Vladimir Zorin från Petroskoi har inte efterfrågan på sin miljökonst hemma i Ryssland. I Mathildedal har Zorin placerat giftgröna plastblad i klungor där ån rinner ut i havet – flytande utropstecken i debatten om miljöhotet blågröna alger i Skärgårdshavet.

Ryssen Vladimir Zorin är en av, merparten finländska, 40-talet konstnärer som deltar i Salo konstmuseums sommarutställning Green Art 2006, delvis utspridd i naturen längs med Halikkoviken och i sommarcaféernas utställningsutrymmen. Medaljens baksida är att ekokonst av plast troligtvis till slut ligger och skräpar i miljön.

Projektet är tvärvetenskapligt med limnolog Hans Voigt som sakkunnig i ämnet vattenföroreningar. Salo konstmuseums upprop till konstnärerna att skicka in idéer till miljökonst längs Halikkovikens stränder har resulterat i allt från Liisi Huotaris och Tuulia Rivastos småsöta planteringar med vilda ängsblommor, vid viken på Wiurila gårds domäner, nära golfplan (som också blir en miljöinstallation om man tittar genom konstkikaren), till Nakolinna naturstig där Timo Vartiainen placerat fågelholkar med text plockad ur kvällstidningars löpsedlar som Vartiainen tänkt som arkaisk, smått absurd dikt.

Längs med Saloån, som är ett populärt promenadstråk inne i stan, har Pekka Nevalainenoch Terje Nicolaisen bidragit till stadens planteringar på åbranten med planterade sammetsblommor som bildar texten EI SAA PEITTÄÄ – mångtydigt filosofiskt och samtidigt enkelt när man vet att det var den första finska fras som Nicolaisen lärde sig.

Polisfall

Utställningen börjar i museihallen i Lokstallet med fotografier, skämtteckningar och videokonst.

Heikki Willamo har den här gången fångat älgen i sina tidlösa naturfotografier i både sommar- och vinterlandskap. Willamo tillsammans med fotografkollegan Kai Fagerströmåterkommer på Westers trädgårdscafé i Kila, i det vitmålade f.d. hönshuset med gulliga foton av mindre djur som flyttat in i övergivna hus. Den lilla hönshusutställningen som bland annat visar upp det otroliga mötet mellan en albinoräv och en vanlig rödräv och foton av mårdar, en uggla och möss, passar speciellt bra för djurintresserade barn.

Mindre barntillåten är den flådda björnen som ligger med urtagna inälvor på obduktionsbordet eller den drunknade kon under den otroligt blå himmeln på Juha Suonpääs foton i Lokstallet.

Tänkvärda texter ingår i utställningshelheten. Fotograf Juha Suonpää skriver att de som betalar bäst för naturfotografier är företag som har intresse av att förknippa sitt brand med gröna värden, men som samtidigt själva tillhör de stora miljönedsmutsarna. ”Man kan inte berättiga naturfotografering med att fotona skulle medföra naturen någon nytta, snarare tvärtom.”

I Annu Wilenius video om ett granprojekt undersöker konstnären hur stadsbor ställer sig till offentlig vandalism som inte innebär graffiti utan att olovligt plantera granar. Reykjavik är den första staden där Wilenius försöker rota en gran. I Reykjavik får granen inte länge växa i fred, vilket den däremot får göra på bakgården av ett nunnekloster i Amsterdam.

Miljöförstöring är lagstridigt och borde polisanmälas vilket Marjukka Korhonen och Sari Poijärvi konstaterar med att med polistejp ingärda nedsmutsade markområden invid Halikkovikens fågelbassänger och i Mathildedal.

Före 1970-talet när staden fick ett vattenreningsverk fungerade bassängerna som stadens mekaniska avloppsvattenrengöring. På den tiden rengjorde staden Salo sitt avloppsvatten genom sedimentering. Att markområdena kring bassängerna med två fågeltorn och hemvist för 300 olika arters fåglar sen dess är starkt nedsmutsade och innehåller alarmerande höga värden tungmetaller, har konstnärerna bevisat genom att låta laboratorieundersöka jordsampel.

Kor i nytappning

Bland andra konstnärer kring förra sekelskiftet finns Victor Westerholm (1860–1919) som studerade landskapsmålning i Düsseldorf och som gärna valde kor som betade och idisslade på åländska strandängar till motiv för sina nationalromantiska målningar.

Kor hör numera till sällsyntheterna på den finländska landsbygden där ängar och åkrar delvis förvandlats till golfanläggningar.

Kor är i fokus för konstnärerna Petra Hyvärinen och Eeva-Kaisa Ailus: i målningar, teckningar och en videofilm. För Ailus är det fråga om mediekändiskor, ett sampel av kokonstnären Minna Äkkijyrkkäs kor av en inhemsk, existenshotad koras vilka familjen köpt för att ha som husdjur hemma på gården i Karislojo. Korna bligar på betraktaren, brunögt och lojt. Härligt naturalistiska är ljudet av sörplandena i den romantiskt överexponerade kovideon.

Under bussturen som för mig till de 11 olika platserna med miljökonst utmed Halikkoviken, sitter jag bredvid konstnären Anna-Lea Kopperi, f. 1960, som tidigare bland annat deltagit i miljökonstprojektet i Rutiån i Helsingfors. Kopperi har valt vassbestånden intill färjan i Angelniemi för sitt projekt. Hon har skördat vass på olika platser i sundet, på samma sätt som man gjorde förr i världen när vassen användes som taktäckning. Skillnaden märks på de skördade områdena där ny vass spirar grön, intill vassrutor där torr fjolårsvass dominerar. Lokalbefolkningen har engagerats i skördearbetet.

Miljökonstsatsningen i Salo med omnejd kan uppfattas som ett utslag för museets uppriktiga vilja att göra en god samhällsgärning genom att föra fram konst som förlänar museet stämpeln ”good citizenship”.

Halikkoviken Green Art, t.o.m. 3.9.2006, www.halikonlahti.net