Nicaraguanernas val bekräftar den latinamerikanska svängningen till vänster, efter ”Lulas” seger i de brasilianska valen, Bachelets i Chile, Morales i Bolivia, m.fl. Även i de länder där konservativa partier fått röstmajoritet har socialister och socialdemokrater haft stora framgångar.
Kontinentens vänster är emellertid splittrad mellan en pragmatisk linje, som huvudsakligen representeras av Brasilien, och en mer radikal, vars främste företrädare är Venezuelas Hugo Chávez, som i samband med valet ansåg att ”Latinamerika för alltid har lämnat sin roll som USA:s bakgård”. Även Kubas diktator, Fidel Castro, gladde sig i veckan åt Ortegas valvinst.
Ortega, före detta revolutionär, tycks emellertid snarare alliera sig med kontinentens moderata vänsterkrafter, och har lovat att respektera privat bankverksamhet och kapital.
Nicaragua är den västra hemisfärens fattigaste land efter Haiti och 1980-talets revolution var blodig; omkring 50 000 människor fick sätta livet till i striderna mellan sandinisterna och den USA-stödda contragerillan. Då den amerikanska senaten vägrade finansiera contragerillan organiserades en illegal finansiering genom den förre generallöjtnantenOliver Norths försorg, som gick ut på att pengar från en likaledes illegal vapenhandel med Iran användes till att beväpna contras. North, som tidigare varit fallskärmsjägare i Laos, under den första vågen av heroinhandel från Sydöstasien till USA och Europa på 1960 och 70-talen, använde också, enligt Los Angeles Times, en del av pengarna till inköp och distribution av kokain som dök upp på gatorna i Kalifornien. På så vis blev stödet till contragerillan självförsörjande. Narkotikahandeln blev, som i alla amerikanska krig från Vietnam till Afghanistan, en del av krigsförsörjningen.
Enligt USA:s dåvarande FN-ambassadör, Jean Kirkpatrick, var demokrati ett andrahandsvärde; ”he is a son of a bitch, but he is our son of a bitch”, var hennes uppfattning om Manuel Noriega, Panamas diktator fram till 1989. Sedan dess har USA företrätt mer hedervärda demokratiska principer, vilket lett till att kontinentens politiker och väljare kunnat ta mer självständiga beslut. Valet av Ortega är ett led i den utvecklingen, och man behöver inte vara överens med Hugo Chávez eller Castro för att glädjas åt en social politik som befrämjar de mest utsattas situation.
Anders Forsberg
