EN BÄTTRE FRAMTID FÖR KOSOVO
En av de mest ömtåliga frågorna som väntar på en lösning i Europa är Kosovo.
Det är nu sju år sedan Natos intervention för att stoppa folkmordet på den albanska civilbefolkningen, en akt som räddade ett oskyldigt folk, en händelse som visade att när makten finns i rätta händer kan den försvara civilisationen.
Kosovos invånare kommer alltid att minnas det mirakel som räddade deras liv. Kosovo säger: Tack Nato!
NOG HÅLLER ARBETET MANNEN PÅ VÄGEN
Klockan är 20:20, kvällen innan det här sista ordet borde gå i tryck. Har just fått iväg den sista översättningen som jag investerat hela veckoslutet i och också den här dagen, har försökt göra texten så klar och njutbar som möjligt också på svenska, checkat och dubbelcheckat alla kritiska detaljer, varit rasande på Google och tiggt om lite uppskov på köpet och fått det, fast det innebär att jag nu har mindre tid för de texter som väntar på att transponeras till svenska i ilande fart. Får antagligen kalibrera om tidtabellen, ta de allra snabbaste genvägarna mellan språken, dammsuga mindre, äta mer nudelsoppa som smakar Fairy fast det står Shrimp på paketet. Har antagligen jobbat för mycket och gjort för lite ingenting. Kyllä työ miehen tiellä pitää, säger man på finska när man vill visa att man vet nånting om livet. Nog håller arbetet mannen på vägen kunde man kanske säga på svenska. Fast egentligen tror jag att man bara blir dummare, man försöker ju bara göra jobbet så mekaniskt som möjligt så att det ska gå undan. Man rationaliserar och standardiserar, man börjar uppskatta räta vinklar och fabriker där allting existerar för funktionens skull. Bort med allt onödigt, bort med medvetandet. Bäst att förvandla hela själen till en algoritm. Och ersätta minnet med Google. Ja, ja, ja …
21.20. Jag är för långsam. Glassbilen drar sin prutthurtiga trudelutt (con spirito) i försommarkvällen, inte ens Mozart skulle ha kommit på en så pavlovsk serenad. Fast vad vet jag, kanske de har stulit den av honom. Jag har inte tid med Mozart. Vet inte ens hur jag ska hinna köpa presenter åt tvillingarna som fyller tre år i morgon. Det känns för resten lite konstigt att de fortfarande är i början av sina livs banor fast tiden går så snabbt. Det får väl bli bilar och frystårta och mera nudelsoppa. Mormor brukade hota med Kambodja om man inte var nöjd med det man fick, dit skulle man ha skickats många gånger om hon hade menat vad hon sa. Men det gjorde hon nästan aldrig, sparkade hunden när alla såg på och matade den i smyg under bordet. Nä, inte var hon riktigt av denna världen inte. Men vad ska man hota med i dag när det går bättre för Kambodja och mormor har förvandlats till potatisstärkelse? Lordi? Svårt att bli klok på alla de här metamorfoserna.
NYTT KULTURPRJEKT PÅ DVD
Ett lanseringsjippo för dvd:n Ung i Afrika ordnades vid kulturcentret Caisa i Helsingfors lördagen den 27 maj. Lanseringen sammanföll med etnofestivalen Världen i byn som ordnades i Kajsaniemiparken. I inslagen på dvd:n talas fyra språk och den heter: Jeune en Afrique på franska, Ung i Afrika på svenska, Nuori Afrikassa på finska och Young in Africa på engelska.
Sammanlagt finns det 14 olika filmer på skivan, och människor från Finland, Senegal, Benin och Malawi har deltagit i projektet. Det senegalesiska kulturcentret RIAC var en av de största deltagarna, t.ex. är kortfilmen Saly gjord av det franskspråkiga filmteamet från RIAC.
VISUELLT OCH FYSISKT DRÖMSPEL
I begynnelsen ett dekadent diskotek som fylls av unga kroppar och väcker associationer av ångestfullt urbant ungdomsliv. Det föds en förhoppning i mig om att Studentteaterns tolkning av August Strindbergs Ett drömspel ska problematisera Papper-generationens bild av människan som vacker, ung, rik och ytlig.
Vi följer med hur Indras dotter föds till jorden, liksom alla barn skakande och i skräck och lotsas in i Betaniasalen där åtta av de kvinnliga skådespelarna iklätts en tidlös dotterdräkt och vaktas av en soldat som inte är lika tidlös. De väcks av soldaten som väntar på sin älskade fröken Victoria och bilden av det maskulina våldet skrivs in i föreställningen med gevärspipa.
NU SKA DET INTEGRERAS!
Tänk dig att vara lärare för en klass med 20 vuxna elever. Över hälften av eleverna har olika modersmål. En del av eleverna har universitetsutbildning, en del yrkesutbildning och en del av dem nästan ingen officiell utbildning alls. Några är gifta med finländare och hör svenska eller finska varje dag. För andra är du den enda kontakten med det finländska samhället. Vid sidan av att undervisa svenska och samhällskunskap har du många andra uppgifter. Du skall känna till det mesta om arbetskraftsbyråernas arbetsmetoder, om stödmöjligheterna från Folkpensionsanstalten, om dagvård, skolor och hälsovård. Det är också bra om du kan berätta hur man får nytt jobb och nya vänner.
Inom ett år förväntar sig eller åtminstone hoppas din uppdragsgivare (TE-centralen) och arbetskraftsbyråerna att dina elever skall ha en fot inne i det finländska arbetslivet och dessutom kunna så mycket svenska eller finska att de klarar sig.
