Urbaniseringen av Kina är den största flyttningsrörelsen i mänsklighetens historia under fredstid, säger en av Kinas ledande demografer.

– Kina, som traditionellt varit ett landsbygdssamhälle, vill nu plötsligt bli ett stadssamhälle, vilket inneburit stora förändringar för många mänskor, samhällen och myndigheterna. Vi vet inte hur det urbana Kina ser ut, vi kan se på USA, men det berättar inte så mycket. Urbaniseringen av ett så stort land – mycket större än USA och Europa – för med sig en mängd tragedier, priset har varit högt, säger Baochang Gu, professor i demografi vid Renmin universitetet i Peking..
Flyttningsrörelsen har varit oundviklig.

– Vi kan inte bygga upp ett modernt samhälle med en majoritet av befolkningen på landsbygden, säger Gu.
Men lika oundvikligt är det att flyttningen in till städerna för med sig en hel del problem, som man inte har beredskap för.
– Före kulturrevolutionen flyttade nästan ingen, utom hälsovårdspersonal, lärare, studerande och tjänstemän. Kina har mycket av lära sig av utvecklade länder – hur har de tacklat frågan?
Stadsförvaltningarnas dilemma är i hur stor utsträckning de ska ta hand om de nyinflyttade. Man anser sig inte ha råd att ge dem all den service som tillkommer stadsborna, men å andra sidan skulle städerna ha svårt att klara sig utan de nyinflyttade som utgör en stor del av arbetskraften t.ex på byggena. De bor ofta där ute i ”rum” avbalkade med presenningar, med våningssängar, bord och stolar som lätt kan flyttas till nästa bygge när den tiden kommer.
För att bli delaktig av stadens sociala tjänster måste en person vara registrerad som invånare. Det fanns en tid när städerna var ytterst restriktiva med att registrera inflyttade som invånare, men nu har inställningen mjuknat i många städer.
– Men också om de registrerats uppfattas de inflyttade ofta inte som stadsbor. De har inte nödvändigtvis samma rättigheter till pension, hälsovård, utbildning o.s.v. som gamla stadsbor. En del av dem anser det onödigt att registrera sig eftersom de har arbetstillstånd. Registreringen innebär också att man förlorar fördelar man haft på landet, t.ex. rätten till jord som ger en viss självförsörjning på den egna jordplätten.
Detta berör inte någon liten grupp. Beräkningarna varierar, en siffra som nämnts för antalet som bor på någon annan ort än den där de är inregistrerade, är 140 miljoner, men också högre siffor förekommer.
Deras liv är inte lätt heller i städerna, även om det kanske är lättare än på landsbygden.
– Ibland utsätts de för diskriminering och de betraktas ofta som kriminella, som västeuropéerna betraktar nordafrikaner, trots att alla är kineser. De konkurrerar i viss mån med stadsborna och därför kan dessa se snett på dem.

De äldre blir skyddslösa

Utvecklingen har varit alltför snabb, anser Gu. Övergången till marknadsekonomi har inte slutförts inom alla sektorer. En del industrier har en sådan monopolställning att de höstar in monopolvinster utan stora ansträngningar. Men framför allt är det befolkningen på landsbygden som inte hunnit med i utvecklingen.
– I avlägsna områden är mänskor fortfarande mycket fattiga. Klyftorna kommer alltid att finnas, de kan inte trollas bort. Män-
skorna på landsbygden arbetar mycket hårt, de får inte mycket pengar, men bidrar till samhällets välstånd.
Under de senaste två åren under president Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabaohar landsbygden fått mycket större uppmärksamhet.
– Förra året initierades ett nytt program för landsbygden, Jag tror att regeringen och samhället inser att frågan är viktig. En annan sak är sedan att den är så svår att goda avsikter inte räcker till för att lösa den.
Stadsbefolkningen har sitt socalskydd, men på landsbygden är speciellt de äldre utsatta.
– Kina är ett socialistiskt samhälle, men majoriteten på landsbygden har aldrig haft en garanterad social välfärd, som Kuba eller Nordkorea. När det är fråga om stödet för de äldre på landsbygden brukade man lita på att barnen skulle ta hand om dem. Men barnen på landsbygden blir färre, både till följd av ettbarnspolitiken och för att de unga flyttar bort. De kan nog sända pengar, men de kan inte bidra med sin arbetskraft.
Gu drar den slutsatsen att jordbruket i Kina måste genomgå en djup förvandling från småbruk till industriellt jordbruk.
Han jämför med Finland som han besökte i september för att delta i mötet som medborgarorganisationerna ordnade i skuggan av ASEM-toppmötet.
– I Kina har man traditionellt alltid utgått från en hushållsbaserad produktion. I Finland skedde industrialiseringen, moderniseringen och urbaniseringen i olika etapper, men i Kina händer allt på en gång. I Finland hade samhället tid att förbereda sig för förändringarna, men i Kina har de kommit plötsligt. Till detta kommer storleken. Kina är inte ett enda land, utan många mycket olika, man kunde jämföra det med Europa.
– Det betyder att Kina står inför en enorm uppgift. Lyckligtvis har Kina blivit öppnare och kan ha kontakter till andra länder och lära sig av deras erfarenheter.

Varför gå i skola?

