VARFÖR TEMAÅR?

av Heidi Johansson

Handikappår, designår, mångkulturår. Ett tragiskt bevis på vårt sätt att stycka världen, eller ett framsynt sätt att lyfta upp viktiga frågor på agendan?

År 2006 har den svenska regeringen utlyst till Mångkulturår. Det innebär att 54 myndigheter, 13 universitet med konstnärliga utbildningar och 9 svenska ambassader med kulturråd fått i uppdrag att genomföra konkreta aktiviteter för att öka mångfalden inom det svenska kulturlivet. Över 600 andra institutioner har inbjudits att medverka, men de kan själv bestämma om och hur de är med.

Innan året ens hade börjat var protesterna igång. Några hade räknat ut hur mycket mer pengar som satsats på designåret 2005 i jämförelse med mångkulturåret 2006. Andra ansåg detta vara ett gott tecken, för pengarna ska inte behöva komma utifrån, utan kulturinstitutionerna ska göra upp mångfaldsstrategier inom ramarna för sin egen budget. Sedan kom anarkismargumentet. Chefen för en av de stora teatrarna uppgav att teatern till sin natur är sådan att den inte ska underkasta sig rekommendationer som kommer uppifrån. Andra människor ville igen att mångkulturåret skulle fungera som ultimatum. De institutioner som inte åstadkommit någon mångfaldsstrategi under 2006 skulle inte mer få statsstöd 2007.

Vad säger de direkt involverade?

Kulturminister Leif Pagrotsky:

Regeringen har utlyst 2006 till mångkulturår för att peka på betydelsen av att så många som möjligt får höras, synas och närvara i kulturen, och i samhället. Ett kulturår, utan ett ”mång”- före, vore naturligtvis önskedrömmen. Kultur borde per definition vara mångkultur! För mig är olikhet och mångfald en förutsättning för ett livaktigt kulturliv; och livaktig kultur en förutsättning för ett gott samhälle.

Yvonne Rock, samordnare för mångkulturåret:

Mångkulturåret 2006 ska bli ett år fyllt av dialog, inspiration och reflektion som sätter tydliga kulturella avtryck. Tanken är att goda exempel och projekt ska kunna övergå från ord till handling. Jag hoppas att detta kan vara ett första steg mot att skapa öppna och hållbara sammanhang där det mångkulturella är en lika självklar som nödvändig del.

Birgitta Englin, VD, Riksteatern:

Identifikation kan vara första steget till delaktighet: dels genom de individer man ser på scenen, dels i valet av pjäser. Men för att öka delaktigheten kan vi inte jobba endast med type-casting, och bara gestalta utanförskapet och marginaliseringen. Vi måste också använda så kallad ”blind-casting”, där det inte behöver finnas en etnisk logik i rollbesättandet. /…/ Vi måste släppa fixeringen vid nuet, och i stället tala om ett framtida samhälle.

I Finland har vi inga nationella temaår på samma sätt som i Sverige, men i samtliga EU-länder har man gemensamma temaår. År 2007 kommer att vara ”The year of equal opportunities” och 2008 ”The year of intercultural dialogue”. Har någon märkt vad temat är för 2006? En snabb gallup bland vänner och bekanta visade att ingen märkt att året är ”The year of mobility”. Jag har fått höra att EU-temaåren ges så lite pengar att man egentligen inte kan åstadkomma något under dem. Satsar man på synlighet har man inte råd att förverkliga några projekt, och vice versa.

 

Och så är vi tillbaka vid början. Varför ordnas temaår? För vem? Med vem? Vad vinner man och vad förlorar man på att använda ett sådant kampanjtänkande? Kan temaår bli ett alibi där man frånsäger sig ansvaret under andra år? Vad tycker du? Kom och uttryck din åsikt under seminariet diversity.now på Bulevarden 18 fredagen 15.9 kl.16-19.30. På plats finns bl.a. samordnaren för Mångkulturåret Yvonne Rock samt aktivister och politiker från Sverige och Finland.

Skribenten är ordbrukare

Heidi Johansson

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.