En 6,5 timmar lång teaterpjäs väcker oundvikligen frågor: Orkar skådespelarna? Orkar publiken? Bär texten? När Teaterhögskolans svenska årskurs IV och det Nordiska Magisteråret gör sin tolkning av Brott och straff i regi av Erik Söderblom blir svaret ett rungande JA!
Söderblom har regisserat pjäsen för en kör, vilket gör att alla sexton skådespelare får mycket tid och plats på scenen. Den feberyrande Raskolnikov spelas av (åtminstone) fyra skådespelare med olika personligheter och kön. Flera gånger delas publiken upp i grupper och plötsligt sitter vi med pjäsens karaktärer in på skinnet, i små dunkla rum kring det slitna Hötorget med grannarnas stök i bakgrunden. Man har använt den stora lokalen finurligt genom att dela upp utrymmet med svängande väggar och skuggor formade som kryss, i vilka jag tycker mig se en symbolik med de kristna teman som Brott och straff handlar om. Den rörliga scenografin skapar suggestiva illusioner av St Petersburgs fuktiga gator och hus, men lika ofta bryter scenografin teaterillusionen då publiken måste stå upp och släpa sina stolar till andra sidan salen.


Pjäsen tar tillvara bokens djup och den psykologiska realismen får ett underbart komplement i Dostojevskijs “gogolska” sida, som regissören lyfter fram genom humoristiska karaktärer och karnevalistiska scener. Familjen Marmeladovs gravöl urartar i en cirkus som är det roligaste jag sett på teater på länge. Skådespelarna övertygar, men jag hade ändå önskat att den geniale utredaren Porfori Petrovitsj hade framställts som mindre fumlig och Raskolnikovs vapendragare Razumichin en aning klipskare. 
I stort sätt har man hållit sig till den ursprungliga texten och dess struktur och lagt in några njutbara dansscener. Scenerna är överlag intensiva och tiden skenar iväg. Efter fem timmar är jag tvungen att lämna teatern (den enda i publiken som gör det) men jag kommer definitivt tillbaka för att se slutet. Det mesta tyder på att Raskolnikovs moraliska djupdykning slutar i Sibirien men jag måste få bevittna det själv. Vad jag däremot hade klarat mig utan är programbladets tillkrystade paralleller mellan pjäsen och dagens globalkapitalism. Brott och straff kräver knappast förklaringar för att framstå som aktuell.


Teaterhögskolan: Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, till 6.3.2007. Svenska årskurs IV och det Nordiska Magisteråret. Regi av Erik Söderblom.

Jan Liesaho

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.