Ryssland har den senaste tiden tagit jättekliv bakåt mot en polisstat. I sina internationella relationer kurar landet ihop sig som en igelkott, med taggarna utåt. Inåt uppträder regimen snarare som en schäfer som slår ner alla som tar snedsteg från den smala stig som Kreml stakar ut.Att det är den inre disciplinen som är viktigast framgick nu senast när kravallpoliser mycket hårdhänt skingrade demonstranter som krävde att förbudet mot en gayparad skulle upphävas. Bland dem befann sig också parlamentariker från Tyskland och Italien, men det störde inte polisen. Rysslands relationer till omvärlden är inte viktiga, det framgick också för några veckor sedan när Estlands och Sveriges ambassadörer angreps under statybråket.
Viktigare är att bevara samhällsordningen. Den ordningen representeras av t.ex. Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov, som stämplat gayparader som ”djävulens påfund” och av den motdemonstrant som förklarade: ”Vi tycker inte att de här perversa mänskorna ska tillåtas marschera på gatorna i Moskva, det tredje Rom, en helig stad för alla ryssar.”
Dehär argumenten visar hur långt bakåt i tiden opinionsklimatet i Ryssland förskjutits, man tänker i religiösa och moraliska termer (som tycks tillåta hur stor brutalitet som helst) snarare än i politiska termer.
Ironiskt nog skulle Ryssland kunna ha en (och bara en) likasinnad partner i Europa, nämligen Polen, där den religiösa fundamentalismen under den nuvarande ledningen är lika stark. Men den starka nationalismen i båda länderna har lett till att de nu är varandras värsta fiender, vilket skapat problem för hela EU.
President Vladimir Putin ses med allt större misstroende i omvärlden. Sannolikheten är tyvärr liten att situationen skulle bli bättre under hans efterträdares tid. Den starkaste kandidaten vicepremiärminister Sergej Ivanov har den senaste tiden försökt bädda för sig med ännu mer nationalistiska uttalanden än Putins. Redan före statybråket i Tallinn uppmanade han ryssarna att bojkotta de baltiska staterna som semestermål och i stället resa till Kaliningradområdet. För en vecka sedan förklarade han att militären borde få större inflytande över ekonomin och industriproduktionen. Militärindustrin borde bli loket i utvecklingen. Ekonomiskt är utspelet idioti, men politiskt öppnar det ännu hotfullare utsikter.
Peter Lodenius
