Kvinnor har börjat synas allt oftare i muslimska media, skriver Fatima Mernissi, professor i sociologi och feminist.
I Mernissis rapport finner man att de frågor som tas upp i programmen handlar om allt från genus och religion till minoriteters politiska rättigheter. Det som en gång klassades som avlägset ter sig nu som mindre avlägset. Malaysia till exempel, som ansetts befinna sig i den muslimska sfärens marginal, både geografiskt och politisk, har investerat mycket i den nya teknologin. Det civila samhället, Umma, är inte längre begränsat till den manliga sfären eller grupp som finns närmast geografiskt.
Umma är större än så, vilket till exempel saudiska propagandister insåg redan på 1980-talet, menar Mernissi. Då startade de ett flertal digitala transnationella dags- och veckotidningar och satellitkanaler. Tillsammans med bland andra Centret för islamisk rättsvetenskap i den iranska staden Qum (ett av shiamuslimernas huvudsäten) har de nu en stor del av marknaden i den digitaliserade muslimska världen. Tilläggas kan att cenret i Qum, till skillnad från många sunnitiska centrum för studier, har konverterat flera tusen både sunni- och shia-muslimska texter till elektronisk form. Och att kampen om det arabiska cyberutrymmet delas med USA, som enligt David Chambers studieWill Hollywood Go to War? Transnational Broadcasting Studies 8 från 2002, får draghjälp av Libanon.
Men vilka är då programmen som visas på dessa satellitkanaler och hur tas de emot av det civila samhället?
Enligt Mernissi kunde man under Ramadan 2002 se bland annat Ryttare utan häst(Faris Bila Jawad) och Qasim Amin, bägge populära serier i Marocko.
magdans och impotens
Ryttare utan häst handlar om en man, en opportunist som umgås med den brittiska överklassen i 1930-talets Egypten. Den anses kontroversiell och har av en del amerikanska och israeliska media kallats för antisionistisk propaganda.
Medan Qasim Amin, som också utspelar sig i det ockuperade Egypten under 1930-talet, handlar om en man som förkastar den härskande klassen och ser den som inhuman, eftersom han identifierar sig med sin förtryckta mor och hennes “systrar” i det harem i vilket de utsätts för förnedring av haremets herre. Historien är baserad på juristen Qasim Amins liv. Han gav 1899 och 1900 ut två skrifter om kvinnans frigörelse. Amin förespråkade utbildning och arbete för kvinnor. Budskapet i Qasim Amin är, menar Mernissi, att vägen till frigörelse av den arabiska kraften i 1930-talets Egypten och i dag, går genom kvinnans frigörelse.
Förutom serier sänds även pratshower på de arabiska satellitkanalerna. En leds avMuntaha al-Rimhi, som Mernissi har kallat “en av al-Jaziras skarpaste hjärnor”.
Enligt Mernissi kan man inte undgå samtal om Muntaha al-Rimhis program. Var hon än är – på stranden, restaurangen, universitetet, i bankkön, köpcentret – talar männen om programmet.
En av anledningarna till allt tal om Endast för kvinnor, som programmet heter, anses vara att Muntaha al-Rimhy i ett av programmen bjudit in tre kvinnor för att diskutera “orsaken bakom minskad sexuell aptit mellan makarna”. Enligt Fatima Mernissi var det ett snillrikt grepp att använda ordet “aptit” (futur) för att beskriva problemet. I sin rapport citerar hon Ali Aziz, en manlig kollega till al-Rimhi, som säger: “Jag önskar att hon rätt och slätt hade använt begreppet sexuell impotens, för när en kvinna talar omfutur känner sig mannen både otillräcklig och (med)ansvarig.”
Men kvinnor har inte endast huvudrollen i tv-serier och pratshower, utan även i spelfilmer. Magdanserskan återkommer i alla former och skepnader. Hon är den som hjälper affärsmannen att nå till skyarna eller drar ner honom i helvetet. I en tv-film är hon hjältinnan som kämpar för befrielse från ocku-
pationsmakten, i en annan samarbetar hon med en sionistisk organisation.
Medan den gamla traditionen av magdanserskor som underhållare på prestigefyllda tillställningar som kungliga bröllop är på utdöende, har magdanserskan hittat sin nya plats i de folkliga filmerna.
De högsta tittarsiffrorna får dock nyhetsprogrammen, och de leds i allt större utsträckning av kvinnor. Även producenter och framförallt (krigs)reportrar är kvinnor.
förändrade normer
Att ha reportrar som är kvinnor har visat sig vara en god ekonomisk investering. Med nyhetsankarna Jumana Nammour och Khaduja Bin Guna samt ekonomiexpertenFarah al-Baraqawi ökar al-Jaziras tittarsiffror för varje kväll. Samtidigt som de statliga och de med oljepengar finansierade kanalerna, som censurerar sina program och som inte låter redaktionerna själva välja vilka gäster de skall bjuda in, förlorar tittare. En studie från Transnational Broadcasting Studies visar till exempel att MBC, som startade 1991 och då var den enda arabiska satellitkanalen, förlorade en stor del av sina tittare 1996, då al-Jazira startade. Därför valde man att lansera en ny MBC-kanal med endast nyheter, och började anställa även kvinnliga reportrar och producenter.
Enligt Mernissi vill nu alla satellitägare se fler kvinnor i tv. Anledningen är att 64 procent av alla tv-tittare är kvinnor.
Med sin undersökning visar Fatima Mernissi att satellitkanalerna har stor del i den kraft som nu förändrar de gällande normerna i samhället – Umma.
Hon visar att kvinnor är bland vinnarna i det maktskifte som pågår, tack vare den nya tekniken som till stor del är icke-hierarkisk och förlustbringande vid koncentration av makten.
Ironin i det hela är, menar Mernissi, att kampen om pluralism och demokrati i arabvärlden sedan 11 september ständigt finner nya vägar och får allt större genomslags-kraft. Auktoritära regimer och oljelobbyister har insett att man kan behålla makten över cyber-islam-galaxen bara om man delar den med medborgare av bägge könen.
Av Fatima Mernissi finns på svenska bl.a. Shahrazad reser västerut – Olika kulturer, olika harem som kom ut på Norstedts Förlag 2002.
Gordana Malesevic
