Per-Olov Hjortell död

av Henrik Fågelbärj

Med bestörtning har vi tagit emot budet att Per-Olov Hjortell inte längre är bland oss. Visserligen visste vi att han kämpade mot en långsamt smygande sjukdom, men han var själv optimist och trodde sig ha funnit en medicin med bromsande effekt. Han dog den 29 maj i Vasa vid 78 års ålder.

Med Per-Olov Hjortell har en av konstnärerna i främsta ledet lämnat oss. Per Olov kom att ägna sitt liv åt konsten – oförtrutet, helgjutet. För denna tidnings läsare är hans arbetar- och fiskarmotiv kända. Monumentala verk, som idag kan beskådas i bl.a. Vasa arbis, Korsholms fullmäktigesal och klubbrummet ”Elvan” i Vasa. Många av hans arbeten var utställda vid hans sista stora utställning i Österbottens museum för ett par år sedan, men ännu fler rymdes aldrig med.

Redan tidigt var han med vid Folkets Bildningsförbunds regionala bok- och konstträffar. Redan på 1950-talet vid ett sådant tillfälle i Jakobstad på Föreningsgården medverkade han. Ett minne från den utställningen är en målning av gula blommor i vas – nu på väggen i vårt hem i Hirvlax.

I Vasa arbis kom Per-Olov att göra en strong insats som lärare i oljemålning under en snart fyrtio års period. Många av hans elever har gått vidare och blivit kända namn i konstkretsar.

Vill man i dag söka en naturmålare som skildrat det nyblivna världsnaturarvet i Kvarken så kan man inte förbigå Hjortell. I sin båt sökte han sig ut till kobbar och skär. Otaliga är de konstverk som visar på skönheten i Kvarkens skärgård.

Få vet att han delat studerat tillsammans med Reidar Särestöniemi under studietiden. Få känner till att han lika gott kunde ha blivit konstruktör av träfartyg och segelflygplan. Den första vikingaskepps-repliken Rus och repliken på den gamla estniska postjakten vid inre hamnen i Vasa är ett par exempel på det.
Per-Olov gick ofta emot strömmen.  Han förblev sin stil och sina ideal trogna. Vi inom arbetarrörelsen har en speciell orsak att nu stanna upp – vi har mistat en skildrare av arbetet, arbetarna, fiskarna. Det vanliga folket. Och han deltog också i olika aktiviteter inom vår rörelse. Penseln ligger – men konstverkena finns kvar. Tack för dem, Pärre!

Henrik Fågelbärj

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.