Klassresenärernas utanförskap är ofta just det som gör dem till intressanta författare. Då de står utanför har de en god inblick och det är det som gör dem speciella, skriver Tom Karlsson.

Arbetarklassen har återvänt – som begrepp. Klassen i sig har aldrig försvunnit. Den har bara osynliggjorts och förändrats. Nu ses proletariatet igen dels som en farlig underklass och dels som en skötsam protomedelklass. Den första skall utdefinieras och kriminaliseras, den andra integreras och fås att se sig själv som medelklass. Det ligger ju trots allt något skrämmande i arbetarklassen.
På 30-talet fanns det en boom av arbetarlitteratur i Sverige – en boom som höll i sig och blev till en del av den kanon, som nu diskuteras.
Det har varit ganska tyst om arbetarlitteraturen sedan 80-talet, men nu har den återuppstått. Flera av de nya författarna kan ses som arbetarförfattare och i år har det utkommit åtminstone två böcker som handlar om arbetarlitteratur: Lars Furulands och Johan Svedjedals Svensk arbetarlitteratur och Tony SamuelssonsArbetarklassens bästa partytricks. Liv, läsning, litteratur.
Furuland och Svedjedal ger ett brett panorama över den svenska arbetarlitteraturens historia. Boken är fylld av fakta, men går inte desto djupare in i materialet. Författarna är inte ute efter att ge en ny syn på arbetarlitteraturen.

Samuelsson vill däremot problematisera och förnya traditionen. En ny tid kräver en ny läsning. I hans texter sammanfaller litteraturen, livet och läsandet. Det är essäer, som utgår från författarens egna subjektiva läsakter. Tony Samuelsson brukar själv kallas arbetarförfattare, så det är frågeställningar som berör honom själv i hans författarroll.
Arbetarförfattarens roll är problematisk. Han/hon är en klassresenär som inte längre hör hemma någonstans. Samuelsson visar i flera av sina essäer, att det ofta är just detta utanförskap som gör dem intressanta. De är svikare, eller sabotörer. Då de står utanför har de en god inblick och det är det som gör dem speciella. Tony Samuelsson visar med hjälp av bl.a. Stig Dagerman och Kurt Salomonson att det är det konfliktfulla förhållandet till klassen som gör dem till stora författare. Med den här inställningen är det klart att Samuelsson inte vill se någon idealiserad bild av författarna. Det är ofta deras mänskliga svagheter han intresserar sig för.

träskor och virus
Då Samuelsson talar för en ny arbetarlitteratur är det inte fråga om någon retrovåg. De stora arbetarförfattarna fungerade på sin tid och är ännu värda att läsa, men i dag är deras litterära projekt, deras mission, inte längre fungerande. Det krävs ett nytt ”sound” i arbetarlitteraturen. För honom själv var Ulf Lundell vägen in i författarskapet. RomanenJack hade ett nytt sound och stod för en ny tids revolt. Det var naturligtvis inte fråga om en social revolt, snarare en individualistisk.
Arbetarförfattarens första uppgift är också, enligt Samuelsson, just att vara trogen sig själv och att kasta in träskor i maskineriet. Träskon är en gammal symbol för sabotage, men kanske det i dag skulle vara bättre att använda viruset som sabotagesymbol. Samuelsson talar om språket och litteraturen som ett virus och författaren som en smittospridare. Här talar han om hur han själv drabbats:

Det var som att plötsligt upptäcka att jag var främmande, att jag kunde tala med främmande ord som gick tvärs mot arv och miljö. Ett främmande språkvirus som bara jag saknade immunskydd emot och smittats av. Kom det ur böckerna jag läste? Var det därifrån viruset hade legat vilande och virvlat upp? Jag behärskade förstås det vanliga, vardagliga språket, det som jag kunde identifiera mig med. Jag kunde de många lösenorden som fordrades för inträde.
Mitt språkvirus fick mig att tänka och handla i främmande banor, det gjorde mig ömtåligare, ledsnare, fantasifullare, oförståndig, drömmande. Det måste hållas tillbaka. Det var farligt, det var början på en utstötning.

Denna smitta sprider sig i tid och rum. Den gör läsarna missnöjda med den rådande ordningen, krävande och frihetslängtande. Det är väl någonting sådant Samuelsson önskar sig; en arbetarlitteratur som kräver en större frihet än vad samhället erbjuder. För individen och i bästa fall också för arbetarklassen.
Tony Samuelsson har med sin bok aktualiserat frågeställningar om klass, frihet och andra relevanta frågor. Han gör det också på ett stimulerande sätt, då han inte låter sig bli allt för teoretisk, eller dogmatisk. Han går genom arbetarlitteraturens historia och använder sig av texterna som han själv önskar. Han ser dem alltså inte som delar av någon kanon, som måste tvångsmatas alla som vill bli svenskar, utan som möjliga träskor, eller virusspridare.

Samuelsson, Tony: Arbetarklassens bästa partytricks. Liv, läsning, litteratur. Wahlström & Widstrand, 2006