Kjell Lindblad är en känslig och skarpsynt skildrare av barndomens mentala landskap. Det är också i dessa landskap han rör sig i sin senaste roman Drömd.
Romanen inleds som en detektivroman med fyndet av ett dött gossebarn i skogen. Det eventuella mordet har skett för omkring fem årtionden sedan och fallet väcker minnen och drömmar hos romanens berättare.
Det är ändå inte fråga om en detektivroman där alla mysterier får sin lösning i slutet och ordning kan råda som innan brottet. Mysteriet med det döda barnet i skogen får ingen lösning. Alla de möjligen inblandade är redan döda.
Huvudpersonen, en manlig frånskild översättare med alkohol- och identitetsproblem, kommer i sökandet efter en lösning på mysteriet in på en allt bredare problematik. Om man skall säga något negativt, så är det att romanens mansbild är klichéartad. Å andra sidan kan man också hävda att den medelålders mannen är en kliché också i verkligheten. Livrädd för att bryta mot den nedärvda manligheten. Drömd är då en analys av detta arv, denna arvsynd. Mannen har en dröm, möjligen ett minne av att i sin barndom ha sett pojken fängslad i Möbelhandlarens lager. Romanen skildrar sedan hans försök att nå klarhet om detta. Det blir en resa bland drömmar, minnen, fotografier och berättelser. Det är av dessa han får bygga sitt förflutna och kanske förändra det.
Kjell Lindblads skildring av barndomen är mörk. Jag kom under läsningen att tänka på en av de mest svarta barndomsskildringar jag stött på, nämligen Philip Ridleys film The Reflecting Skin. I den här filmen är barnet totalt skyddslöst i en omgivning fylld av våld och död. Så är det också i Lindblads roman. Det handlar inte bara om det döda barnet, utan också om till döds pinade djur och en fågel, som huvudpersonen skjuter. Var går gränsen, frågar han sig. När förvandlas banal naivitet till ondska och mord?
Pojkar och män
Drömd är en roman om barndom i skuggan av de av kriget sårade fäderna. Flera av de i boken förekommande männen har skadats fysiskt i kriget. De psykiska såren kan man endast ana. Huvudpersonen bär med sig sin faders gamla pistol, som en symbol på det våldsamma och självdestruktiva mansarvet. Tillsammans med andra män lär han sig att döda i militären. Han lär sig att döda på order. Så som han i barndomen dödade fågeln, för att hans kamrat befallde honom att göra det. Var går gränsen? Vem blir mördare och varför?
Romanen börjar konkret med berättelsen om barnet i skogen, men övergår i andra berättelser, minnen, drömmar. Det konkreta förvandlas till något symboliskt.
”Medan jag talade förstod jag hur drömmen kunde tolkas. Jag var det fastkedjade barnet och mannen i lagret min frånvarande far.”
Så kan också romanen tolkas, som den vuxne mannens försök att rädda det barn han en gång var, att förvandlas till en bättre vuxen än han är. Att inte vara en frånvarande far. På detta plan är romanen en traditionell bok om den stackars medelålders mannen. Sådana finns det gott om. Lindblads roman innehåller många berättelser, om svaga, övergivna och alkoholiserade män. Män som möts i AA-grupper och på krogar och kanske för första gången öppnar sig för sin ömklighet. Romanen handlar alltså om alla män, alla pojkar. Man kunde väl säga alla barn, men här finns endast pojkar i romanen. Då handlar det inte heller om mordet på pojken i skogen, utan om mordet på alla pojkar. Romanen handlar om mordet på barndomen.
”Jag önskar att Sampo skall förbli ett barn, att han alltid skall vara lika omedelbar och öppen, få fortsätta att leva i en värld av sagor och lekar med en mamma och pappa som alltid skall finnas till hands med trygghet, kärlek och tröst.”
Men, så går det inte. Översättaren har förutom faderns pistol också övertagit hans beteendemönster med ett alkoholmissbruk som leder till skilsmässa. I en scen i boken skildras hur han i barndomen iakttar en solförmörkelse, samma dag som fadern lämnar familjen. Solförmörkelsen blir en symbol för hur barndomens ljus slocknar och ett evigt mörker uppstår.
Trots sitt mörker är Drömd ändå inte ämnad att vara en pessimistisk roman. Den är också en roman om att få ljuset tillbaka.
”Jag tror att det kanske finns en Gud men jag vet inte. Däremot är jag övertygad om att det som vi i dagligt tal kallar för ”verklighet” är någonting oerhört mer mångfasetterat än vi någonsin kan föreställa oss.”
Magisk naivism
Ända från debuten har Kjell Lindblads författarskap innehållit en slags magisk naivism, ett tvivel på den realistiska livsåskådningen. Man kan se det som en utveckling av barnets tro på möjligheten av att genom ord och tankar kunna förändra verkligheten, eller tron på att vissa symboliska handlingar kan åstadkomma katastrofer, eller avvärja dem. Huvudpersonen i Drömd tror sig åstadkomma sin fars död, genom att i misstag döda en spindel. Föräldrarna till den döda pojken hittar på berättelser, som gör det lättare att överleva sorgen. Männen i AA-gruppen genomlever sina liv nyktra tack vare berättelserna i gruppen. Det är också sådana magiska tankar Översättaren grubblar på och utvecklar.
”Men jag hemfaller ofta åt önsketänkande: om detta ofattbara universum är möjligt, varför skulle då inte allt det som människan kan föreställa sig, skapad som hon är av samma stoft som stjärnorna, också vara möjligt? Vi kan återuppleva det som varit i våra drömmar, ja, mer än så, vi kan gå över gränsen och träffa dem som lämnat oss. Tänk om de döda som vi drömmer om också kunde vakna upp i våra liv?”
Då detta tema sammanförs med skildringen av mannens sorg och misär får romanen sitt lyft. Den är inte ännu en i raden av dessa manliga motsvarigheter till diskbänksrealism – bardisksrealism. Drömd är en roman som ifrågasätter hela vår bild av verkligheten. Den handlar om berättelser som kan förändra och ge styrka, om drömmar som är lika verkliga som övriga minnen, för att de i lika hög grad påverkar oss. För Översättaren går de olika livsnivåerna samman. Romanen handlar om en resa bortom gränsen för förnuftet. Han kommer bort från den nedärvda manssynden och kan slänga bort sin faders pistol och nå sin egen son. Ungefär så uppfattar jag Kjell Lindblads roman, men den ger inte några färdiga svar. Författaren vill inte lösa mysteriet. Hans uppgift är snarare att hålla mysteriet vid liv, att hålla barndomen vid liv.
Kjell Lindblad: Drömd. Schildts, 2006.
Tom Karlsson
