Kvinnors kunnande är arbetslivets dolda resurs. Det är slutsatsen som Finlands största fackliga centralorganisation FFC drar på basis av sin färska jämställdhetsrapport som publicerades i veckan.

Att formuleringen låter aningen anakronistisk – som tagen ur kvinnokampens tidiga historia istället för från vår egen tid 100 år senare – är kanske inte helt missvisande. De självberömmande festtalen till trots är en kvinnas väg till jämställdhet på arbetsmarknaden i Finland nämligen ännu förvånansvärt lång, åtminstone räknat i rena pengar.

En FFC-ansluten kvinnas euro är fortfarande värd dryga 77 cent idag, och någon nämnvärd utveckling har dessvärre inte ens ägt rum under de senaste tio åren. Tvärtom har skillnaden mellan mäns och kvinnors löner aningen ökat. Molnen är ännu mörkare över Tjänstemannaförbundet och AKAVA, där en kvinna tjänar 73 procent respektive 72 procent av en mans lön.

Kännetecknande är också den envisa segregering som fortfarande gäller på den finska arbetsmarknaden som är starkt uppdelad i mansdominerade och kvinnodominerade branscher. Inom FFC, som har över en miljon medlemmar, sopar kvinnor allra troligast golv eller byter blöja på åldringar, medan männen bygger hus eller hanterar maskiner.

Kvinnor satsar enligt rapporten tydligt mera än männen på bl.a. skolning för att avancera och för att förbättra sina arbetsmöjligheter. De är m.a.o. varken passiva eller helt undergivna sitt orättvisa öde. Enligt rapporten har de alltså högre utbildning än sina manliga kolleger, och intresserar sig dessutom för sitt jobb och sin arbetsplats i högre grad än vad männen gör. Men istället för att belönas för sin flit får kvinnliga arbetare enformigare arbetsuppgifter och nedskurna påverkningsmöjligheter – förutom de lägre lönerna, alltså.

Att männen förhåller sig mera optimistiskt till sin egen framtid på arbetsmarknaden jämfört med kvinnorna är kanske inte så överraskande. Inte heller att kvinnorna oftare än sina manliga kolleger känner sig mentalt och fysiskt belastade.

Visst har vi kvinnor mycket att vara tacksamma över här i Norden. Vi är överlägset de mest jämställda kvinnorna i världen. Men kampen är inte över. Vi är ännu inte jämställda.