Publiken tog emot honom med stående ovationer och kungen själv bjöd enligt tradition på första klassens underhållning. Kvällen den 31 augusti då BB King tog farväl av sin finländska publik var atmosfären laddad.

Han stiger fram på scenen, intar sin plats på en stol mitt i centrum, omgiven av sitt åttamannaband och inleder kvällen med att säga med huvudet på sned ”Jag vet visst vad som rör sig i era tankar: nu har gamle BB blivit så gammal att han inte ens kan stå upp … Men till mitt försvar skall jag säga er att jag är 81 år gammal om några veckor och en man med diabetes – så ni får ta mig som jag är!”. Publiken vill inte sluta applådera. Folk står upp och då de första tonerna klingar ut i natten blir det nästan för mycket för publiken som inte vill bli tyst. Men slutligen får han spela, och ackompanjerad av sitt band står han för en oförglömlig show där varje solo, varje detalj är välplanerad och rätt tajmad. Och självklart blir det en del snack på scen – BB King älskar inte bara att spela men även att berätta anekdoter. Vi får veta att hans älskade gitarr “Lucille” faktiskt följt med honom sedan 1940-talet och att hon en gång räddats från en ödesdiger brand. Vi får självskrivet höra om kvinnor och män, kärlek och betydelsen av respekt och ödmjukhet.

Det är inte meningen att i detta lilla format sammanfatta eller ens kommentera BB:s betydelse för blues och en mängd andra musikinriktningar, men det är kanske värt att nämna några ting om hans bakgrund. (I varje fall gav detta mig något att tänka över.) Med rötter i en tid då de svarta inte var accepterade av sin omgivning och då folk kunde bli hängda på grund av sin hudfärg (av Ku Klux Klans lynchmobbar som faktiskt existerar fortfarande), då de svarta länge segregerades och tvingades ty sig till sin egen folkgrupp – är det oerhört att han uttrycker just respekt och ödmjukhet. I tiden förtjänade BB King en liten slant genom arbetet på en bomullsplantage och övade sina musikaliska talanger med att sjunga gospel i kyrkan. Snart spelade han gospel även på gatorna men folk hade en tendens att snarare ge honom en klapp på axeln eller en handskakning, än en slant i hatten. Snart ändrade han sin stil och började i stället sjunga om kärlek och förhållandet mellan man och kvinna, och då började affärerna löpa. “På den vägen är jag fortfarande” säger han och skrattar.

Konserten som ordnades i Helsingfors ishall inträffade under Helsingfors festspel utan att vara en del av festivalen och blev kanske därför olyckligtvis föga uppmärksammad. Men faktum är att konserten blev BB Kings sista inför en finländsk publik.

BB King: Helsingfors ishall 31.8