I år firar vi hundra år av rösträtt för kvinnor i Finland, men frågetecknet i boktiteln ”100 år av jämställdhet?” skall ändå tas på allvar, skriver recensenten.

I inledningen till boken 100 år av jämställdhet? väljer redaktörerna Margarehta Mickwitz,Agneta von Essen och Elisabeth Nordgren ut tre stolpar: rösträttsreformen 1906, bildandet av Förening 9 år 1966 och nutidsläget 2006: Vad har uppnåtts och vad återstår att arbeta för? Det är en fråga som i sin klarhet kanske till en del är förenklande eftersom samhället kontinuerligt förändras och det uppkommer nya möjligheter att på olika sätt påverka människor. Ett till den här recensionen hörande sammandrag av inläggen vid Folkuni 2006 om ”Den manliga utmaningen” kan visa på något av mångtydigheten i frågeställningen om jämställdhetssituationen.

Den inledande genomgången av pionjärtiden från mitten av 1800-talet till 1900-talets första årtionden inspirerar till vidare utforskningar i ämnet. Kvinnor skrev och publicerade mycket då: förgrundsgestalterna Fredrika Runeberg och Minna Canth var verksamma vid den här tiden. Unionen för kvinnosaksförbund i Finland grundades 1892, med flera lagstiftningsfrågor på programmet: prostitution, kvinnans behörighet till olika tjänster och lika lön – frågor som är högst aktuella än idag.

Förening 9

Största delen av boken består av artiklar skrivna av tidigare medlemmar i Förening 9, som verkade åren 1966-1970. Här finns mycket att lära och inspireras av: att samlas och gemensamt arbeta för angelägna problem, diskutera, publicera massor, väcka debatt och våga komma med kritik. Många nya lagförslag om jämställdhet var faktiskt initierade av Förening 9. Man kan fritt låta sig smittas av andan hos dessa 60-talsaktivister och inspireras till aktivism för jämställdhet mellan könen. En del exempel på 60-talets könsdiskriminering – sådant som att kvinnor utan herrsällskap nekades tillträde till många restauranger – ter sig idag närmast komiska, vilket ger ett mer optimistiskt framtidsperspektiv: det kanske trots allt går att förändra människors attityder så att de blir mer rättvisa.

Margaretha Mickwitz lägger ner en hel del energi på att förklara på vilket sätt Förening 9 var en rörelse för jämställdhet mellan könen snarare än en kvinnosaksrörelse, även om vissa forskare ansett dessa strävanden likställda. Man får intrycket att man inom Förening 9 ville uttrycka något slags kritik genom denna uppdelning – att det var viktigt att många män var med och att förändringen i attityder och roller skulle gälla båda könen. Skillnaden i förhållande till uttalade kvinnosaksföreningar är inte markant, men jag kan tänka mig att det inom Förening 9 fanns en strävan att komma förbi också maktspel mellan kvinnor, vilket är hedervärt. Katarina Eskolas redogörelse för tidningsdebatten (från 1965 och framåt) om könsroller är åskådlig och lärorik på det sättet att man får en uppfattning om olika slag av kritik mot jämställdhetsarbetet och därmed på vilket sätt sådant motstånd eventuellt kan bemötas. Argumenten är slående lika dagens, åtminstone när det gäller teaterns genusdebatt.

Den manliga utmaningen

De övriga artiklarna om 60-talet behandlar lagstiftningen, dagvården, boendet och abortfrågan så att var och en får fördjupa sig enligt intresseområde. Min uppmärksamhet faller främst på Agneta von Essens artikel om det dolda våldet utgående från undersökningen ”Usko, toivo, hakkaus”, publicerad 1998. von Essen citerar Mona Eliassons bok Mäns våld mot kvinnor där det vanliga problemformuleringssättet gällande mäns våld mot kvinnnor ställs mot frågor där utgångspunkten är att offret är just offer istället för medskyldig. Den sista frågan öppnar avgrunder: Vilka faktorer i samhället och kulturen uppmanar till våld, dvs. tillåter män att slå?

Boken innehåller därtill några nedtecknade samtal om Förening 9: dels mellan Tellevo Koivisto och Elina Haavioa-Mannila, dels mellan Risto Jaakkola och Klaus Mäkelä. Mångfalden av medverkande syns också i intervjuerna med olika jämställdhetsaktiva, oftast med fokus på 60-talet. Jämställdhetsarbetet får här personliga röster och ett jämförande tidsperspektiv.

Så kommer vi till 2000-talet. Margaretha Mickwitz börjar med att ta upp svårigheterna i att kombinera familj och arbete, och skriver vidare om föräldraledighet och förädraskap samt om könsroller som grundläggs i skolan. Det är i det här sammanhanget jag vill hänvisa till seminariet om jämställdhet, ”Den manliga utmaningen”, som hölls i april i Åbo. Min uppfattning är nämligen att när det gäller dagens jämställdhetsarbete är det i hög grad en fråga om att påverka attityder på många olika områden. I Åbo diskuterades följande frågor: Maskulinitet som konsumtionsvara, omanlighetsbegreppet och mannens våld och välde genom historien, spontanitet och ansvar i kärlek, hatbrott mot sexuella minoriteter, jämställdhetsfrågor som nordiskt projekt, maskulinitetens förändringar med avseende på arbetsmöjligheter och om terapimöjligheter för våldsamma män.

Nya grepp behövs

Vad jag här hoppas visa är den mångskiftande problematik kring jämställdhetsfrågor som råder i dagens informations- och konsumtionsamhälle I den meningen verkar det också vara nya grepp som behövs: Målsättningen måste därför också vara mer mångskiftande och kvalitativt inriktad, vara mer än en formell jämställdhet. I föreställningen Nainen palaa (av gruppen IRTI) lyfts konsekvenserna av en ytlig jämställdhet fram: den leder bl.a. till ”det nordiska könsrollskontraktet” med kvinnlig depression, utestängning och begränsningar för kvinnor på alla livets områden. Den nyss genomförda omröstningen om begränsningen av lagförslaget om kriminalisering av sexköp, visar på att man i den offentliga debatten – som är av tämligen betänklig kvalitet – verkar förbigå att jämställdhet är en strukturfråga, som genomsyrar hela samhället.

100 år av jämställdhet? Sahlgrens, 2006. Redaktörer: Margaretha Mickwitz, Elisabeth Nordgren, Agneta von Essen. Medverkande: Kristina Dufholm, Katarina Eskola, Ritva Grönick, Elina Haavio-Mannila, Elina Hyvönen, Risto Jaakkola, Mirjam Kalland, Tellervo Koivisto, Kimmo Leppo, Laila Mélart, Marja-Leena Mikkola, Klaus Mäkelä, Kati Peltola, Marina Pimenoff, Holger Rotkirch, Leif Sundström.