Det finns ingen annan stad i vårt land som fastnat på så många vykort som Helsingfors. Men när Pekka Niittyvirta gav ut Helsinki By Night handlade det inte om turism utan om ett socialpolitiskt ställningstagande.

– Jag har fått nästan uteslutande positiv feedback. Faktiskt så är jag lite besviken på avsaknaden av ordentligt negativa kommentarer, säger Pekka Niittyvirta.

– Det har kommit, ursäkta uttrycket, fanmail från alla möjliga ställen; Haukiputaa, Vanda, förstås Helsingfors o.s.v, fortsätter han.

Pekkas bilder har spritt sig i första hand ryktesvägen lite varstans i världen. Hans bekanta har fört packar med hans vykort bland annat till New York och Polen.

– Men det är inget kraftigt lobbningsarbete de har hållit på med. Fast i alla fall en svensk tidning har bett om att få publicera bilderna, fyller han i till sist.

ÄKTA NATTLIV

Pekka berättar att han började projektet med att köpa en liten pocketkamera, en digital men billig. Sedan tog han sig ut på stan och började fotografera människor i olika situationer, oftast uteliggare och nattlivets värstingar. Han hade inget tema i början, men det socialpolitiska budskapet blev till sist huvudtemat.

– Man ser så mycket under en kväll på stan. Alla situationer är äkta, och jag har inte påverkat dem på något sätt, säger Pekka.

Anekdoten om de två alkoholisterna som räddade livet på en epileptisk flicka för nåt år sedan kommer plötsligt upp i vårt samtal.

– Liknande situationer såg jag nog, det är inte rätt att stryka alla med alkohol- eller narkotikaproblem över samma kam. Däremot kan en stackare dö alldeles obemärkt i treans spårvagn i Helsingfors, säger Pekka.

MEST MÄN

De flesta motiven på vykorten är fulla, eller snarast redlöst fulla, män i åldern tjugo och uppåt. Pekka tycker inte att det finns någon speciell orsak till att de nästan uteslutande är män, det är ju ett faktum tycker han.

– Skillnaderna i dryckesvanor syns klarast mellan yngre och äldre, det är åldern som avgör. Det är speciellt de äldre som har en viss kontroll över sitt drickande, tycker Pekka. Med yngre menar Pekka nog de unga män under 25 som ibland bär sig huvudlöst åt på veckoslutskvällar.

När jag frågar honom varför det inte finns några minderåriga nattlivare på bilderna konstaterar Pekka bara att han inte rör sig i de stadsdelar och klubbar där femtonåringar brukar hänga.

– Fast nog syns de på stan alltid, men jag har inte fotograferat dem.

Pekka tycker att man kan, och borde, få fotografera allt. Han gör ingen skillnad mellan känd och okänd, men påpekar att han en gång funderat om lite när han träffade på en god kompis släkting på stan.

– Det handlar om hur långt man känner att man kan gå själv, tycker Pekka.

Bilderna är från innerstaden, främst från Berghäll och Hagnäs. Pekkas hemstadsdel Kronohagen, speciellt Elisabetsskvären, är också välrepresenterad.

– Fast i Rödbergen har jag inte fotograferat, jag tycker inte om den stadsdelen, konstaterar Pekka.

När jag frågar varför förklarar han kort att han själv vuxit upp i samma stadsdel. Det är kanske det att han då fått se alkoholisterna lite för nära, funderar jag. Kanske det är lättare att hålla sig emotionellt oberörd av sina motiv. Men jag säger det inte högt.

ANGST OCH JOVIALITET

– Jag har aldrig ringt varken polis eller ambulans, det har någon annan alltid gjort när det har funnits skäl. Det intressanta är vilken skillnad offrets status gör; en kostymklädd som slocknat får snabbare ambulans än en gammal suput som kanske gjort sig riktigt illa, säger Pekka.

Den finska mannens angst är ett av motiven på vykorten, och det syns tydligt. Men det finns en slags vänskap och kärlek i dem; även om den ibland är alkoholbetingad. Pekka går inte riktigt med på det senare påståendet, men nog på att det finns en ordentlig nypa jovialitet i den finska mannens fylla.

De vackraste bidlerna i samlingen har oftast kvinno- och naturmotiv, varför det?

– Det bara råkade sig så, det handlade också om sällskapet och stämningarna, säger Pekka.

Det gäller att inte glömma hur stor roll humorn spelar i Pekka Niittyvirtas bilder, säger fotografen själv.

Texterna på vykorten ger dem ofta mera färg och innehåll, när det är lite si och så med variationen.

– På min utställning har jag över åttio bilder, mera än det finns bland de vykort som delats ut och sålts, säger Pekka.

Gratisexemplar på vykorten finns att få på barer runtomkring på stan. Pekka nämner Kiasma och Nylandsgatans butiker som ställen man kan köpa en liten bok med alla bilder för omkring tio euro. Han konstaterar att det inte tar emot att ta betalt, projektet ligger redan ordentligt på minus.

När jag frågar Pekka om han hoppas på att någon annan börjar med socialpolitisk vykortsfotografering blir han lite fundersam, och vill inte riktigt ge några tips.

– Det gäller att fundera ordentligt över hur långt man kan gå, tycker han.

Frågan är sedan om det över huvud taget går att göra det speciellt mycket bättre. Motiven finns ju där på stan, morgon och kväll, som små Greetings from Helsinki som turisterna kan ta åt sig om de vill.

Pekka Niittyvirta

Frilansfotograf

Bor i Kronohagen, Helsingfors

Alla bilder finns på www.greetings.fi