Asunción ligger där floderna Pilcomayo och Paraguay flyter samman, precis vid gränsen mot Argentina. Mitt i den paraguayanska vintern råder en torr, 30-gradig hetta. På sommaren når temperaturen infernaliska höjder och tvingar huvudstadsborna att låna böndernas vana att sova siesta.
Det är en överraskande lugn huvudstad jämfört med hektiska Buenos Aires i söder eller kaotiska La Paz i Bolivia. Ingenstans finner man folktäta affärsgator eller promenadstråk. De flesta stadsdelar består av familjehus med små gårdar och kvartersbutiker som påminner om förorter. Endast i centrum finns flervåningshus och den slags betongdjungel vi förknippar med storstäder. Men även där råder ett förvånansvärt lugn, som om siestan sträckte sig dygnet runt. De många husen och torgen i kolonial stil påminner om landets historia och ger den gamla stadskärnan en sympatisk inramning.
Men trots lugnet tränger sig fattigdomen på som i de flesta storstäder på kontinenten. Ett kvarter nedanför parlamentsbyggnaden ligger kåkstaden El Bajo intill flodkanten. På gator, torg och bussar säljer informella arbetare mat, tidningar, krims-krams och chipas, ett runt tilltugg gjort på stärkelse och mandioka.

Seglivat indianspråk
I vardagskonversationer på bussar, i lunchrestauranger eller i butiken på hörnet övergår ofta spanskan i oförståeliga ord med många nasala ljud. Det är indianspråket guaraní som har överlevt sedan tiden före erövringen.
Till vardags talar många paraguayaner yopará, en blandning mellan spanska och guaraní. Y betyder vatten och är det mest svåruttalade ljudet i guaraní-språket. Det uttalas gutturalt med framskjuten underkäke och påminner lite om vårt svenska y. Efter två veckor i landet lyckades jag få fram ett halvhyfsat y till omgivningens förtjusning. Guaraní-indianernas namn på djur och växter har nått världens alla hörn. Den köttätande piraya-fisken fick till exempel sitt namn av Paraguays urinvånare och betyder djävulsfisk.
Den italienske prästen och antropologen José Zanardini har bott i Paraguay i nästan 30 år. Han förklarar varför guaraní-språket överlevde det spanska kolonialväldet.
– Språket bevarades tack vare att guaraní-indianerna var nomader. Till skillnad från Aztekerriket i Mexiko eller Inkariket i Peru fanns ingen förhispansk ”centralmakt” i Paraguay som kunde erövras av spanjorerna.
Men det är inte bara språket som överlevt av guaraní-kulturen enligt Zanardini. Informella ledarskap och band, till exempel mellan släktingar och vänner, är viktiga redskap i politik och affärer. Det bidrar till att statsapparaten är korrupt och fungerar dåligt, hävdar han.
Dessutom är Paraguay ett oerhört vidskepligt land. Det är vanligt att folk tror på, eller till och med tror sig ha sett, de ”sju elaka sönerna”, som enligt guaraní-mytologin är barn till Ondskan och en vacker indiankvinna.
– Seden att anlita en payesero för att låta göra payé – svart magi – för att en konkurrent eller fiende skall få otur finns kvar även i en storstad som Asunción. Om man misstänker sig ha blivit utsatt för payé kan man göra sig kvitt oturen genom att låta göra en kontrapayé, berättar Zanardini.
Paraguayaner pratar naturligtvis guaraní när de vill att utlänningar inte skall förstå dem. De illa omtyckta argentinarna kallas för kurépas – grisskinn. I ett krig mellan länderna använde argentinarna stövlar med klackar fram och bak, så att fienden inte skulle kunna se åt vilket håll deras fotspår ledde. Eftersom spåren påminde om grisars döptes argentinarna till ”grisskinnen” i folkmun. ”Oúma kurépas” – ”Här kommer grisskinnen” – kan man höra när grannar från syd besöker Paraguay.

