Det så kallade kriget mot terrorismen är ett av de dominerande diskussionsämnena idag i internationell politik, och också i den nationella diskussionen i många länder. Det är inte förvånande – terrordåd mot civila är vardag i många länder, och självmordsflygningarna mot World Trade Center i New York den 11 september 2001 skakade hela världen. I den diskussionen krävs ofta hårda tag mot terroristerna. Det innebär vanligen att krav framförs om att frångå rättsstatsprinciperna t.ex. vid förhör, och det har blivit skrämmande vanligt att höra krav om att tillåta tortyr vid förhör. Storbritanniens premiärminister avfyrade i slutet av maj en tirad mot dem som talar för individens rättigheter också i åtgärderna mot terrorismen i The Sunday Times (27.5.). I en kolumn rubricerad Shackled in the war on terror (Fjättrad i kriget mot terrorn) beskriver Tony Blair hur brittiska domstolar och parlamentet gång efter annan förhindrat regeringen i dess avsikter att ta till hårdare åtgärder bland annat för att hålla utländska terrormisstänkta i förvar.
I Storbritannien har både parlamentet och domstolarna under åren efter 2001 tagit sig rollen att hindra de allra kraftigaste övertrampen mot de mänskliga rättigheterna. Till exempel hindrade parlamentet en lagstiftning, som skulle ha tillåtit förvar i 90 dagar utan rättegång. Ny lagstiftning lär dock vara på kommande.

Småningom börjar ändå förhoppningsvis medvetenheten växa om att terrorismen inte kan bekämpas med att kränka de mänskliga rättigheterna, utan att det behövs en betydligt mer helhetsmässig syn på hur terrorism ska förebyggas.
FN:s generalförsamling godkände i september 2006 en resolution, som innehåller en global strategi för att bekämpa terrorismen. Den bygger på den plan som FN:s förra generalsekreterare Kofi Annan byggde upp, och vilar på fyra pelare: åtgärder riktade mot förhållanden som kan befrämja spridningen av terrorismen, åtgärder för att förhindra och bekämpa terrorismen, åtgärder för att bygga upp staters och Förenta Nationernas beredskap att förhindra terrorism, samt åtgärder för att trygga respekten för de mänskliga rättigheterna i åtgärderna mot terrorismen.
Den första pelaren är den mest heltäckande, och samtidigt den mest svåra att greppa. Det finns tills vidare ganska litet kunskap om vad som sist och slutligen gör att en person väljer en ideologi som stöder våld, och till och med tar beslutet att utföra terroristiska dåd.
En av svårigheterna ligger också i att det inte finns någon universell definition på vad terrorism är. Men terrorism kan definieras som mycket allvarliga brott oftast riktade mot civila, som har ett politiskt motiv och som har som syfte att genom skräck, utpressning eller tvång få till stånd ett visst slutresultat. Olika länder definierar däremot terrorism väldigt olika, och ofta så, att det är en mycket bred grupp av brott, ofta även ganska lindriga brott, som kan klassificeras som terrorism.
Detta kan få allvarliga konsekvenser för individen, eftersom terroristiska brott i många länders lagstiftning har en specialstatus. Terroråtalade har ofta svagare rättigheter och utsätts för brott mot de mänskliga rättigheterna. En heltäckande FN-konvention om terrorism är under arbete, men det har varit svårt för staterna att nå enighet om definitionen.

Men en viss enighet börjar i alla fall nås via den globala strategin om vad som framkallar terrorism. Detta betyder inte att man skulle godkänna terroristiska brott, för när en individ eller grupp individer tillgriper dödligt våld mot civila för att uppnå ett politiskt mål är det en moraliskt oacceptabel handling. Men det finns ändå en rad åtgärder som av många länder upplevs kunna minska  terroristiska organisationers och ideologiers attraktion.
För det första är det viktigt att åtgärda fattigdomen och de stora klyftorna i många av världens länder. Hopplöshet och brist på framtidstro är fruktbar mark för organisationer som rekryterar terrorister. Därför borde det internationella samfundet vara mer generöst, och samtidigt borde länders egen samhällstruktur stärkas och utvecklas.
För det andra är det viktigt att lösa många av världens långvariga konflikter. En fredlig och hållbar lösning på konflikten i Mellanöstern, och t.ex. Afganistan, Irak och Somalia. I konfliktsituationer föds rotlöshet och egenhandsrätt frodas. Dessutom betyder långvariga konflikter vanligen att det inte finns några möjligheter till utbildning eller arbete för unga människor.
Skyddet för de mänskliga rättigheterna bör stärkas, och människorättskränkningar avskaffas och förebyggas. Ett fungerande rättssamhälle och en tjänstemannakår, ordningsmakt och ett domstolssystem som befolkningen kan lita på är en stark grund att bygga på för att också göra samhällen mer fria från våld och terror. Ett samhälle där de mänskliga rättigheterna tryggas, också på de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheternas område, och där jämställdhet råder, ger en grundläggande trygghet åt individen.

Men det behövs också mer dialog mellan kulturerna och tolerans mellan religionerna.
I de europeiska samhällena krävs ännu mycket arbete för att på ett verkligt jämlikt sätt integrera invandrarsamfunden. Det är nödvändigt att ungdomar med invandrarbakgrund ser att de har sin plats och är välkomna i våra samhällen.
Det är alltså inga lätta utmaningar den globala strategin mot terrorism bygger på. Å andra sidan är det inte heller åtgärder som är viktiga enbart för att åtgärda terrorismen. Byggstenarna är de samma som i varje rättssamhälle, där människovärdet respekteras och individens rättigheter tryggas.

Kristina Stenman

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.