Alla försöker i dag vara ekoeffektiva utan att alltid riktigt veta vad det betyder. Utan att gå in på bekymren med att veta vad som går att bränna och vad som passar i komposten och hur man får i väg alla myror som bor i den, är det i alla fall säkert att det bästa ekoeffektiva sättet att leva är att konsumera så lite som möjligt och återvända allt som går. Jag har en bild av att folk i allmänhet har bättre fantasi på landet än i stan. Här på holmen finns det knappt någon gräns för vad man kan hitta på att göra med plankstumpar, plåtbitar, snören eller gamla televisioner, men då vi kommer så att säga hem till stan så är fantasin som bortblåst. Då är det så lätt att bara sätta allt möjligt i roskisen 5 meter från ytterdörren.

Orsaken måste vara dels den, att det på landet är tradition att återanvända, dels att det ofta är ytterst besvärligt att släpa skräp till någon sopstation. Dagens medelålders mänskor är väl den första generation som kastar bort saker, det gjorde inte våra föräldrar, särskilt inte våra mödrar. I höghus finns det i allmänhet dåligt med förvaringsutrymmen, så man måste kasta bort det mesta.

Kanske det också är så att när stressade stadsbor kommer ut på landet blir de mera avslappnade och då fungerar hjärnan bättre och kreativiteten ökar. I Niksi-Pirkka finns säkert alla idéer man kan tänka sig, men här kommer några privata versioner:

Bland mina gamla leksaker fanns pyttesmå dockporslinskoppar med söta bilder på. De fungerar i dag som våra finaste espressokoppar. Vår samling av gamla televisioner på vinden reducerades då vi tog bort höljet av trä och den blev bokhylla på utedasset. En del av TV-innehållet spikas också upp på väggen och det kallar vi modern konst. Den lite maskätna gamla degkaveln av trä kan användas som hjälpmedel då man flyttar tunga skåp, gamla trasmattor likaså. Beror på om man behöver rulla eller dra eller båda. Ryssjornas delar av enträ passar som avgränsning i mindre rabatter eller som stöd för vinbärsbuskar. Söndriga träslevar kan man skrapa båtbottnen med och trälådan som innehöll gröna kulor för 20 år sedan kan vara bra att ha då man murar. 

Allehanda glasspinnar, plastskedar och groggpinnar behövs då man sår frön och till sin oerhörda förvåning nästa dag inte längre minns vad man sått var. Knotiga trädrötter (små) är bra att tvätta nypotatis med. En gammal rutig kjol hänger kring kammarens lampa, någon finare lampskärm har inte hittats trots letande. Att kasta bort Mehukatti-plastburkar/flaskor är inte tänkbart, de behövs till nätflöten, som avklippta till öskar och målburkar och andra ändan fungerar som tratt. Och på tal om trattar så är det bra att ha söndriga nylonstrumpbyxor i fickan, för de är bra i båten då man fyller på bensin om tratten är smutsig eller rentav försvunnen. Strumpbyxor är rätt bra att täta fönster med också. Men de gamla yllestrumpbyxorna med två och en halv meters ben som ligger på vinden, är tyvärr ännu outnyttjade.

Kom i håg våra mödrars ord: kasta aldrig bort någonting, man vet inte när det blir krig igen. Och skulle det inte bli krig så drunknar vi i sopor. 

Nina Söderlund

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.