Milja är en flicka som tycker om att slå rekord. Hon kan hoppa hopprep fyrtiosju gånger utan att snubbla. Ändå är hon bara sex år. Milja bor som enda barnet i ett radhus där grannarna skyndar förbi, utan att säga ”hej”. I radhus brukar man ha gemensamma blomrabatter och turas om att skotta snö, förklarar Annika Sandelin i bilderboken Milja och grannarna, men inte i Miljas hus. Hennes grannar är konstiga, arga och misstänksamma. Där bor bibliotekarien Jonas som spelar saxofon sent om kvällarna, fröken Alopeus som dammsuger åtta gånger i veckan och hurtfriska herr Marudd med hunden som skäller tidigt om morgnarna. Men en kall vinterdag händer en olycka och inget är som förr. Alla Miljas grannar halkar och ramlar i en enda hög och det är Milja som kallar på hjälp och på ett finurligt sätt får alla att skratta och bli sams.

Av Annika Sandelin finns tidigare romanen Regnpoetens dotter (2002) och versbokenDikter om öden och döden (1999), som hon skrev tillsammans med Stella Parland. I denna debut som barnboksförfattare berättar hon om sämja och osämja, om förutfattade meningar och hur det, som så ofta, är barnet som lyckas ställa allt till rätta. Texten är underfundig och väl uppbyggd med olika karikerade personligheter och upprepningar som stegrar sig till katastrof, en sådan som också en liten läsare förstår att måste komma. Sandelin har ett sympatiskt och barnsligt tilltal och känsla för humor och ironi, av den typen som inte förbigår barnet, men som tilltalar också den vuxne läsaren.

Linda Bondestams illustrationer har blivit uppmärksammade över språk- och landsgränser. Hon har tidigare illustrerat barnböcker av Malin Kivelä, Stella Parland ochMikaela Sundström. Gemensamt för dem alla och Annika Sandelin är att de, liksom Bondestam, är födda på 1970-talet, har utkommit på Söderströms förlag och efter att de debuterat som författare av skönlitterära verk för vuxna också har skrivit barnböcker – med Linda Bondestam som illustratör.

Linda Bondestam arbetar ofta med collage, så att hon för in pappersbitar med olika ytor och färger i de ritade bilderna. Den här boken bygger inte så mycket på collageteknik men bilderna är mätta på färger på ett för henne typiskt sätt. Det finns också uppslag av stramare karaktär med svarta ytor och streck och dystert gråa toner. Färgerna tolkar stämningen och känslorna i texten. Man kan jämföra de två uppslagen av Miljas radhus, först det gråa och tråkiga med ett avskalat, dött träd med kråkor, mörk vinterhimmel, grannarna skyndande förbi med näsan i vädret eller stirrande ner i marken och Milja försiktigt kikande i fönstret. I det andra, efter katastrofen som sammanförde grannarna, har trädet skira blommor och vita duvor och himlen är klarblå. Milja är medelpunkten för grannsämjan, hon hoppar rep medan fröken Alopeus och herr Marudd mysande står och vevar hopprepet. Och man kan se att hon räknar till hundra.

Personteckningen med sina tydliga uttryck och miner understryker karikatyrerna. Man associerar till Gunilla Bergströms böcker om Alfons Åberg i ansiktsformer, ögon, hår, men också i miljön och interiörer. Ändå är stilen och uttrycket Bondestams egna.

Bilderna är expressiva, lekfulla och humoristiska. De följer troget texten men tillför den samtidigt små kommentarer i form av olika detaljer – ett gott samspel mellan författare och illustratör som man hoppas får en fortsättning.

Sandelin, Annika (text) och Bondestam, Linda (bild): Milja och grannarna. Söderströms, 2006.