Seminariepubliken på bokmässan  i Göteborg hoppade till när Ayaan Hirsi Ali avbröt det eniga mumlandet om islamofobi och ifrågasatte hela fenomenet. Det finns inget som helst bevis för att någon islamofobi existerar, sade hon, det är bara något som används för att täppa till kritikerna. Islam är i motsats till ‘ras’ inget annat än ett tankesystem, som liberalismen eller kommunismen. Jag är liberal, men inte skulle jag bli upprörd om någon talade emot, ja till och med energiskt förkastade, kanske till och med hatade liberalismen, avslutade hon.

Vad är nu islamofobi? Starka negativa fördomar mot en grupp människor, som man föreställer sig är muslimer, menade Göran Larsson från Göteborgs universitet, som i de sista skälvande timmarna av bokmässan i Göteborg höll ett föredrag som åtminstone förklarade en del.

“Islamofobi” är ett nytt begrepp, inledde han. När man 1930 i folkräkningen också uppgav religionstillhörighet fanns det 30 muslimer i Sverige. I dag kanske drygt en kvarts miljon. Och man kan beräkna att hälften är sekulariserade, inte särskilt religiösa. Men fördomar frodas när klyftorna ökar och kontaktytorna är få.

Ofta används ”islamofobi” fel. Det är bara när man med negativa omdömen drar alla muslimer över en kam som man kan tala om islamofobi. Att förhålla sig kritiskt till negativa företeelser inom islam har ingenting att göra med islamofobi, sade han. Man tackar.

Däremot värjde Göran Larsson sig för att servera bara färdiga svar och klara slutsatser. Vi behöver en mer problemorienterad bild. När jag undervisar, sade han, vill jag åstadkomma pedagogisk förvirring. För det här är komplexa saker.

 

Smickrar väst

När Mattias Gardell, benämnd islamolog, samtalar med Ayaan Hirsi Ali är komplexitet och pedagogisk förvirring fjärran. Hon får lätt sympatierna på sin sida. För han samtalar egentligen inte, han avbryter och ordar auktoritärt om hur saker står till och beskyller henne för att generalisera. Islam inte är monolitiskt (och där håller de flesta med) och det finns en stark islamofobi (och det kan diskuteras). Med andra ord är andra betydligt mer okunniga än Mattias Gardell. Och antagligen inrangerar han Ayaan Hirsi Ali bland de okunniga. Men kanske de bara är oense? Om både verkligheten och taktiken.

Islamofobi existerar visst, förklarade han, och den bara växer. Den är släkt med rasism och antisemitism. Ättlingarna till nationalsocialismen är i dag islamofobiska. Säger Mattias Gardell. Punkt slut.

Ur Ayaan Hirsi Alis synvinkel är talet om islamofobi kontraproduktivt därför att det leder till en stor försiktighet i all kritik mot islam, i alla dess former och i alla dess bruk och även missbruk av makten. Själv säger hon att hon inte längre lägger sitt liv i Allahs händer, men att hennes kritik kommer ur islam. I The Caged Virgin uppmanar hon sina muslimska bröder att läsa den västerländska rationalismens filosofer: Spinoza,Descartes, Voltaire, John Stuart Mill, Bertrand Russel.

Över huvud taget låter hon mer västerländsk än de flesta och hon har också hamnat i famnen hos American Enterprise Institute, en nyliberal stiftelse i USA. Hon applåderades stort av bokmässans publik när hon sade något smickrande om västländerna. För att hon delade deras värderingar? Eller för att hon smickrade deras självbild?

 

Förtryck i islams namn

Ayaan Hirsi Ali är född 1969 i Somalias huvudstad Mogadishu. Hennes far var oppositionspolitiker i Somalia och när hon var sex år tog han familjen med sig och flyttade, först till Saudiarabien, sedan Etiopien och till slut Kenya. Hon kom till Holland 1992, sökte och fick asyl. Hon har varit parlamentsledamot i två omgångar, först för arbetarpartiet, sedan för liberalerna, men lämnade parlamentsposten den 16 maj när invandrarministern försökte avskaffa hennes holländska medborgarskap. Hon hade gett en del felaktiga uppgifter i sin asylansökan, påstod t.ex. att hon kommit direkt från Somalia, uppgav fel födelsedatum och namn.

