I presidentvalet den 9 april är kampen jämn mellan högerkvinnan Lourdes Flores, socialdemokraten Alan García och nationalisten Ollanta Humala. Humala, som har anklagats för människorättsbrott, inger både hopp och fruktan hos peruanerna.

– De vill att Ollanta Humala ska slå till hårt mot korruptionen, säger taxichauffören Carlos som arbetar i stadsdelen Lince i huvudstaden Lima.

Carlos säger att han gör sin egen opinionsundersökning i taxibilen. I medelklassområdet Lince kommer många att rösta på högerns Lourdes Flores. Men, säger han, många kommer även att rösta på den föredetta militären Ollanta Humala, därför att han lovar att rensa upp i den korrupta statsapparaten. På Humalas röda kampanjtröja står det ”Kärlek till Peru” bredvid en bild av en lerkruka som ska representera landets indiankultur. Humala kallar sig nationalist, en beteckning som inte har samma negativa klang i Latinamerika som i Europa. Han vill stoppa korruptionen, öka statens deltagande i ekonomin och bryta med den nyliberala modellen. Humala kommer från en rik familj från höglandet i sydöstra Peru. Han har mera andinska anletsdrag än de övriga kandidaterna och mörkare hudfärg. En viktig del av hans retorik är riktad till Perus ”cholos”, mestiserna, som i allmänhet har en lägre levnadsstandard än den vita minoriteten.

Den övergivna linjen

Trots att Perus ekonomi har vuxit snabbt de senaste åren, bland annat tack vare höga internationella priser på de mineraler landet exporterar, har fattigdomen inte minskat. Enorma kåkstäder breder ut sig i storstädernas utkanter och på de bergsluttningar som omger dem. I inlandet lever många familjer i skraltiga hus utan el och vatten. Statsvetaren Santiago Pedraglio menar att Ollanta Humala representerar dem som känner sig missnöjda med den ekonomiska situationen och med politiken i allmänhet. De kräver att staten omfördelar rikedomarna och erbjuder alla medborgare en fungerande sjukvård och utbildning.

Ollanta Humalas militära förflutna har väckt misstänksamhet. Han anklagas för att ha deltagit i övergrepp mot civilbefolkningen i början av 90-talet under sin placering i Madre Mía, ett av de områden där armén kämpade mot maoistgerillan Sendero Luminoso. Trots att inbördeskriget drabbade höglandet hårdast har den före detta militären sitt starkaste stöd där. Psykologen Viviana Valz Gen arbetar med mental hälsa i bergsprovinsen Ayacucho, krigets epicentrum. Hon förklarar att statens förbrytelser under kriget gjorde att befolkningen – till stor del quechuaindianer – blev fientligt inställda till staten. När hon frågade en bybo varför han skulle rösta på Humala svarade denne: “Humala anklagas för tre brott. Alan García är skyldig till tusentals, precis som Fujimori”.

Till skillnad från Humalas nyfödda politiska rörelse har kandidaten Alan Garcías parti, APRA, funnits i över sjuttio år. APRA kan beskrivas som ett socialdemokratiskt parti med arbetarbas som har rört sig högerut. Alan García var president 1985–90 och misslyckades fullständigt. Inflationen sköt i höjden och ekonomin havererade. Ett minne från Garcías regering är den halvbyggda högbanetåglinje som skulle avlasta Limas kaotiska rusningstrafik. Arbetet avslutades aldrig och en del av den övergivna linjen kan ännu idag beskådas i södra Lima. Många misstänker att det beror på att en alltför stor del av budgeten hamnade i korrupta politikers fickor.

 

Inga alternativ

Trots misslyckandet på 80-talet och anklagelser om att han är ansvarig för människorättsbrott under kriget mot Sendero Luminoso, är Alan García en av valets huvudkandidater. APRA har en traditionell bas på omkring 15-20 procent. En av dessa ”aprister” är Norma Atachao Mendieta, 40, som bor på den fattiga kullen San Cosme. Hennes familj har alltid stött APRA och hon försvarar Alan García därför att han står på hennes sida.

– Alan begick misstag under sin regering. Men misstagen berodde på att han stod på folkets sida. Alan införde 40 timmars arbetsvecka. Titta hur det ser ut idag! Min son och mina systerbarn arbetar 14 timmar om dagen. Jag är arbetslös och min make måste försörja mig. I San Cosme sover folk på träplankor därför att de inte har råd med en säng.

Norma medger att Humala har övertagit positionen som de marginaliserades talesman. Men hon anser att han är en yrkesmördare utan ideologi.

Den tredje huvudkandidaten är högerns Lourdes Flores som kan bli Perus första kvinnliga president. Hon har sin politiska bas hos Limas medel- och överklass. Hon har satsat hårt på att nå fattiga väljare, men har inte lyckats lika bra som Humala. Även om hon inte anses vara korrupt, så tillhör hon den illa omtyckta politikerklassen. Flores anses heller inte erbjuda något nytt, utan innebära en fortsättning på den hittills förda politiken. Å andra sidan är hon det självklara alternativet för dem som aldrig skulle rösta på Alan García och som skräms av Ollanta Humalas radikala retorik.

Den korrupte före detta presidenten Alberto Fujimori (1990–2000) sitter häktad i Chile i väntan på en eventuell utlämning till Peru. Hans parti, ”Allians för framtiden”, kommer att få några mandat i den kommande kongressen. Eftersom inget parti kommer att få egen majoritet kan Fujimori få en vågmästarroll, som han skulle kunna använda sig av för att slippa straff vid sin återkomst till Peru.

Det är värt att notera att de tre huvudkandidaterna har fler ”antiröster” än ”förröster” i de flesta opinionsmätningar som gjorts. En ung man som arbetar på valmyndigheten ONPE säger sig vara imponerad av den teknologi som används och av systemets tillförlitlighet. Han tycker dock att det är nedslående att se det ”skräp” som väljs fram med hjälp av det välsmorda valmaskineriet.

De två kandidater som får flest röster på söndagen möts i en andra valomgång en dryg månad senare.

 

Martin Garat

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.