Berlin är gröna skogar och ingenmansland, en teaterscen mitt i ingenting, Berlin är historia så närvarande att du nästan ser den, champagne på lyxvaruhus och smutsiga trottoarer, Berlin är fult och vackert och en oas för en ensam resenär som bara vill se.
Resa 1.
Svetten rinner på både åskådare och deltagare, värmen gör det fysiska ännu mera påtagligt, mera kropp, mera sex. Gay Pride-marschen drar långsamt fram längs Kudamm, technomusiken dånar, publiken applåderar dom värsta dragdrottningarna, spända rumpor i läder dansar. Dom lesbiska försvinner i tumultet. 50 Gay Men from Boston går förbi och ropar ”We hate the war!”, att vara amerikan är att ständigt försvara sig inför Europas kritik. Glädjen bland både deltagare och publik är påtaglig, vardagen med fördomar och krånglig lagstiftning är långt borta: GAY PEOPLE RULE!
Inne på Helmut Newton-museet är det svalt och skönt, också kvinnorna är svala och sköna – och tysta. Helmuts kvinnor känns perversa, gay pride-freaksen var mera kött och blod och känslor. Högst upp i museet en korsning av en vind och en kyrka. Det otroligt vackra utrymmet är fyllt av en andlig atmosfär som förstärks av konstverken som lyser upp rummet. Konstnären har gjort ett altare för tre religioner gemensamt, stämningen är sakral. I rummet bredvid kan man donera böcker om religion, läsa kort religionshistoria och om det politiska läget i Mellanöstern. Men publiken vänder i dörren, för stor kontrast mot huvudfotingarna där nere.
Alla cyklar, inte så konstigt eftersom här finns cykelvägar men inga kullerstenar. Och inga hjälmar. Har hyrt en cykel och är lycklig över att inte behöva hålla reda på metrostationer och S- och U-bahn.
I Tiergarten blir jag först glad över alla söta män som drischar omkring men förstår snabbt att dom nog bara är intresserade av varandra, kanske bättre flax i Mitte, juppikvarteren i öst? Mitte är rikemansbohemeri, gallerier, designkläder och prydliga restauranger, en skön kontrast till Kreuzberg, mitt hem. (Men fortfarande inga hjälmar på cyklande barn.)
Träffar en kvinna från fina Charlottenburg som aldrig varit i Prenzlauer Berg i gamla öst och förundrar sig över att här också finns restauranger med vita borddukar och toalett, 15 år har gått men för många är muren nog så tydlig fortfarande. Kanske nästa generation lämnar både öst och väst.
Jag cyklar vidare, doppar mig i en swimmingpool som är nersänkt i Spree, stora skyltar varnar för att hoppa över kanten ner i den smutsiga floden. Absurd känsla att simma i klorvatten i floden men snart är väl det vardag också i den finska skärgården om algerna tar över … Unga vackra berlinare ligger som packade sillar vid poolen och solar och röker och dricker drinkar med paraplyn i, ganz dekadent.
I Kreuzbergs stora park är det söndag och picknickdag och alla är här. Men osynliga gränser mellan folkgrupper gör att integration inte är ordet man först tänker på. I ett hörn är det turkiska familjer med grillar, soffor och bord, i ett annat unga tyska vita barnfamiljer, i ett tredje afroamerikaner som spelar boll och från buskarna hörs knarkarnas fnissande. Så alla är en stor familj, en familj utan kommunikation. Inte så ovanligt.
Resa 2.
Strosar runt i Mitte med min kompis stora svarta hund, Känner mig nästan som en av Mittes alla konstnärer fast jag inte är så cool och inte så under 30. Området kring Linienstr. och Auguststr. är som en egen liten by mitt i Berlin, fullt med folk som verkar känna varandra. Men trots alla dom här snygga människorna i bästa barnlagaråldern finns det nästan inga barn, det är bara i turkarnas kvarter man ser familjer med många barn. Jag hör senare att bara 45 procent av alla akademiskt utbildade tyska kvinnor skaffar barn. Inte så konstigt eftersom det inte finns tillräckligt med dagisplatser och det sitter som i sten att mammor ska vara hemma med barnen.
På kvällen går vi och ser Finnische tango på die Neue Nationalgalerie, de finska musikerna är fantastiska men ostylade uppenbarelser, den kvinnliga dansaren får mig att skämmas, så odramatisk tango har jag aldrig sett.
Efteråt får publiken dansa till tango-dj:ns musik och det visar sig att berlinarna däremot är ganska hotta tangodansare, tango är trendigt sen många år tillbaka och det syns.
På natten promenerar vi igenom det judiska minnesmärket, jag blir lite besviken över att det inte är en labyrint som jag trodde, det känns för enkelt, nästan så att det inte känns alls.
Sista morgonen en typisk Berlinfrukost, stor nog för att slippa äta förrän solen går ner. Solen skiner igen och parkerna är fulla med solbadare, Berlin är en underbar sommarstad. Och eftersom det här inte är en roman så har jag inte haft sex.
Sanningar om Berlin:
Alla män är intellektuella, alla kvinnor är konstnärer.
Ingen är full på krogen.
Månen är gulare än hemma.
Alla hundar går lösa.
All ny arkitektur är absurd.
Det finns inga tonåringar.
Ingen pratar i mobiltelefon på gatan.
Alla kunder på KaDeWe är tjocka.
Alla studeranden bor i Kreutzberg.
Alla flygfält ligger mitt i stan.
Ingen vill tala engelska.
Charlotta Boucht
