6 miljoner euro per år. Då ville Folkhälsan utöver det ha ett extra anslag om närmare en miljon euro (5 Mmk), för att utveckla arbetets ”friskvårdsdimension”. Anslaget klubbades igenom som extra ärende i Karis stadsfullmäktige och Folkhälsan fick pengarna.
– Men den här friskvårdsdimensionen har nog kommit lite så där småningom, säger Kaj Lindholm. Vad är friskvård överhuvudtaget? Vad tycker du? frågar han NY TID:S fotograf.

I Karis vet han nog att karisborna ställer upp för varandra. åldringars anhöriga gör ett stort arbete; väntjänster och den lokala Folkhälsanföreningen likaså. Men det nya hälsokoncept som Folkhälsan skulle introducera i Karis har uteblivit. Folkhälsans numera pensionerade Per-Erik Isaksson har också nu efteråt sagt att Karis inte blev vad han hade tänkt sig, bland annat för att befolkningen var ”oengagerad”.
– Men vad har dom gjort för att engagera folk här?, frågar Kaj Lindholm.

Trygghet och Lucia

I Karis sammanfattas kanske frivilligorganisationernas och den s.k. tredje sektorns dilemma. Det är en sak att engagera folk i välgörande fritidssysslor, där det ibland till och med kan röra sig stora pengar; att samla för Lucia eller prångla majblommor. Men det är en annan sak att upprätthålla professionell och rättvis grundtrygghet för hela befolkningen 24 timmar i dygnet, året om.
– Nånstans, på nån nivå – Kaj Lindholms penna flyger och ritar ett organisationsdiagram – så blir det till business hos Folkhälsan i alla fall, säger han.Harry Yltävä känner sig inte ens säker på att Folkhälsan längre jobbar i hans hemstad som en renodlad frivilligorganisation.
– Patientorganisationerna är fortfarande riktiga frivilligorganisationer, säger han, som t.ex. FDUV (Förbundet De utvecklingsstördas väl).

In och ut?

Inte länge efter det att Folkhälsan och Karis hade gjort sitt avtal, stod Mjölbolsta sjukhus färdigrenoverat för långvård, rehabilitering, gruppboende och akutmottagning som Folkhälsan skulle införa.Med 220 platser är Mjölbolsta idag ett fint ställe, med smakligt inredda allrum i de gamla sanatoriekorridorerna och utsikt över talltopparna neråt Högbensjön. Däremot är det allt färre karisbor som vårdas här. Folkhälsan säljer nu vårdplatser till andra kommuner, främst Esbo, Vanda och Lojo och redan i år beräknas karisåldringarna vara i minoritet på avdelningarna.

Det dröjde inte heller länge innan Folkhälsan signalerade att karavanen var beredd att dra vidare. Dåvarande VD, ekonomisten Mikael Ingberg sa hösten 2001 i flera intervjuer att det egentligen kanske inte var så klokt att Folkhälsan hade en ”så stor bit av vården i Karis”.

På samma linje är också nuvarande VD Stefan Mutanen, skolpojken från Mjölbolsta stationssamhälle tvärs över vägen, som via jobb som åldringshemsföreståndare, socialdirektör och friskvårdschef i Karis blev högsta chef för Folkhälsan.
– Vår plats är nog mera nischverksamheten och i att ge den här guldkanten på människors vardag, säger han. – Vi vill gärna finnas på ett större område i västra Nyland, men kanske inte i bashälsovården.

Vänta med att kassera

Ett gammalt och lättavslöjat trick i offentlig ekonomi är att trycka nya pengar, när de gamla är slut. En mera avancerad metod är att köpa med säljarens pengar. Läs här:
Folkhälsan publicerar i dagarna ett beställningsarbete av läkaren och forskaren Outi Elonheimo. I en rapport föreslår hon att kommunerna i västra Nyland på nytt skulle bilda en sex kommuners hälsocentral enligt klassisk, kommunalt finländsk modell. Den skulle heta Raseborgs hälsocentral, och Karis skulle vara med.Det betraktar också Folkhälsan-kritikern Harry Yltävä som en riktig utveckling. Karis med sina 9.000 invånare är en för liten kommun; minimibasen för en fungerande hälsovård är 20.000 invånare, det optimala är 50.000, säger han.

Elonheimo antar i sin rapport det redan som en självklarhet att Folkhälsan inte längre sköter bashälsovården i Karis. Så det experimentet kan bli en kort parentes om högst tio år. Efter det står Karis igen i monopolspelets Gå-ruta och får på nytt sätta igång med hälsovård i kommunal regi, så som det har varit i evärdlig tid och lagen kräver.

Också i övrigt gårElonheimo händelserna i förväg. Mjölbolstafastigheten betraktas redan som Folkhälsans egendom. Men så är det inte. Den ägs av Karis stad.

Längre fram visionerar hon hur nya Raseborgs hälsocentral, där Karis då ingår, skulle hyra utrymmen i Mjölbolsta av Folkhälsan. återigen:de ägs fortfarande av Karis stad själv. Vänta med att kassera.

Folkhälsans VD Stefan Mutanen bekräftar också att avtalen är skrivna så att Mjölbolsta, hur det än går, förr eller senare kommer att landa i Folkhälsans hamn. Som gammal by- och karisbo tycker han att det enbart är fint att det finns en lösning där lyser i alla fönster på det gamla sanatoriet om kvällarna.
– Folkhälsan har i praktiken redan betalat fastigheten genom de leasingavgifter som finns i avtalet, säger han.

Vem betalade i sista hand?

Så frågan kvarstår: vem har betalat Mjölbolstaaffären, i synnerhet om Folkhälsan drar sig ur den tunga hälsovården och återgår till att vara en finlandssvensk nisch- och guldkantsinstitution?Karis stads insyn i Folkhälsan som privat stiftelse har inte varit stor, och man har inte vetat vad som har kostat vad och hur pengarna har gått. Anslaget för den s.k. friskvårdsdimensionen motsvarar ungefär den dryga miljon euro för vilken Folkhälsan snarare renoverade Mjölbolsta än startade nya bantnings- och stavgångsgrupper. För år 2003 överskred offerten från Folkhälsan på nytt stadens egna budgetanslag, nu med 470.000 euro.

Facit, när vi en dag ser ljusen från Mjölbolsta ut till stora vägen, kan bli att vi såg en piruett där Folkhälsan kom över sin största fastighet nånsin, och att den till stora delar köptes av en ruinerad småstad för en ruinerad småstads egna pengar.