Mulligawatny med Seppi

av Charlotta Boucht

När jag var 12 trodde jag att jag visste vad som var rätt och fel här i världen, när jag var 12 visste jag att den godaste maten var kall ärtsoppa direkt från burken. Det var många andra som också visste vad rätt och fel var under den tidsperioden men dom slapp ärtsoppan och åt Mulligatawny med Seppi istället.

Seppis soppor

Seppis soppor

”Dom” har nu tillsammans skrivit boken Seppis Soppor som är en bok full av världsförbättrarrecept, politiska soppor och matmöten. Boken kom till efter Johan von Bonsdorffs (Seppis) död år 2002, och skulle ursprungligen bli en kokbok men blev någonting mycket större. Det blev en hyllning till Seppi och Monica, maten, vänskapen och samtalen.

Alla resor man kunde göra, all mat man kunde äta, alla mänskor man kunde möta… Att ta del av Seppis liv är som att få det mesta av det viktigaste serverat framför sig. Att det dessutom serveras med stor respekt och kärlek gör inte upplevelsen sämre. Jag sitter med laptopen i famnen i sängen och läser manuskriptet, vill inte sluta läsa fast tårarna rinner längs kinderna, vad jävla löjligt, det är ju en kokbok. Men sällan kommer man så nära kockarna som i den här boken.

AKTIVISM OCH MATLAGNING

Susanna Ginman skriver: ”Livet och dess förhållanden förändras obönhörligt och vi med dem. Men det är alltid viktigt att försöka få livet och världen att hänga ihop. Det stora och det lilla. Jag saknar Seppi för den typen av diskussioner. Vi kvinnorhar våra nätverk där vi kan avhandla det mesta. Tyvärr är det åtminstoneför mig sällsynt att få den sortens kontakt med en man, som jag inte har ett kärleksförhållande med. Seppi hade manlig erfarenhet, mänsklig förståelse och personkännedom som jag gärna hade tagit del av mera så länge jag kunde och som jag också saknar nu.”

Lars D. Eriksson erkänner: ”De soppor jag kokade ihop om Mao och Lin Pao var egentligen soppor kokade på spik. Det förstod antagligen också Seppi som till min soppkonsts räddning alltid kastade in i grytan några mera substantiella köttben.”

En kokbok och en politisk vandring genom årtionden av aktivism, ockupationen av gamla studenthuset, Tricont, Kuba-vänner, Ydin, Ny Tid, DFFF, Attac, Svalorna. Resor till Vietnam, Kuwait, Indien… Listan är otrolig, kan en man hinna med så här mycket och dessutom laga mat?

Många har säkert haft kokboksdrömmar, men att få ett så här stort projekt i hamn kräver hårt arbete och tålamod, fast Anna Paljakka säger att ”det var så Seppi fungerade, alla jobb var färdiga i tid även om han höll på med flera projekt på en gång, så vi kunde ju inte vara sämre. En del av recepten i boken är inte så noggranna men det är så det ska vara, man tager vad man haver och så lite till om det behövs.”

Anna Paljakka, som är redaktör för boken, och Seppi träffades första gången på UM 1973 – AP hörde då till tjänstemännen av vilka många var misstänksamma mot ”den där skäggiga Johan v. Bonsdorff”. Dom första mötena var inte så hjärtliga. Men kärleken till Vietnam förenade och det blev många möten över mat. Speciellt de sista åren var Seppi ett omtyckt testsällskap på de många etniska krogar i Helsingfors som AP besöker i egenskap av restaurangkritiker. När AP förundrade sig över att kvaliteten på maten inte höll så hög standard, kunde Seppi konstatera att kocken är en ekonomiemagister från Irak, flykting i Finland, hur ska han kunna laga mat?

AP har varit restaurangkritiker för Helsingin Sanomat i många år och tidigare gett ut tre kokböcker, t.ex. Brukets kokbok, Fiskars förr och nu, en vacker och informell bok med recept från många ”gårdar och torp” i Fiskars.

BARA SOPPA

Recepten i Seppis soppor är lagom bekanta och inte så krävande. Mitt favoritrecept ärAnn-Maris fisksoppa: ”Fräs grönsaker till lagom tuggmotstånd. Häll på fiskbuljong, grädde, vin, pressad grapefrukt, krydda, koka samman. Koka fisken, garnera med grapefrukt. Voilà.”

Och meningsskiljaktigheterna om cevichen! I vilken annan kokbok får man tre recept på samma mat! Jag provar Mulligatawnyreceptet och det är precis så gott som det doftar, bättre än ärtsoppa. Men utan sällskap är det bara soppa.

”Ett stycke in i festen tyckte jag mig se hur energierna spann ett nätverk av trådar, kapillarrör, ådror och ligament mellan alla i salen, ett rött pulserande nätverk som förenar alla till en ORGANISM som lättade ett stycke från markplanet och leviterade i solskenet från fönstren.” Seppi i ett mejl till Birgitta Mattson efter en fest i Barösund.

Och ännu ett citat:

Hand i hand mot nya öden

Nån gång talar vi om Döden

Annars är vårt perspektiv

Vänskap, mat och prima liv!

Charlotta Boucht

Seppis Soppor skickas ut till alla våra fortlöpande prenumeranter i början av januari. Den kan också köpas i välförsedda bokhandlar.

Charlotta Boucht

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.