1,K
”Jag vet att du är nånstans ganska nära här och i mörkret glänser.”
Det här sjunger Martina Roos med hjärtskärande inlevelse i En klänning av snö som baserar sig på Tua Forsströms texter. För regin står Klockriketeaterns grundare Kristin Olsoni. Det är fråga om en sammanflätning av flera olika konstformer, pjäsen är en stor satsning för teatern.
En klänning av snö är ett samarbete mellan Klockriketeatern och dansteater Eri från Åbo. Koreografen Tiina Lindfors från Eri har skapat koreografin till pjäsen och dansar även själv i föreställningen.
På scenen vävs bildkonst och teater samman, scenografin innehåller en installation och akvareller av akademikern Outi Heiskanen. Scenografin är ett samarbete mellan mor och dotter, Heiskanen har delat uppgiften tillsammans med sin dotter, scenografen Metti Nordin.
Martina Roos spelar huvudrollen, den till synes gråa och osynliga museivakten Amanda Ask, som har hand om sal 18b på Statens konstmuseum. Hon är en borttappad själ, som inte passar in i det pretentiösa konstmuseet med sina högtflygande och verklighetsfrånvända museichefer, spelade av Ragni Grönblom-Jolly och Dan Henriksson. I den kyliga arbetsmiljön fäster hon sig särskilt vid ett av konstverken, den fascinerande, groteska Varelsen som hotas av vräkning inför museets jubileum. Hon kämpar för att den skall få stanna kvar.
En brokig skara gäster anländer till museet, först diverse karikatyrer från kulturnämnden och senare flera andra speciella personligheter, Sue Lemström gestaltar den stereotypa, litet vimsiga och ständigt missförstådda äldre ”kulturtanten”, Marjorita Huldén den operasjungande konstnärssjälen Miss A, med sitt stora ego. Även Frälsningsarmén besöker museet och brister ut i glättig sång.
Parallellt med den komiska grundton som flirtar med farsen, står Amanda Ask för pjäsens stora allvar. I den ofta så elitistiska och inskränkta kulturmiljön har den lilla människan inte något värde. Från att ha varit en klumpig och betydelselös stackare i uniform blir hon genom sina sånger en egen, stor och stark person och hittar i sångerna sin egna oas.
Med sina ansiktsuttryck, gester och sitt subtila uttryck, och framförallt genom sångerna med grunden i Forsströms lyrik bygger Martina Roos upp en karaktär som verkligen känns. Musiken, komponerad av Markku Luuppala ger stort utrymme åt hennes rösts breda spektrum. Roos insats lyfter skådespelet till oanade höjder. Hon har förmågan att uttrycka så mycket även under total tystnad.
Martina Roos spelar huvudrollen, den till synes gråa och osynliga museivakten Amanda Ask, som har hand om sal 18b på Statens konstmuseum. Hon är en borttappad själ, som inte passar in i det pretentiösa konstmuseet med sina högtflygande och verklighetsfrånvända museichefer, spelade av Ragni Grönblom-Jolly och Dan Henriksson. I den kyliga arbetsmiljön fäster hon sig särskilt vid ett av konstverken, den fascinerande, groteska Varelsen som hotas av vräkning inför museets jubileum. Hon kämpar för att den skall få stanna kvar.
En brokig skara gäster anländer till museet, först diverse karikatyrer från kulturnämnden och senare flera andra speciella personligheter, Sue Lemström gestaltar den stereotypa, litet vimsiga och ständigt missförstådda äldre ”kulturtanten”, Marjorita Huldén den operasjungande konstnärssjälen Miss A, med sitt stora ego. Även Frälsningsarmén besöker museet och brister ut i glättig sång.
Parallellt med den komiska grundton som flirtar med farsen, står Amanda Ask för pjäsens stora allvar. I den ofta så elitistiska och inskränkta kulturmiljön har den lilla människan inte något värde. Från att ha varit en klumpig och betydelselös stackare i uniform blir hon genom sina sånger en egen, stor och stark person och hittar i sångerna sin egna oas.
Med sina ansiktsuttryck, gester och sitt subtila uttryck, och framförallt genom sångerna med grunden i Forsströms lyrik bygger Martina Roos upp en karaktär som verkligen känns. Musiken, komponerad av Markku Luuppala ger stort utrymme åt hennes rösts breda spektrum. Roos insats lyfter skådespelet till oanade höjder. Hon har förmågan att uttrycka så mycket även under total tystnad.
En klänning av snö. Urpremiär 17.1.2007 på Klockriketeatern. Text: Tua Forsström. Scenografi: Outi Heiskanen och Metti Nordin. Musik: Markku Luuppala. Regi: Kristin Olsoni. Koreografi och dans: Tiina Lindfors. Ljus: Mari Agge. Skådespelare: Martina Roos, Ragni Grönroos-Jolly, Marjorita Huldén och Dan Henriksson. www.klockrike.fi
Linn Karlsson
