FN uppskattar att omkring 1,2 miljoner barn i världen faller offer för människohandel varje år. Till de värst drabbade länderna hör Togo på gamla Slavkusten, där vart åttonde barn råkar ut för trafficking. Bitte Westerlund besökte Togo som representant för Plan Finland.
Jag väcks redan klockan 4 av muslimernas bönerop. Befinner mig denna tisdag i januari ungefär mitt i Togo. Plans vita jeep har fört Metsodirektören Jukka Seppänen och mig från huvudstaden Lomé, vid sydkusten, hit till landets andra största stad Sokodé. Vid frukostbordet blir vi bekanta med en sympatisk tysk muslim. Han berättar att han är arbetslös svarvare från Wiedenbruck, men ursprungligen kommer han från Turkiet. Nu är han för första gången i Afrika. Två miljoner muslimer vallfärdar dessa dagar till Mecka, men IGMG, som det står på pennan han ger mig, har skickat 130 medlemmar till Afrika. Vår vän berättar stolt att han för den islamiska välgörenhetsorganisationens räkning dagen innan köpt 36 getter och fyra får och idag ska djuren föras till ”arme Leute” i en by och slaktas. För det är Slachtfest eller Eid al Kabir, som här i fransktalande Togo kallas Tabaski. Det här året råkar Tabaski sammanfalla med voodoofestivalen, som firas av animisterna. Både Togo och grannlandet Benin anses vara voodoons vagga.
Men dagens tema är inte Tabaski, trots att ordet fascinerar mig, utan trafficking, eller krasst sagt slavhandel med barn. Vi förses med en 48-sidig rapport (på franska, som jag är usel på trots tre års gymnasiestudier). Rapporten Pour le prix d’un vélo berättar att vart åttonde togolesiskt barn faller offer för trafficking. Dessa barn blir ofta rekryterade av släktingar eller vänner till familjen. Agenterna lurar iväg barnen med falska förespeglingar att tjäna pengar och barnen ger sig av i hopp om ett bättre liv för dem själva eller deras familj. Men de som återvänder kommer tillbaka tomhänta och olyckliga.
Plan Finland är en av utrikesministeriets tio partnerskapsorganisationer. En del av vårt officiella bistånd går därför via Plan till projektet Slut på barnslaveriet. Förhindrande av trafficking och utnyttjande av barn på landet i Togo.
Finansministeriet vill igen spola programmet för en ökning av utvecklingssamarbetet. Då är det barnen som drabbas.
Avlyssnad telefon
Vår ciceron Stefanie Conrad visar sig vara Togos mest kända biståndsarbetare. Tyskan Stefanie är chef för Plan Togo och hon intervjuas ofta i togolesisk teve, inte bara för att hon är ljus som en ängel utan för att Plan Togo är den största
NGO:n i detta totalitära land där många biståndsorganisationer kastat in handsken. Och för att hon är otroligt duktig.
– Men min telefon är avlyssnad, säger hon med en grimas. Och Unicefs chef tycker att vi borde bo i ett flottare – och framför allt tryggare – ingärdat område i Lomé, som alla andra vita .
Stefanie har ett förflutet i tyska Plan och som chef för Plan i Haiti. Där träffade hon sin man som är haitier och därför är de två barnen ”caffe latte”, som hon säger. Hennes man jobbar med ett biståndprojekt i grannlandet Benin.
För ett år sedan evakuerades Stefanies familj till Benin. Enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR flydde ifjol 18 000 togoleser till Benin och 15 000 till Ghana.
Och det här är inte första gången de oppositionella och intellektuella flytt från Togo. T.ex. Kwassi Akpladokou som är chef för det finska kulturcentret Villa Karo, 56 kilometer från Togos gräns kallar sig själv politisk flykting från Togo.
Togo är sen 60-talet ett land präglat av politisk instabilitet och våld. Efter 38 år som president avled Gnassingbé Eyadéma i februari ifjol. Gränsen stängdes och den militära ledningen utsåg sonen Faure Gnassingbé till president. I valet i maj fick han sedan två tredjedelar av rösterna, men huruvida valet kan kallas demokratiskt är yttervärlden oense om.
Minst 800 personer dödades i oroligheterna i april-maj 2005.
–Vi hade fem lik utanför regionkontoret i Atakpamé berättar Stefanie.
Men Plan Togos verksamhet fortsatte och en halv miljon togoleser är på sätt eller annat involverade i Plans projekt. Budgeten har gått upp och är nu 8,4 miljoner euro. De största bidragen kommer från de månatliga inbetalningarna av drygt 19 000 Plan-faddrar i tjugo länder, bland dem 500 faddrar i Finland. Finska UM ger avsevärda bidrag via Plan och en miljon kommer direkt från EU. Trots att EU politiskt bojkottar Togo p.g.a. brott mot de mänskliga rättigheterna.
– There is always money for good NGO:s , säger Stefanie segervisst.
I ett mejl nu i februari berättar hon att det är lugnt i landet och att förhandlingar pågår mellan Togos regering och EU.
Trauman vanliga
Vi besöker byn Yeloum-Lekohan i Blitta regionen i mellersta Togo.
