Europas närhistoria har sina blinda fläckar och döda vinklar. En av dem är junidagen 1999 då Finlands president landade i Köln i ett finländskt plan vars försäkringar hade annullerats, för att det hade flugit i en krigszon.

På flygfältet mötte en överlycklig tysk förbundskansler Schröder, som bowlade ihop i en karlakram med Ahtisaari som tigern med Nalle Puh.

Ahtisaari kom från Belgrad. Efter sex veckors usa-lett bombardemang mot broar, militäranläggningar och serbisk infrastruktur hade Milosevic och hans parlament accepterat stormakternas fredsplan.

Fred i vår tid. Fred i Europa. Folk har varit lyckliga på flygfält förr.

Vi européer kan vara märkligt närblinda när det gäller vår egen, och framför allt eu:s förmåga att beslutsamt sätta stopp för krig. Så ödelades ett helt årtionde på Balkan, kanske med handfallna holländska FN-soldater under massakern i Srebrenica år 1995 som främsta ikon.

I Belgien krisar premiärminister Guy Verhofstadts styre i ett typiskt eurobråk om flygbuller över flamiska stadsdelar. Samtidigt sammankallar han i alla fall fyra moderna axelmakter till att grunda ett nytt eu-försvar, inte långt från Natos existerande högkvarter i Bryssel. Om uppslaget är klokt, eller om tidpunkten är välvald, kan man diskutera. Men moraliskt är frågan viktig. Europa måste kunna ansvara för sin yttre och inre säkerhet självt.

I Belgiens gråa vatikan av administration tycks det ändå finnas en groende och viktig känsla för internationell rätt och mänskliga rättigheter. Sedan år 1993 har landet åtalat påstådda krigsförbrytare med universell jurisdiktion; en belgisk lag tillämplig i hela världen. Förra veckan fick Ariel Sharon, Jasser Arafat och Fidel Castro sällskap av usa:s kommendör för Irak Tommy Franks, åtalad av 17 belgiska jurister. * )

Sedan Gerhard Schröder jublade i Ahtisaaris trånga famn för fyra år sedan, har Tyskland fått gå många ronder kring de svåra frågorna om krig och fred. Samma diskussion får också en europeisk, svällande storekonomi föra. Samma fråga möter vår gamla och djupt rotade humanism och den fredsrörelse som växer igen. Hur ska vi hantera kris och krig om de inte är i Sierra Leone, Irak eller Nordkorea, utan här ?

*) Belgien ändrade lagen i april 2003; åtal prövas i den åtalades hemland, om det är en demokrati.