– Kina är ett toppstyrt samhälle, men här finns en spirande gräsrotsdemokrati som börjat fungera underifrån, det är en process som pågått i tio år. Den fungerar på en sådan nivå där folk förstår vad det handlar om, säger Erik Meitz. Han räknar upp några av regimens stora problem:

• den är ineffektiv och slösaktig
• den är korrupt
• den ljuger, vilket alla vet – att ljuga är en del av den kinesiska kulturen, man kan inte erkänna obehagliga fakta för då tappar man ansiktet

• rekryteringen till partiet går snett – det är fortfarande prestigefullt att vara partimedlem så det lockar också en del ruttna ägg (av vilka några kastas ut varje år); när partiet betraktas som ett gäng av skurkar är det många som inte vill gå med.
– Det är en jättestor skillnad mellan olika generationer, också inom partiet. Unga är intresserade av att ta över och de ser på saker på ett nytt sätt. Jag tror att kommunistpartiet kommer att utvecklas så att det uppstår officiella falanger med erkända ledare som öppet kan konkurrera med varandra, vilket i praktiken innebär ett flerpartisystem. Det fria valet saknas på riksplanet, men finns nu på lokal nivå. Man behöver inte vara partimedlem för att få ställa upp.
– Det finns en hel skala av olika strävanden inom samma parti. Alla man talar med i Kina medger att systemet i landet inte bra, men tror att det kommer att förbättras. Det rör sig åt rätt håll. Den nuvarande regimen är så hemvävd och trivial, den är helt inriktad på de små stegens reformer.
– Jag känner bara få kommunister. De säger att först ska vi ha en ekonomisk utveckling och sedan kan man satsa på jämlikheten. Sedan kan man utveckla demokratin och börja på gräsrotsnivån. Välståndet har stigit, men så ojämnt att det skapat ett krisläge. Det har uppstått en överklass och en underklass.
När det gäller yttrandefriheten har en liberalisering pågått under de senaste två-tre åren. Därför kom det som en kalldusch när det i september bestämdes att utländska nyhetsbyråer måste underkasta sina rapporter från Kina myndighetskontroll.
– Det var stt slag i ansiktet på internationella media och helt kontraproduktivt. Det leder till att kineserna blir försiktigare än vad nöden kräver.

Peter Lodenius

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.