Byn har 1885 invånare och minst hälften av dem verkar stå och vänta på oss.
Genast då vi stiger ut ur jeepen ser jag en man med en stor kniv, typ machete, hugga huvudet av en tupp.
– Aha, Tabaski-Slachtfest! säger jag.
Men Stefanie förklarar att det är en animistisk välkomstcermoni och att det är viktigt i vilken ställning den döde tuppen blir liggande då den flaxat färdigt. Här är det voodoo som gäller, inte tabaski. Bara 10 procent av togoleserna är muslimer, medan över 50 procent är animister.
Syftet med det projekt vi nu ska granska är att minska barnslaveriet i Yeloum-Lekohan, liksom i de 19 andra byarna i projektet. Barn som redan har upplevt barnslaveriet stöttas att överleva traumat och återintegrera sig som medlemmar i sitt samhälle.
Vi tre albinon från Europa placeras på hedersplats mellan den uråldriga byahövdingen och guvernören. Efter de obligatoriska ceremonierna med dansnummer och tal träder tre unga gossar fram och i megafonen vittnar de inför hela församlingen om hur de i tio-tolvårsåldern blev offer för trafficking.
De talar lamba och Plans volontärer översätter till franska, medan Stefanie viskande tolkar till engelska, så en del av deras historia går nog förlorad.
Sextonåringen berättar hur en bekant till hans farbror agerade agent och lovade stora förtjänster. Han följde med till Nigeria och jobbade oavlönad på en kaffeplantage från sex på morgonen till sex på kvällen sju dagar i veckan. Han lyckades fly. Innan han återvände tjänade han tillräckligt för att köpa sig en cykel. Men vid gränsen på väg hem till Togo togs cykeln ifrån honom för han hade inget kvitto. Hem kom han, men tårarna trillar nu vid tanken på cykeln. Stefanie berättar att upp till 80 procent av barnslavarna som kommer hem är i mycket dålig kondition. De beter sig ofta aggressivt och en del blir kriminella, andra råkar ut för trafficking igen.
Lärare på 15 minuter
Barnens skolgång har länge varit ett problem i Togo och många barn lämnar skolan utan att kunna läsa, skriva eller räkna.
– Skolorna här är som ett skämt, säger Stefanie.
Hon berättar att när Plan skulle kartlägga lärarnas utbildningsnivå visade det sig att en stor del av lärarna hade fått blott och bart en femton minuter lång introduktion. Ingen annan utbildning.
Hon antyder att de som tar lärarjobben ofta är psykopater och våldsbenägna personer som passar på att utnyttja barnen. Både sexuellt och som slavar. Barnen sköter lärarens odlingar och husdjur och tvingas stiga upp klockan fem för att bära tunga vattenfat åt lärarens familj. Ofta ligger ju brunnarna på flera kilometers avstånd.
Det finns mycket att göra. Långsiktig utveckling kan ske när människor i ett samhälle inser att de inte är maktlösa utan själva kan bidra till förändringen.
– Lokalbefolkningen och Plan arbetar tillsammans enligt principen ”hjälp till självhjälp”. Det är viktigt att byborna känner att det är deras projekt och att de bär det yttersta ansvaret för genomförandet.
Trafficking
Det internationella uttrycket trafficking har börjat användas också på svenska. Varje dag förs hundratals barn bort mot sin vilja eller luras av löften om bättre utsikter i ett annat land.
Trafficking av barn, flyttning från ett land till ett annat och utnyttjande är allvarliga problem i Togo. Landets socioekonomiska situation har snabbt blivit sämre under det senaste årtiondet. Uppskattningsvis 70 procent av befolkningen lever i extrem fattigdom. Den här situationen har en särskilt stor inverkan på barn: uppskattningsvis 313 000 togolesiska barn (5–15 år gamla) lever frånskilda från sina familjer och arbetar i städer eller i grannländer. Föräldrarna skickar iväg sina barn tdärför att de tror att det är den bästa lösning för barnet och resten av familjen. Ofta har föräldrarna inte råd att försörja alla sina barn och ofta lovas det dem att barnet kommer att gå i skolan vid sidan om arbetet. Å andra sidan uppskattas flickornas skolgång inte i många länder, och föräldrar anser att det är nyttigare att flickorna arbetar.
Statsskick: republik,
men inte så demokratiskYta: 56 785 km2,
ungefär som NylandHuvudstad: Lomé
(700 000 invånare)Invånarantal: 5,3 miljoner
Invånare/km2: 85
Läs- och skrivkunnighet: 68,7 % (män), 38,3 % (kvinnor)
Folkgrupper: 40 olika, ewé och kabré är störst, därefter
gurma och watchiSpråk: franska officiellt språk, ewé, mina och kabyé
Religion: traditionella religioner drygt 50 %, kristna ca 35 %, muslimer ca 10 %
BNP/invånare: 300 euro
Olika näringsgrenars andel av BNP: jordbruk 41 %, industri 21 %, service, övr 38 %
Naturtillgångar: fosfat, kalk, järn, marmor
Viktigaste exportvaror: bomull, fosfat, kaffe
Bitte Westerlund
