Flygstationen i Xiamen – tidigare känt som Amoy – är storslagen. Med sina eleganta linjer i vitt och gräsmattor med palmer associerar den till palats i arabiska oljestater, och fast resenärerna är många skulle det nog rymmas den tredubbla mängden.

Så byggdes också flygstationen i ett euforiskt skede kring millennieskiftet när man väntade sig att Taiwan när som helst skulle tillåta direkta flygturer till fastlandet. Det taiwanesiska flygbolaget hann också beställa hundra nya flygplan, huvudsakligen för denna trafik. Men så skedde ett maktskifte på Taiwan där det nya majoritetspartiet bromsade närmandet till fastlandet. Därför måste man fortsättningsvis flyga via Hongkong eller Macao, och det är inte särskilt praktiskt.

Det har inte hindrat en stark taiwanesisk närvaro i provinsen Fujian på fastlandssidan av Formosasundet. Avståndet är inte stort, vare sig geografiskt eller kulturellt. Den närmaste taiwanesiska ön ligger 16 km utanför Xiamen och man ser en stor skylt på den. På den kinesiska sidan proklamerar en skylt “En stat, två system” och antyder därmed att Taiwan skulle kunna anslutas till riket på samma villkor som Hongkong. Det taiwanesiska svaret är “Försök bara!”

Men det är taiwaneserna som försöker. De internationella nyhetsbyråerna talar emellanåt om en växande spänning i Formosasundet och i USA varnar man för ett kinesiskt angrepp på ön. Men det som pågår i sundet är inte någon militär uppbyggnad, utan ett intensivt ekonomiskt utbyte. Taiwaneser dominerar antagligen redan det privata näringslivet i Xiamen, en stad med två miljoner invånare som expanderar kraftigt. (Den statliga sektorn minskar hela tiden i Kina, men är fortfarande betydande.)

Och den ekonomiska invasionen från öster är önskad. När de speciella ekonomiska zonerna (SEZ) upprättades 1979–80 blev Xiamen en av dem, just på grund av det korta avståndet till Taiwan. De taiwanesiska företagarna som landsteg togs alltså emot med öppna armar. Också kulturellt var steget kort; i Fujian talas samma lokala språk och en stor del av taiwaneserna har förfäder som i tiden utvandrat från provinsen.

– Det finns 300 miljoner kinesättlingar som betraktar Kina som sitt forna hemland. När det blev en bättre politisk atmosfär efter Mao blev de anmodade att hjälpa det forna hemlandet, och den maningen hörsammades av många. Kineser från Filippinerna, Indonesien, Thailand och Vietnam anses ändå vara utlänningar, medan taiwaneserna anses tillhöra Kina och de har varit speciellt välkomna, konstaterar Erik Meitz, som en gång i tiden var TV-journalist i Svenskfinland men sedan länge är etablerad i Xiamen som partner i ett taiwanesiskt företag.

– När de etablerade zonerna började taiwaneserna strömma till, det var rena guldrushen. Den billiga arbetskraften och skattelättnaderna lockade, men de som tillverkade konsumtionsvaror såg dessutom Kina som en jättestor marknad som det gällde att komma in på.

Erik Meitz tror inte på någon militär konflikt mellan Kina och Taiwan. Regimen i Beijing har allt intresse av att utvecklingen fortsätter och leder till en allt starkare integration. Regimen i Taipei vill nog bromsa utvecklingen och har t.ex. bestämt övre gränser för kapitalexporten, men sådana regler kringgås lätt. Och taiwanesiska affärsmän är mycket mer intresserade av de gränslösa möjligheterna på fastlandet än av den begränsade miljön på hemön. De satsar på “ett land, två system” och många av dem är antagligen nog beredda att avstå från ett separat Taiwan.

Globaliseringen stärker Kina, men samtidigt späds den kinesiska modellen ut och präglas allt mer av inflytanden från omvärlden.