Nokia sänkte Perlos

lydde huvudrubriken på Hbl-paraden på tisdagen.  Frånsett att Perlos inte gått under helt – det är bara hela produktionen i Finland som försvinner – var rubriken varken felaktig eller egentligen överraskande. Att vara underleverantör till Nokia är att leva farligt.
Ungefär på 80-talet bildades speciellt kring tekniska högskolan i Otnäs och universitetet i Uleåborg en rad företag som började tillverka komponenter för den framväxande mobiltelefonindustrin. Med tiden köptes en stor del av dem upp av utländska företag som ofta fortsatte tillverkningen i Finland för en tid framåt, för att lära sig teknologin. Men efter en del år flyttades en del av eller hela tillverkningen till något något land med billigare arbetskraft – det är en arbetsintensiv bransch där lönekostnaderna spelar en stor roll.
Utvecklingen styrdes av Nokia, som dels pressat ner komponentpriserna med hård hand, dels flyttat en allt större del av sin egen produktion bort från Finland. Hela skulden för Perlos’ svårigheter ska inte läggas på Nokia – i höst lade taiwanesiska BenQ ned Siemens’ gamla mobiltelefontillverkning i Tyskland som man inte fått lönsam. Perlos hade levererat komponenter för BenQ i Tyskland från sin fabrik i Ungern. Men största delen av Perlos’ produktion i Finland har gått till Nokia, kanske 90 procent.

Beslutet att avskeda 1 200 anställda i Finland (och ännu flera i utlandet) motiverades med att efterfrågan på produkterna från fabrikerna i Finland minskat dramatiskt i slutet av förra året. Ändå kom nästan en tredjedel av bolagets omsättning förra året från Finland.
Den kommande uppsägningen i norra Karelen blir den största i Finland under de senaste åren. Förra året gav Perlos dessutom 573 anställda sparken i södra Finland.

Ledningen för Perlos
har inte varit intresserade av att informera sina anställda i Finland. I början av året lades produktionen i Ylöjärvi utanför Tammerfors och i Nurmijärvi utanför Matti Vanhanenned. Perlos har huvudsakligen tillverkat plastskal för mobiltelefoner och de anställda hör därför till kemifacket. I dess tidning Kiteet beskrev Tuomo Lilja hur han för några år sedan kom till fabriken för att rapportera om bolagets dåvarande kris. Han togs emot av fabrikschefen, som bjöd på en kopp kaffe, men därefter visade honom på dörren – inget besök i fabriken. Lilja blev förbluffad och förbannad. Han skulle inte ha behövt ta det så personligt, märkte han nu vid krisen i våras. Representanter för ett riksdagsutskott som bl.a. ägnar sig åt arbetslivsfrågor ville komma till Perlos för att bekanta sig med situationen och se om man kunde göra något för bolaget och dess anställda. Nej, det gick inte för sig. När facket i Ylöjärvi och i Joensuu ordnade diskussionstillfällen med tjänstemän, politiker och fackliga ledare avstod Perlos’ ledning vardera gången från att lägga fram sin sak. VD Isto Hantila representerades av en pappbild av typ Niinistö, och inte ens den stod bolaget för.
De anställda i Finland har kritiserat bolagets strategi och beroendet av en enda kund. I mars sände de t.o.m. ett brev till bolagets aktieägare och bolagsstämma där de på ett för Finland unikt sätt ifrågasatte den högsta ledningens kompetens när det gäller att leda ett bolag med global verksamhet.
Detta har visserligen också ägarna kommit fram till, men resultatet av detta var att Hantila fick gå efter knappa tre år på posten i slutet av förra året. Efterträdaren Matti Virtanen tillträdde i början av december, så antingen är han en mästare på att snabbt sätta sig in i komplicerade problem, eller så har styrelsen (som till stor del byttes i mars) fattat sitt beslut tidigare och anställt honom för att verkställa det, som ett slags lejd mördare.
En bankanalytiker kommenterar att Perlos’ sparprogram innebär att bolaget nu saneras så att man ska kunna sälja det.

Foxconn
är ett taiwanesiskägt bolag – en del av Hon Hai Precision-koncernen – som tillverkar både komponenter och hela apparater för andra företag. I sin rapport om Perlos’ svårigheter uppmärksammar HS speciellt just Foxconn ”som genom målmedvetna åtgärder och aggressiv prissättning på några år vuxit till en central underleverantör till Nokia”,
I Finland är Foxconn ökänt sedan det för några år sedan köpte Elmos fabriker, som liksom Perlos tillverkat plastskal för Nokias mobiltelefoner, för att snabbt lägga ned fabriken i Hollola och sedan fara fram i fabriken i Lahtis med asiatiska metoder, vilket ledde till strejk. Man köpte tillverkningsmetoder, kanske också bättre relationer till Nokia, men knappast en tillverkning i Finland på längre sikt.
”Foxconn har gjort det som också finländska underleverantörer borde ha kunnat göra. I stället för enskilda komponentleveranser har taiwanesen Terry Gous bolag tagit ansvaret för allt större helheter ända fram till slutmonteringen av telefoner. Finländska underleveranörer fungerar mer traditionellt och levererar bara delar eller delhelheter till telefontillverkarna. Elcoteq åter har koncentrerat sig på montering av telefoner”, skriverJyrki Aikio HS. Det kan tänkas att det varit en medveten politik från Nokias sida i Finland – man vill minimera risken för att någon lär sig hela biten och börjar göra egna telefoner. Benefon lyckades inte bra, men man kan inte veta hur det går nästa gång.

