En gång, för länge, länge sen fick jag en kamera. Klick. Fyra karlar med tydlig aptit för livet har fångat glimtar från sin ungdom, ur olika infallsvinklar men alla med en genomgående stilrenhet. Jukka Male, Stefan Bremer, Timo Kelaranta och Juho-Pekka Laakio samlas kring sina ungdomsår i Jukka Male-museet i Kabelfabriken med fotoutställningen Under 21. Bilderna är alla tagna i åldern 15-21 och behandlar inte endast fotografernas relation till tiden och livet under den, utan också till kameran.

Bremer och Male återger en tidsbild som är kontinuerlig men ändå fragmenterad. Kameran tycks ha följt med dem vart de än gick och utan värre krav på situationen har fingret legat på avtryckaren. Resultatet blir ett kollage av livets hög- och lågkonjunkturer, befriade från fotografens personliga kontext. Varje foto, varje ögonblick, verkar rensat av olika händelseförlopp som kunde ge det för de delaktiga en annan betydelse. Åskådaren möts av enkel sentimentalitet som tack vare det unga och livskraftiga i fotona inte slår över i nostalgi. I alla fyra fotografers verk har stundens nyck gjort sitt för genomslagskraften. Samtidigt måste man fråga sig om det är ögonblicket som gjort bilderna eller bilderna som gjort ögonblicket, gett dem en guldkant som annars skulle fattas.

Efter det gemensamma i Bremers och Males bilder, kan man inte låta bli att bunta ihop Kelaranta och Laakio. Som kontrast till den fördomsfria kravlösheten söker Laakio och Kelaranta tydligt efter något. I deras bilder förvandlas poserande ungdomar till ofrivilliga symboler för tidens ideal. Försöken att vara gränsöverskridande fungerar rent tekniskt – visst är bilderna bra. Men samtidigt skymtar man den romantiserade fantasin om stäppvargen i förgrunden, en antydan om att fotona inte bara varit uttryck för konstnärens – ja precis, jag är konstnär – känslor utan även för hans ego. Sedan påminner man sig själv om fotografernas ålder. Fotona är ju snitt ur ungdomens glada arrogans och med lite överseende kan man förstå att uppskatta den virila och uppkäftiga stoltheten som även sträcker sig till Bremers och Males verk.

Hos var och en av de unga fotograferna har kameran säkert inte bara varit en axel att gråta mot, en vän som alltid ger utlopp för ens känslor, utan även en utväg från tristessen. Några av konstnärerna understryker betydelsen av sin första kamera och kicksen man fick av att plåta med den. ”Jag trodde inte jag skulle ta någon bättre bild någonsin”, kommenterar Jukka Male en bild som han tagit som nio åring och som i dagens ljus säkert bleknat en aning. Den unga entusiasmen innefattar visserligen också manliga fallossymboler – flaggor och gitarrer – som kan kännas pretentiösa och fjärmande. Men det fick de nog också vara, för ärligt talat sket man nog i det då för länge, länge sen.

Under 21, Jukka Male museet, Kabelfabriken i Helsingfors till den 30.4.

Mikael Brunila

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.