Ett intressant tecken på min generations bisarra lönsamhetsideologi är Ylioppilaslehtis och vissa studentföreningars argumentering för färre studieplatser vid högskolorna. Chefredaktören Elina Kervinen målar upp i en ledare i Ylioppilaslehti (13/06) en (helt egen) globaliseringsteori: efterfrågan på högutbildad arbetskraft flyr landet och kvar blir de lågavlönade servicejobben. I samma nummer av tidningen läser jag att 70 procent av Helsingfors studeranden vill skära ner på antalet studieplatser.
Kervinen med fleras tunga huvudargument är att högutbildade riskerar bli arbetslösa. Därav följer kravet på nedskärning. Det är i det här argumentet som de här studenternas elitism verkligen kan genomskådas. Om vi gått inför en ekonomisk politik (genomförd av högutbildade, förresten) med en inflationsdisciplin som förutsätter en hög arbetslöshet, kan ju inte de högutbildade hålla fast vid kravet för full sysselsättning. Varför ska den högutbildade eliten ha förkörsrätt på arbetsmarknaden?
Arvi Särkelä
Ska vi ha arbetslöshet, ska den fördelas solidariskt.
En annan sida av elitismen avslöjas då vi drar en av det gångna århundradets största sociologers, Pierre Bourdieus, forskning till minnes. Det är de lågutbildades barn, låginkomsttagarnas barn som vid en stramare begränsning utgallras från universiteten.
Ett sätt att skapa en högutbildad överklass.
I stället för att åberopa sig på Matti Vanhanen (som är en massuniversitetets produkt också han), borde studenterna koncentrera sig på kampen mot överrationaliseringen av universitetens organisation. Kämpa för höjda anslag, inte gå med på en borgerlig politik som man bara förlorar på.
Det hela bygger på en besynnerlig ekonomism som får studenterna att pissa i egen brunn. Att det är själva studenterna som inte värdesätter studier pekar på två saker. För det första på myten om den begåvade individen.
Och så förstås den här ”lönsamheten”, som faktiskt inte bara ses som ett giltigt argument, utan som något slags egenvärde. Frågan är om lönsamheten ens är ett meningsfullt begrepp. För vad betyder ”lönsamhet”? Är det lönsamt att ha familj? Är det lönsamt att ha fria politiska val, eller fritid med nära och kära? Studier handlar först och sist om friheten att studera. Hur lönsam är friheten?
Arvi-Antti Särkelä