Foxconns arbetsförhållanden
är en välbevarad hemlighet. Foxconn gör vid sina väldiga fabriker i Shenzhen utanför Hongkong mobiltelefoner eller delar för Motorola och Sony-Ericsson och iPod-apparater för Apple, dessutom datorer för Dell och HP.
En engelsk och en kinesisk tidning publicerade i somras alarmerande rapporter om arbetsförhållandena vid några av Foxconns fabriker i Shenzhen. Foxconn väckte åtal mot två journalister vid den kinesiska tidningen och krävde astronomiska skadestånd. Sedan skedde en förlikning som innebär att inget vet hur mycket av uppgifterna som stämde.
Åtminstone lyckades Ny Tids utsände som snokade kring fabrikerna i höstas inte bli mycket klokare. Det tycks inte heller HS’ Josetta Nousjoki ha blivit när hon i slutet av året arbetade med en artikelserie om de globala företagens underleverantörskedjor ur ett etiskt perspektiv. Bolagets informatör Vincent Tong berättar för henne att Foxconn håller en låg profil eftersom kundföretagen så kräver. ”Vår erfarenhet är att vad vi än säger tolkas det ändå på ett annat sätt än vi avsett”, säger Tong.
Nousjoki talar med 20-åriga Wang Shufang som jobbat ett knappt år på Foxconn, men snart tänker sluta där. Hon trycker äppellogon på Apples datorer. ”Arbetet är alltför lätt, det är inga möjligheter att utvecklas”, säger hon. För Gu Jianwang räckte det med tre månader – arbetstiderna var omänskliga och disciplinen alltför hård. Men särdeles mycket mer har inte heller Nousjoki listat ut.

Nokias underleverantörer

i Shenzhen och andra delar av Pärlflodens delta kring Guangzhou (Canton) blev för ett par år sedan föremål för en undersökning som gjordes av ett kinesiskt institut på uppdrag av FinnWatch och exportkreditkampanjen. Av rapporten framgår att Nokia är 2004 hade sju helt eller delvis ägda dotterbolag i Kina med mer än 4 500 anställda (antalet har sannolikt ökat påtagligt sedan dess).
Foxconns fabriker i Shenzhen hade då 70 000 anställda, av vilka 60 000 var inflyttade från landsbygden och 50 000 kvinnor eller flickor. (Lägsta tillåtna åldern är 16, men en del ser yngre ut. Enligt rapporten skulle 18 vara minimiålder för anställning vid Foxconn, men det kan inte stämma.)
De som gjorde undersökningen släpptes in bara i Perlos’ fabrik (där ledningen alltså var mer liberal än i Finland), medan de i övriga fyra fabriker (bl.a. Nokia, Salcomp och Foxconn) kunde tala med arbetare enbart utanför porten.
I Foxconn var det kanske största problemet nattskiftet, som är tolv timmar långt. Efter tre veckor i nattskift är man utmattad och det händer att man nuckar till. Blir man upptäckt är följden en allvarlig reprimand eller kanske böter. De anställda har en ledig dag per tre veckor.
De intervjuade berättade att kundföretag nog gjort överraskningsinspektioner i fabriken, men att dessa varit inriktade enbart på produktionens kvalitet och effektivitet, inte på arbetsförhållandena.
Vid Salcomps fabrik med 4 500 anställda var läget likadant, Nokias inspektörer som kommer två gånger i månader fäster uppmärksamhet vid teknologin och produkternas kvalitet, inte vid de anställdas rättigheter.
Där ledde missnöjet med sänkta löner m.m. till en strejk i juli 2004.


i Foxconn – liksom i många andra taiwanesiska bolag – understryks i rapporten. En strikt hierarki råder med mer än 20 nivåer som alla övervakar den närmast lägre nivån verksamhet. Ansvaret är exakt definierat på varje nivå. En överordnads order ska lydas utan frågor. ”Ge upp din frihet när du kommer till fabriken” är enligt rapporten de taiwanesiska bolagens motto. Arbetet är noga övervakat
Atmosfären på arbetsplatsen beskrivs därför som
otrevlig och personalomsättningen är hög. I jämförelse med detta beskrivs arbetsförhållandena i de finska bolagen som behagliga. Hänsyn tas till miljön och på Perlos erbjuds de anställda lektioiner i engelska och möjligheter att föra fram förslag till förbättringar.
Rapporten uppmanar Nokia att bättre kontrollera arbetsförhållandena i underleverantörernas fabriker.

Peter Lodenius

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.