Hon deltog aktivt i den offentliga debatten i Holland och skrev manus till en kortfilm,Underkastelsen, om muslimskt kvinnoförtryck, med regissören Theo van Gogh. Projektet avbröts när van Gogh mördades på en gata i Amsterdam den 2 november 2004. En lapp vid den mördades kropp utpekade Ayaan Hirsi Ali som nästa offer. Sedan dess har hon livvakter vart hon än går. På bokmässan i Göteborg fanns grupper av poliser var hon än uppträdde eller tog sig fram. Hon betalar dagligen sitt pris för sin yttrandefrihet och är knappast imponerad av talet om försiktighet, ansvar och självcensur.

Islam är ofta måltavlan för Ayaan Hirsi Alis kritik, eller snarast det förtryck av flickor och kvinnor som utövas i islams namn. Men ibland låter hon som en illustration till den islamofobi, som hon förnekar att existerar – hon generaliserar utan reservation.

 

Bokförläggaren från Teheran

Vid första anblicken ter sig den kvinnliga förläggaren från Iran, Shahla Lajiji, som på bokmässan fick motta Internationella förläggarföreningen IPA:s frihetspris, som en motsats till Ayaan Hirsi Ali. När priset utdelades var hon villig att svara på frågor.

“Men ni får inte fråga om religion”, sade hon, och tillade, föga övertygande, att hon ingenting kunde om religion. Vad hon kunde var förstås den iranska regimens religionsbaserade styre.

Hon skulle hem till Iran efter bokmässan. För att hon inte skulle hindras komma, avslöjades pristagarens namn först när hon var på plats i Göteborg. Ayaan Hirsi Ali skulle däremot hem till Holland eller USA.

Shahla Lajiji är född 1942 i en akademikerfamilj och började redan som 15-åring skriva artiklar för publicering. Hon har i tjugo års tid drivit förlaget Roshangaran i Teheran och gett ut ett stort antal böcker om och av kvinnor i Iran, och deltagit i organiseringen av juridisk hjälp till kvinnor i nöd. Hon har sagt att de skulle behöva mobilisera fler religiösa kvinnor. Hon bär schal, men inte av fritt val, men säger också att schalen faktiskt inte är det största problemet. Egentligen anser hon att stat och religion bör skiljas åt. När hon får frågan om hon är feminist säger hon nej. Orden “feminism” och “kamp” antyder konfrontation, de orden vill hon undvika. Men ibland när ingen frågar beskriver hon sig själv som feminist.

Shahla Lajiji är också själv författare. Har du någonsin skrivit en bok, som censurerats, frågade en gång en journalist. Nej, nej, svarade hon, jag vet var gränsen går.

Ayaan Hirsi Ali vet också var gränsen går. Och överträder den gärna. När hon i bokenThe Caged Virgin inkluderar en intervju hon själv har gjort med Irshad Manji (hemma från Uganda, nu i Kanada) har det ingen funktion i boken, som läsarna förväntar sig att skall handla om Hirsi Ali och hennes åsikter. Men inkluderandet av intervjun annonserar högt att ingen är rädder för mullorna här. Inte heller för Bin Laden.

Du har visst kallats Bin Ladens mardröm, frågar Hirsi Ali och Irshad Manji svarar: “Ja, jag är öppet lesbisk. Muslimerna tvingas tycka att det är synd. Koranen säger att mångfald är naturens välsignelse. Det borde få dem att hålla klaffen.”

Shahla Lajiji förefaller vara pragmatikern och Ayaan Hirsi Ali radikalen. Fast politiskt är det kanske tvärtom, Lajiji verkar försiktig vänster, Hirsi Ali tar sig med stora kliv högerut. Det är troligen ändå mest den miljö, där de verkar som skiljer dem åt, inte deras syn på det de ser som viktigast, kvinnans ställning. För dem båda måste det kännas smått absurt när progressiva i väst är upptagna av att älta islamofobi medan de riskerar både frihet och liv med att kämpa mot reaktionära muslimska fobier mot kvinnors frihet.