Vänsterförbundet inledde på lördagen sitt valarbete med ett stormöte på bästa möjliga plats, Kabelfabriken i Helsingfors. Stämningen var god och den försämrades inte av att man samtidigt firade Kansan Uutisets 50-åriga tillvaro.
Valparollen Oikeasti vasemmalla – Vänster på riktigt fick sin premiär. Man kan misstänka att den antyder att socialdemokraterna inte är så vänster som de gärna kunde vara. Outi Ojala, f.d. europarlamentariker, talade om finländsk politik i ett europeiskt perspektiv och konstaterade att den nordiska modellen med hög skattegrad och omfattande tjänster – välfärdsstaten – visat sig vara konkurrenskraftigt också i internationella jämförelser. Markus Jäntti, professor vid Åbo Akademi, höll också fast vid att skatter kan vara nyttiga och beklagade de senaste årens skattesänkningsdille som lett till växande inkomstskillnader.
Han hade gått tillbaka i historien och konstaterat att en stor del av förtjänsten för den finländska modellens framgångar tillkommer den framsynta jämlikhetspolitik som bedrevs under 20- och 30-talen. Debatten i riksdagen om jämlikhetsfrågor efter 1918 var på en hög nivå. Också efter våra senare krig fortsatte man på denna linje och grundskolereformen utgjorde ett mycket viktigt inslag i den. Genom grundskolan har man fått en läraktig arbetskraft som också näringslivet kunnat dra nytta av. Nu går utvecklingen mot en ökad ojämlikhet inom skolvärlden.
Att de sysselsatta har sitt utkomstskydd genom socialförsäkring och inte genom starkt uppsägningsskydd har lett till en flexibel och dynamisk arbetsmarknad, sade Jäntti och verkade därmed att stöda det omdebatterade danska flexicurity-modellen. I Norden i allmänhet, och också i Finland, har den dynamiska arbetsmarknaden lett till en snabb produktivitetsutveckling inom den privata sektorn.
Detta har lett till en ekonomisk rörlighet som är större än i den anglosaxiska modellen. Den amerikanska drömmen om skoputsaren som blir miljonär förverkligas mycket oftare i Norden än i USA där den sociala skiktningen är starkare.
Kapitalinkomsternas andel rekordhög
Under de senaste åren har den enda genomgripande politiska reformen utgjorts av stora skattelättnader, speciellt för höginkomsttagarna. Det har inneburit minskade intäkter för staten under Paavo Lipponens två regeringar och Matti Vanhanens ena regering som motsvarar ett större ministeriums hela årsbudget. För fattiga har man ökat sporrarna, men de är oftare av käpp- än av morotsmodell.
Statens försvagade ekonomiska situation har lett till att privata tjänster favoriseras på de offentligas bekostnad.
De moderata löneförhöjningar som facket accepterat i sysselsättningens namn har lett till att kapitalets andel är högre och lönernas andel av nationalinkomsten är lägre än någonsin. Vissa nya arbetsplatser har visserligen uppstått men de massiva investeringar som man skulle ha förväntat sig med en sådan politik har uteblivit – åtminstone i Finland.
De offentliga arbetsplatserna har inte ökat.
– Frukterna av den ekonomiska tillväxten i Finland under 1990-talet och 2000-talet har praktiskt taget helt tillfallit de mest förmögna. Den fattigaste tiondedelen av befolkningen har nästan helt lämnats åt sitt öde.
Därför skulle ett viktigt krav på följande regering vara att den utnyttjar en skattesänkningsmån som eventuellt kommer att finnas för förbättring av de offentliga tjänsterna. Åtgärder bör vidtas för att minska den sociala olikheten. Kapitalbeskattningen bör skärpas, medan man avstår från planerna på att avskaffa arvs- och gåvoskatterna. Systemet för kommunernas statsandelar bör justeras.
Svenskatalande Vänsterfolk
Vänsterförbundets ordförande Martti Korhonen betonade att den växande ojämlikheten inte är någon lagbundenhet utan följden av en medveten politik. Men ett annorlunda Finland är möjligt och Vänsterförbundet vill göra sitt bästa för att vända denna politik.
– Människan måste bli medelpunkten för allt beslutsfattande. I stället för marknadstro bör vi ha en tro på människan och välfärden. Men det räcker inte med tro för att förändra situationen, det behövs beslut och handlingar som är till vänster på riktigt.
Följande dag samlades vänsterförbundets svenska landsstyrelse, likaså på kabelfabriken. (Om någon av medlemmarna hade övernattat där förmäler inte historien.) Diskussionen gällde framför allt Ny Tid, där man speciellt kritiserade bristen på inrikespolitiskt material, och valarbetet.
Följande svensk- eller tvåspråkiga kandidater är uppställda i de olika distrikten:
Helsingfors: Nils Nyström, Pekka Buttler
Nyland: Birgitta Gran, Claes Andersson, Maarit Fredlund
Åboland: Annika Lapintie, Nina Söderlund
Satakunta: Petra Erkkilä
Österbotten: Stefan Håkans.
En t-skjorta med texten Svenskatalande Vänsterfolk är under planering.
Peter Lodenius
