Måndag 26.6: Bussen till Roskilde startar från fredstationen i Böle klockan sex på morgonen. Vapenvägrarförbundet har ordnat bussresan, själv är jag inte medlem och känner ingen. Sover oavbrutet under resans första etapp, vaknar till först utanför Viking Lines terminal. Det skall bli en åtta timmars båtresa. Redan efter att båten lämnat Åbo bakom sig börjar festandet och folk börjar bekanta sig med varandra. Det här kommer att bli kul, fast det är jäkligt obekvämt att sova i en fullsatt buss…

Tisdag 27.6: Är sönder överallt i kroppen, har sovit i en massa konstiga ställningar. Har nu överlevt både Sverigebåten och den korta båtfärden över Öresund, båda lätt ansträngande resor. Köpenhamn sågs i ett snabbt svep, soligt väder och vackra människor. De andra i bussen gnäller om att toaletten är stockad och att det inte känns som om luftkonditioneringen skulle fungera. Allting glöms bort när bussen kurvar in på festivalområdet. Smäller upp mitt tält och tjuvstartar festivalen med ett punkrockband från Färöarna, 200. De sjunger om kristdemokrater och den danska regeringen. Jag känner mig som hemma.

Graffitikonst på festivalområdet 

Onsdag 28.6: Första morgonen i Roskilde. Sov som en stock, det blev en skön men lång kväll på tisdagen. Det är redan ganska mycket människor på festivalområdet, och jag promenerar förbi de största scenerna och kollar in hur de ännu bygger på allting. Folk står och sprayar konstverk på långa paneler som ställts upp lite varstans på området. Jag hänger med mina tältgrannar, som också kom med bussen, och skickar textmeddelanden till alla andra som är på väg till Roskilde. Trött, det spelar inte många band jag absolut måste se. Egentligen börjar allt först i morgon.

Flaggor går att använda till mycket…

Torsdag 29.6: Vaknar till en mera energisk dag. Nu börjar det på allvar; jag ser bland annat Jenny Wilson, Clap Your Hands Say Yeah, lite Guns N´ Roses. Dagens absolut bästa är Sigur Rós, folk står och gråter och stämningen är alldeles förtrollad. Det är fullproppat, alla vill se bandet spela live. Jag tappar bort mig efter deras spelning, bestämmer mig för att sitta och äta billig sushi medan Guns N´ Roses spelar sina sista låtar. Deras konsert slutar med fyrverkeri och konfetti som regnar ner över de yra festivalgästerna. Det är sent men jag måste träffa mina kompisar, söker mig till deras tält och sitter där halva natten. Skönt.

Kampanjen mot drogmissbruk var synlig under festivalen

Fredag 30.6: Det är ännu också runtomkring 30 grader varmt i Roskilde. De flesta vänjer sig, medan de som festat för mycket ser grönare ut än vanligt. Det värsta är ändå dammet som yrar omkring i luften, det har helt tydligt inte regnat på länge. Jag njuter av tillvaron och ser Matisyahu som är riktigt bra, publiken är också helt med. Träffar min syster och mina kompisar, far på Opeth som inte riktigt är min grej. Morrissey får inte heller topp-poäng. Rufus Wainwright låter gnällig, The Streets hörs inte ordentligt, men Bob Dylan är en positiv överraskning. Det är skönt att kunna välja om man vill stanna hela spelningen eller till exempel halva, man känner sig som en riktig musikkritiker.

Disco Ensemble från Finland

Lördag 1.7: Fastnade igår på väg från festivalområdet. Det var sent och portarna jag skulle gå igenom för att komma till mediacampingen var stängda. Men jag blev räddad av ett gäng från Nederländerna som lyckas prata igenom oss fast det enligt vakterna “är strängt förbjudet”. Vi sitter vid deras husbil och dricker Margaritas, Palm-öl och röker cigariller. Nästa morgon är jag inte lika pigg, men idag spelar Primal Scream, Thåström, Tool och Kanye West. Det blir en salig blandning, men en bra sådan. Festivalfolket är nöjd; maten är god, människorna underbara, vädret vackert och hett, yrseln garanterad. Heja Danmark!

Ölen var viktig för många festivalgäster…

Söndag 2.7: Sista dagen i Roskilde. Hör Anoushka Shankar, Arctic Monkeys, Franz Ferdinand med mera. Dagens och festivalens absoluta höjdpunkt för mig, The Strokes, spelar en fenomenal set. Under spelningen härjar och skriker folk under den trettigradiga solen. En tjej från England kysser mig när jag slänger henne en cigarett. Konserten är alltså en full tia, och de sämre banden jag hört idag glömmer jag glatt. På kvällen spelar Roger Waters, det är vackert. Folk står och gråter i den danska skymningen medan låtar som Comfortably Numb och Wish You Were Here rullar fram över landskapet. Festen fortsätter långt in på natten.

Här packar man flitigt…

Måndag 3.7: Vandrar omkring på festivalområdet innan bussen ska starta. Det ser ödsligt, övergivet, sönderslaget och deprimerande ut. Varför tog det slut? Måste jag lämna Roskilde? Jag känner mig alldeles otroligt trött i bussen och timmarna i Köpenhamn flyter förbi som i en dröm. På båten betalar jag och några nyfunna kompisar extra för att få sova i en hytt under de åtta timmarna över till Helsingfors. Folk festar till ännu på båten, jag vill bara äta och sova. Roskilde är slut och allt känns bara skit.

”Det är ditt eget fel om du inte har det bra – Fred är för de döda”