Kvinnors roll i maltesiska media och bilden av kvinnan i media, återspeglar både samhällsinstitutionernas patriarkala struktur och den traditionella kulturen som föreskriver liknande könsroller: en hemcentrerad roll för kvinnor och en socioekonomisk aktivitet för män.
Män är fortfarande försörjare och huvudrollsinnehavare i offentliga sammanhang, medan kvinnor är mödrar som belönas för sin omsorg om familjen. Detta skriver Carmen Sammut i sin nyutgivna bok Media and Maltese society.
Carmen Sammut är lektor vid institutionen för Internationella relationer i Malta och undervisar i Medias globala ekonomi, Media och samhälle samt Media och internationella relationer. Hon undervisar också vid institutionen för Media och kommunikation vid Goldsmiths College, University of London.
Familjen anses vara den viktigaste institutionen i samhället, som konkretiseras av ömsesidig omsorg mellan generationer. Denna asymmetri är delvis ett resultat av traditionell hederskodex. Som resultat förväntades kvinnor sätta hemmet i första hand. De skulle även visa diskretion, blyghet och ha anständig klädsel. Som resultat blev mannen beskyddaren av och den som kontrollerade kvinnan och hennes relationer. Sociala förändringar kom först med den brittiska armén och därefter genom den anglosaxiska immigrationen, menar Sammut. Med tiden kom massturismen och massmedia som fortsatte att förändra attityderna.
Den katolska hederskulturen och gapet mellan hemmets och den offentliga sfären påverkar kvinnor och män i alla delar av samhället och återreflekteras i media. Politikerna har aldrig drivit en radikal eller ekonomisk förändring i denna fråga. Enligt Carmen Sammut finns det två orsaker till detta. För det första vill inte politikerna förarga sina konservativa väljare, för det andra skulle de arbetssökande bli fler, vilket inte skulle se bra ut i statistiken. En förnyelse av rollfördelningen motarbetas tydligast av den starkaste kulturella kraften i det maltesiska samhället: Den katolska kyrkan.
Kvinnor utgör närmare hälften av partimedlemmarna och de politiska aktivisterna men är underrepresenterade i parlamentet och i partiernas toppskikt.
Kvinnors aktivism står för en stor del av det politiska grundarbetet och insamling av medel. Detta görs under dagtid, medan män och barn ägnar sig åt arbete och skola. Få politiker, från lokal- till parlamentsnivå är heltidspolitiker. Män sitter på nyckelposterna i partierna, både på lokal- och distriktsnivå och de håller sina möten på kvällstid, i ett samhälle där de flesta kvinnorna är upptagna av aktiviteter i hemmet, vilket gör det svårt för dem att delta. Valexperter framhåller ofta att proportionell representation skulle vara bra för ett ökat kvinnligt deltagande. Men i Maltas fall är kultur och miljö bevisligen starkare än viljan att alla medborgare skall kunna delta i det offentliga livet. Det i sin tur gör det svårt att rekrytera kvinnor till positioner i den politiska toppen.
Förenklad kvinnosyn
Och medan enstaka politiska partier leder arbete för ökad jämställdhet, arbetar kvinnoorganisationerna på det kulturella planet. Sedan 1980-talet har några kvinnor genom sina radioprogram och återkommande spalter i tidningar, varit ledande i kampanjer för kvinnors rättigheter.
En av dessa var och är fortfarande Anna Mallia som hade eget dagligt radioprogram (1976-80) och som skrev flitigt i dagstidningen L-Orizzont (1980-92), i hopp om att göra människor mera medvetna om kvinnors status i det maltesiska samhället.
Den väletablerade kvinnoorganisationen The National Council of Women (NCW) har haft en egen sida i Sunday Times sedan 1985.
Post- och telestyrelsen (som ger sändningstillstånd) och det maltesiska journalistförbundet har försökt informera mediaarbetare om jämställdhetsfrågor. Att behovet är stort kan man se både på redaktionerna och på innehållet i media. Bland de anställda är kvinnorna underrepresenterade på flera sätt: de är färre än männen och de har mindre kvalificerade tjänster i förhållande till sin utbildning.
Ser man till innehållet i tidningar, tidskrifter, tv- och radioprogram finner man att kvinnor sällan är huvudpersoner i nyhetsartiklar och rubriker. Kvinnor framställs på ett förenklat sätt och tilldelas roller inom den privata sfären och på underhållningsområdet.
Enligt Sammut finner man också att kvinnor nästan aldrig intervjuas i sin yrkesroll, än mindre som experter inom ett visst område.
Maltesiska journalister och redaktörer tycks inte kunna eller vilja ifrågasätta biskoparnas makt över folket och den hederskodex som de vill bevara.
Gordana Malesevic
