Tio skådespelare, sex språk, en scen. Den 17 april inledde Riksteatern sin omfattande Finlandsturné med bearbetade Mobergeposet Utvandrarna.
Turnén handlar dock om mycket mer än pjäsen, en moderniserad och omarbetad version av Vilhelm Mobergs klassiker där fokus flyttats från utvandrare till invandrare. Med på turnén är en liten utställning om finländsk och svensk utvandring till USA som visas i foajén, och i samband med alla föreställningar ordnas seminarier kring temat flyktingskap, invandring och främlingsfientlighet. Inför föreställningarna i Esbo samlas vi på Hanaholmen till seminariet ”Dagens utvandrare – vad väntar dem i det nya hemlandet?”.
Ibrahim Baylan, före detta skolminister i Sverige, berättar om sin tidiga barndom som getherde i en by i sydöstra Turkiet. När landet utsattes för en militärkupp kom han som 10-åring med sin familj till Sverige. Skådespelaren Mina Azarian kom i sin tur till Sverige via Finland år 1984 tillsammans med en persisk teatergrupp. Nyligen utexaminerad från scenskolan i Iran, var hon inställd på att jobba med teater också i sitt nya land. Vägen dit var ändå inte helt lätt då arbetsförmedlingens inledande kommentar var “fina betyg – men inga jobb”. Ali-Reza Modjallal inflikar att pjäsen känns som att hålla en spegel framför ansiktet. Han kom själv till Sverige 1990 efter att ha läst på konstakademin och vid Teherans universitet, samt jobbat inom teater, film och TV.
– Jag kan på många sätt identifiera mig med Karl-Oskar och Kristina, men det jag undrar över är varför man automatiskt ser dem som hjältar medan de som kommer till Sverige ofta föraktas och man utgår från att de ska “integreras”.
Finlands före detta arbetsminister Tarja Filatov erkänner att vi i ännu mindre grad förstått att ta till vara den resurs som landet får när människor flyttar hit. Journalisten och läkaren Alexis Kouros berättar hur han i ett samtal med en YLE-chef diskuterat mångfaldspolitik inom TV i Storbritannien och USA, men av chefen fått höra att ”de är ju så mycket före oss”.
– För en läkare känns det här helt ologiskt! Om man i något land hittade ett botemedel för bröstcancer så skulle man knappast här i Finland säga att “de andra är så mycket före oss, vi tar hit medicinen först om fem år”.
Tarja Filatov erkänner att tröskeln till Finland bara verkar bli högre, men hon är nöjd över att det nu finns ett invandringspolitiskt program, vilket innebär att man har en gemensam linje.
Ibrahim Baylan låter sig inte övertygas.
– Livet är kort. När vi sitter där i dödens stund och blickar tillbaka, vad tänker vi då på? Är vi stolta över att vi alltid följde lagen? Att vi hållit oss till budgeten? Eller över hurdana vi varit som människor? Om alla länder hade en så restriktiv flyktingpolitik som Finland skulle jag inte längre leva. Nu fick jag en chans.
Heidi Johansson