Ett av problemen är att ungdomar på landsbygden inte är intresserade av utbildning, de ser inte vilken nytta de skulle ha av den.
– Mänskor är rationella och pragmatiska och måste koncentrera sig på att överleva. Varför skulle de satsa så mycket på en utbildning som inte ger arbete?
Speciellt tydligt blev det när skolan som ett led i marknadsreformerna blev avgiftsbelagd. Som ett led i den nya landsbygdspolitiken har skolgång i 12 år nu igen blivit avgiftsfri på landsbygden.
– Men det löser inte problemen om skolbarnen och deras föräldrar inte har motivation.
Men det börjar enligt Gu också finnas ett motsatt fenomen: En del familjer flyttar in från landsbygden till t.ex. Peking för att barnen ska kunna gå i skola där, de anser att kvaliteten är bättre. Det är uppenbarligen familjer som redan tidigare kommit till att deras framtid är i staden.
– När jobben föutsätter mer kunnande än fysisk styrka måste de studera för att få jobb, då blir de unga motiverade. Det handlar t.ex.om att kunna använda datorer. I avlägsna byar utan tillgång till datorer kan det vara svårt att förstå vad det handlar om.
I landsbygdsprogrammet ingår också att öka invånarnas inkomster, förbättra transporterna och vattenförsörjningen och höja livskvaliteten.
– Tidigare var det fattigt överallt i Kina, men nu börjar städerna bli rika och kontrasten ökar. En jordbruksskatt – som varit en tradition i tusen år – har nu avskaffats eftersom den blev allt mer orättvis och avkastningen av den allt mindre.
– På landsbygden brukade de lokala myndigheterna använda dessa pengar för att subsidiera vissa offentliga projekt, det var alltså landsbygdens invånare som fick betala utvecklingen.
Ett av de stora problemen är att de lokala myndigheterna så ofta inriktar sig på att berika sig själva. Gu säger att han sett italienska, spanska och latinamerikanska filmer med ett tema som känns välbekant: korrupta tjänstemän suger ut bönderna.

Ett barn räcker inte

Gu tar upp ettbarnspolitiken som han anser att snart måste omprövas. Den har aldrig varit absolut och reglerna i olika regioner skiljer sig från varandra. På en del håll har det funnits en 1,5-barnspolitik som inneburit att om det första barnet varit en flicka har föräldrarna fått försöka en gång till i hopp om att det blir en pojke. (Pojkarna har varit viktiga eftersom det är de som med tiden förväntats svara för föräldrarnas försörjning.) I en del regioner har man tillåtit två eller t.o.m. tre barn.
Har man pengar kan man betala böterna för alltför många barn. Jag träffade en ung kvinna i Peking som skröt med att hon blivit dyr för föräldrarna. Hon sade att hon var den sista av fyra systrar och att hennes födsel hade kostat föräldrarna 10 000 yuan (1000 euro). Numera är priset 15 000 euro.
Enligt Gu har ettbarnspolitiken varit så effektiv att Kina börjar komma i samma demografiska situation som Europa: befolkningen åldras och färre unga ska försörja flere gamla. Snart är en tredjedel av befolkningen över 60.
Pensionsåldern är 60 år i Kina, men nu har det varit tal om att höja den.
– En del säger att det skulle öka överskottet på arbetskraft.
Tidigare hade alla jobb i Kina, nu har man startat ett system för arbetslöshetsunderstöd, där ersättningarna varierar från stad till stad (beroende på att levnadsstandarden varierar från stad till stad). Ersättningen stiger när levnadsstandarden stiger.
– Med en relativt svag ekonomisk bas står Kina inför större utmaningar än Europa. Vi borde antagligen ompröva ettbarnspolitiken innan det blir för sent. Unga vill inte ha många barn, de vill tjäna pengar och njuta av livet.
Enligt Gu säger de som ett motargument att den teknologiska utvecklingen minskar behovet av arbete. Men hi-tec klarar inte av vården av föräldrageneartionen.
– Det är svårare för kineser än för européer att förstå situationen, den är så ny. Men när insikten kommer kan det redan vara för sent.
Gu tror att ettbarnspolitiken kommer att avskaffas ganska snart, under de närmaste tio åren.
Han tror också att pojköverskottet kommer att minska. Nu föds 121 pojkar per 100 flickor i hela landet. I en del områden är överskottet högre, pojkkvoten kan uppgå till 130-140 i vissa delar av landsbygden. I städerna finns det just ingen skillnad, där har föräldrarna sitt socialskydd på annan bas och är inte beroende av sönerna.

Livet har blivit lättare

Gu suckar över att det tar så lång tid innan tänkesätten bland befolkningen förändras.
En annan svårighet när man formar politiken är att man inte kan använda samma ord för att beskriva hela landet.
– Kina är som en miniatyr av världen.
Här hittar man allt från det minst utvecklade till det mest utvecklade. Här finns hotell som kan jämföras med de bästa i Paris, London och New York. Men här finns också platser som ser ut som i Afrika.
Han understryker att kinesernas liv verkligen förbättrats på 20 år – livet har blivit bättre och varuutbudet större.
– Det gäller också på landsbygden, där en ny era har inträtt. Folk har nya förväntningar. De unga har sina egna förväntningar. Informationen flödar. Nu vet folk i fattiga byar att det finns ett annat liv. De ser på TV en annan värld och börjar tänka: Varför måste jag stanna här, jag vill också förändra mitt liv.

Peter Lodenius

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.