”Barmark som jag aldrig såg som barn är idag synlig” säger en grönlandsfiskare. På Grönland har klimatförändringen redan gjort sig påmind. När jätteisreservoaren nu barkar till sjöss, kommer resten av världen att få smaka på samma medicin.

Tio procent av Jordens is breder ut sig över Grönland. Omsatt i vatten lagrar Grönland en global vattennivåhöjning på sju meter (av jordens glaciärers totala 65 meter). Istäcket i inlandet rullar plastiskt mot havet där den kalvar av isberg, och så småningom smälter till vatten. Smältvattnet ersätts av snöfall och en delikat balans uppstår.

Sommaren 2005 skeppade Greenpeace några forskare till Grönland. Eftersom glaciärer är den största enskilda källan till utflöde av is från det stora istäcket, ville expeditionen undersöka förändringar i enskilda glaciärers hastighet.

– Vi överraskades inte bara av förändringen i hastighet, utan även mängden is som lämnade istäcket, konstaterar Gordon Hamilton från Universitetet i Maine och ledande forskare på expeditionen.

Tidigare satellitmätningar av förändringar i istäckets tjocklek, visade att något drastiskt var på gång. Mot utkanten av istäcket minskade tjockleken upp till 10 meter per år.

– Förändringar av den här kalibern sker inte endast som följd av meteorologiska effekter, säger Hamilton.

Redan den första glaciären, Kangerdlugssuaq, uppvisade chockartade förändringar. På tre fyra år hade glaciären retirerat hela 5 km. Men den stora upptäckten var ökningen i hastighet. Vid undersökningstillfället spottade Kangerdlugssuaq ut is i havet med en hastighet på 14 kilometer i året. En tredubbel ökning sedan 1996.

När expeditionen avancerade längs med Grönlands östkust, var upptäckterna gång på gång liknande. Alla glaciärer på Grönlands sydostkust visade motsvarande tillväxt. Ett och samma symptom som förklaring på den ökade hastigheten kunde påvisas vid varje glaciär:

– Glaciärerna var späckade av små smältvattensjöar. Isen måste alltså ha smultit väldigt snabbt, för djupet i sjöarna var upp till 20 meter, berättar Hamilton.

Smältvattensjöar kan låta lindrigt, som bara ytterligare ett tecken på klimatuppvärmning, men Hamilton vet bättre:

– Smältvattnet rinner troligen genom djupa sprickor och brunnar ner till marken. Där fungerar det som smörjmedel mellan marken och isen. Resultatet blir minskad friktion och tydligen en avsevärd ökning i isflödet.

När glaciärerna väl fått upp farten, kan det vara omöjligt att sakta ner dem. Den onda cirkeln sluts ytterligare av att ju barare och mörkare marken är, desto mera värme lagrar den. Det vita snö- och istäcket reflekterar solljus som annars skulle bli kvar i tjälen. (Den vetenskapliga termen under vilken fenomenet beskrivs är ”positive feedback cycle”).

Värmemätningar visar att det bara är södra Grönland som genomgått en märkbar uppvärmning under de senaste femtio åren. De södra glaciärerna blir allt tunnare, retirerar och accelererar, medan de i norr sniglar sig framåt som förut. Men norra Grönland följer utan tvekan snart efter. Efter att temperaturen stigit börjar isytan smälta och smältvattnet sipprar ner mot markytan. Effekten kan alltså inom kort drabba hela Grönland, och i.o.m. den globala uppvärmningen förstärkas där den redan är i kraft. Snöfallet kommer inte att kunna ersätta det ökade isflödet. Och då faller bilan över grönlandsisen. År 2 500 uppskattar många forskare att grönlandsisen försvunnit helt och hållet.

Mot den första metern

De nya forskningsrönen omkullkastar tidigare teorier om vattenhöjning till följd av den globala uppvärmningen. Beräkningar enligt vilka grönlandsisen på 100 år skulle tillföra 4 cm vatten, har inte det ökade isflödet med i kalkylen. Idag ligger en tredjedel av den globala höjningen av vattennivån på Grönlands konto. Eftersom västra Antarktis också verkar retirera, börjar kurvorna för höjningen få en allt skarpare vinkel. De tidiga optimistiska beräkningarna om en vattenhöjning på 20–40 cm under de kommande hundra åren har ersatts med det dubbla, 40–80 cm. Globalt.

– Det är den första metern som är avgörande, säger Hamilton och fortsätter:

– De människor som först kommer att drabbas har troligen aldrig hört talas om Grönland. Först ryker Stillahavsöarna. Även områden med liknande läge som Bangladesh är i akut fara. Men de här är bara de allra första områdena. Redan den första metern är ett hot mot all kustbosättning. Och då får vi inte glömma att 25 procent av världens befolkning bor i kustområden, femton av sjutton megastäder ligger vid kusten. För att inte tala om var all ekonomisk verksamhet ligger koncentrerad. Knappast kommer ens utvecklade länder att klara av en höjning på en meter.

Också de omtalade förändringarna i Golfströmmen påverkas av den smältande grönlandsisen och av salthalten i vattnet som tillströmningen av sötvatten rubbar. Nu måste även de här beräkningarna revideras.

–  Man måste också räkna med en betydande sänkning av Västeuropas medeltemperatur, menar Hamilton.

I Finland är det första bekymret de eventuella förändringarna i klimatet. Alldeles i början av den första perioden av vattennivåhöjningen kommer vi p.g.a. landhöjningen att gå trygga. Men snart balanserar de ut varandra och så blir det stövlar som gäller även här.

På Grönland behöver man inte oroa sig över den första metern. Problemen hopar sig redan nu. Isen lägger sig idag senare än vanligt och går upp tidigare på våren. För den grönländska ursprungsbefolkningen som är beroende av jakt och lever i samma rytm som det lokala ekosystemet, kan spelet redan vara över. Ingenstans i världen räknar man med att ekosystemet kommer att drabbas så hårt som i de arktiska områdena. Den globala medeltemperaturen har redan stigit med 0,6 grader. I Alaska och västra Kanada har temperaturen på 50 år stigit med 3–4 grader. Trenden lär hålla i sig.

Källor: Gordon Hamilton, Kaisa Kosonen (energiansvarig för Greenpeace), Wikipedia.org, Filmen ”Projekt Thin Ice.”