Landsbygdslandet
Vidskepligheten kan till viss del förklaras med att Paraguay fortfarande har sina rötter på landsbygden. Den enda större staden är Asunción. Ciudad del Este är en småstad med några få hektiska affärskvarter. Den tredje staden är Encarnación vid Paranáfloden i söder.
Men att kalla Encarnación för ”stad” är kanske en överdrift. Det finns inga större byggnader och dess centrum liknar en något förvuxen by med små butiker och ett prydligt ordnat huvudtorg. Asunción, Ciudad del Este och Encarnación utgör en triangel där majoriteten av paraguayanerna bor. Längs motorvägarna mellan de tre städerna ligger större och mindre byar. Landsbygdens invånare är enkla, ärliga och gästvänliga människor. Avsaknaden av storstäder och landsbygdens lugn förstärker intrycket av att Paraguay är ett land som slumrar i väntan på något.
Jag frågade mina värdar i Asunción vad nationalölet heter.
– Brahma, fick jag till svar.
– Men det är ju brasilianskt, sade jag.
– Jo, men det är det ölet vi dricker här …
Någon fyllde i att Paraguay inte har någon inhemsk produktion och att landets ölmärke Pilsen köpts upp av den brasilianska öljätten.
I brist på egen produktion har Paraguay blivit ett land som köper och säljer varor. Den mest berömda affärsstaden är Ciudad del Este vid den så kallade trippelgränsen mot Brasilien och Argentina. I stadens kaotiska kommers blandas guaraní, spanska och portugisiska med arabiska och asiatiska språk. Billiga elektronikvaror från Asien smugglas in och säljs i stora gallerior, främst till brasilianska kunder. Många av butiksägarna har sina rötter i Mellanöstern. Under mitt besök följer nästan alla butiksägare nyhetssändningar på arabiska om Israels bombningar i Libanon.
USA och Israel bevakar trippelgränsen eftersom de anser att området både finansierar och gömmer muslimska terrorister. Ciudad del Este har rykte om sig att vara en farlig stad och många utrikesdepartement avråder från resor dit. Pizzeriaägaren Juan från Argentina och andra lokalbor hävdar dock att det är en lugn stad.
– Ingen kommer att råna dig. Den kriminalitet som finns här är välorganiserad och sker under ytan. Det är därför som tulltjänstemännen har så dyra hus, sade Juan till mig.

Laglig korruption
Paraguay är ökänt för korruptionen inom statsapparaten och polisväsendet. Många förknippar korruptionen med det regerande Coloradopartiet. Den nyligen avlidne före detta diktatorn Alfredo Stroessner stödde sig på partiet när han tog makten 1954 och inledde en av Latinamerikas längsta militärdiktaturer. När Stroessner avsattes av en annan militär 1989 lyckades Coloradopartiet inte bara sitta kvar vid makten utan även stärka sin position eftersom armén förlorade inflytande. Partiet har vunnit samtliga presidentval som hållits sedan demokratin återinfördes i Paraguay.
Den före detta senatorn för oppositionspartiet PLRA, Gonzalo Quintana, är en av de mest ärliga och självkritiska politiker jag stött på i Latinamerika. Han säger sig vara medskyldig till utformningen av den rådande grundlagen och ber ibland sin lille son om ursäkt för sina politiska misstag.
Gonzalo Quintana kallar Coloradopartiet för en laglig kriminell förening. Han hävdar att partiet lyckas hålla sig kvar vid makten genom sina tentakler i samhället. Många fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och andra intressegrupper är knutna till Coloradopartiet.
– Det finns inga starka och självständiga folkrörelser eftersom de köps upp av det här politiska systemet som bygger på korruption och klientskap. När jag var senator såg jag med egna ögon hur regeringen mutade till exempel bondeledare för att ställa in demonstrationer och protestmöten.
Men även oppositionen har skaffat sig klienter och blivit en del av det politiska systemet, enligt Gonzalo Quintana.
– Oppositionen har valt att spela med i politiken på Coloradopartiets villkor. Därför spelar det ingen roll om vi kommer till makten, inget skulle förändras.
Gonzalo Quintana tror att det korrupta systemet kommer att kollapsa den dag det inte längre finns pengar till att köpa politiska motståndare och behålla klienterna. Under tiden försöker han öka sina landsmäns medvetenhet och göra dem till medborgare och inte bara invånare i sitt land. Landet måste vakna ur sin långa siesta, säger han.
– Jag kan kasta mina sopor på gatan eftersom ingen anser sig äga gatan. Folk förstår inte att gatan är vår gemensamma egendom. För att korruptionen skall kunna fortsätta krävs att paraguayanerna är ignoranta och fattiga. Om staten fungerade skulle inte det här tjuv- och rackarsystemet överleva.
Men den före detta senatorn vågar inte gissa om hur lång tid det kommer att ta innan en förändring kommer till stånd i Paraguay. Under tiden fortsätter Sydamerikas tystaste land sin ändlösa slummer.