Trots förlusten i vårens riksdagsval präglades Vänsterförbundets kongress av optimism, framtidstro, enighet och föryngring.

Eller kanske det just var valresultatet som puffade i den riktningen. Valkvällen var besvikelsen stor över att kvinnorna blev så få i den nya riksdagsgruppen. Partiorganismen visade sig ha en stor förmåga till självläkning. Nu var många av delegaterna unga eller kvinnor eller båda. De var också aktiva i talarstolen – i själva verket kändes mötet som de unga kvinnornas kongress.Diskussionen vid kongressen visade på en avspänd atmosfär utan fraktionspassioner. I talarstolen togs problem mellan himmel och jord upp och alla talare fick applåder, oberoende av om de krävt slut på mäns våld mot kvinnor, adoptionsrätt för samkönade par eller statligt stöd för vindkraft.

Drog åt samma håll

Av de fraktionsstrider som präglat så många kongresser i Kulturhuset syntes inga spår.  Den nya generationen har inte ens upplevt armbrytningarna under Suvi-Anne Siimes’turbulenta tid och dragkampen mellan majoritet och minoritet kanske fortsätter inom riksdagsgruppen, men inom det övriga vänsterförbundets del är den historia.
EU-parlamentarikern Esko Seppänen konstaterade att han varit med om partikongresser på samma plats under fyra årtionden, och att detta var den lugnaste och positivaste kongressen och den som mest dragit åt samma håll – nu har de unga tagit sin plats.
När många unga kvinnor uppträdde i talarstolen, inte lika många unga män, motsvarar det verkligheten på lokalplanet. Där ser man inte till särskilt många unga män, deras intressen ligger vanligen på andra håll, konstaterade regionfunktionärerna Jukka Kinos i Jyväskylä och Jukka Tamminen i Åbo.
De medgav att aktiviteten i de gamla lokalföreningarna, speciellt de i glesbygderna, har minskat eller helt upphört. Däremot har man i större städer utvecklat nya arbetsformer, som till stor del baserar sig på nätverk som kan förena upp till femtio aktivister. Det innebär större chanser att nå verkliga resultat.

Lätt att profilera sig

Martti Korhonen, som omvaldes till ordförande, såg i sitt avslutningstal ett väldigt arbetsfält för partiet.
– Vänsterns uppgift är att utmana de rådande sanningarna och verka för en annorlunda värld och ett annorlunda Finland. Vänsterförbundet bör utveckla sig som ett öppet politiskt förbund som befrämjar sina grundläggande värden, jämlikhet, frihet och hållbar utveckling. Vi måste verka inom en bred sektor – över alla levnadsområden.
– Många nya frågor har politiserats och inverkar på medborgarnas politiska medvetenhet och aktivism. Nu är tiden inne att fortsätta att utveckla partiet med samma fördomsfrihet beträffande framtidens utmaningar som vi hade när vi grundade vänsterförbundet kring 1 maj 1990.
Vid en presskonferens såg Korhonen det som en lätt uppgift för partiet att profilera sig. Att vara rödare än socialdemokraterna är inte svårt, det är klart. Men Korhonens tes är att vänsterförbundet också är grönare än de gröna. Han motiverade detta med att de gröna inte i regeringen lyckats få igenom några för miljön positiva beslut. I regeringsprogrammet rymdes inte in några verkliga åtgärder på klimatpolitikens område. Kollektivtrafiken har t.ex. inte fått något stöd. Banarbetena beskärs och bussturerna minskar.
Kraven på utbyggnad av kärnkraften har blivit allt intensivare, men Korhonen har inga planer på att justera vänsterförbundets negativa inställning till kärnkraft. Han ser den på sin höjd som en tillfällig lösning tills man finner någon mer hållbar energiform inom kanske 10 eller 20 år.
Om Finland bygger ut kärnkraften innebär det också att uranbrytning måste tillåtas i Finland. Problemen med förvaringen av kärnavfallet kvarstår. Globalt sett är kärnkraften inte heller någon lösning. För att täcka det växande energibehovet i världen borde ett nytt kärnkraftverk startas varje dag. Världens uran räcker inte för det.
I stället för kärnkraft vill Korhonen öka de existerande vattenkraftverkens effekt genom tekniska lösningar, använda mera trä och andra former av bioenergi, spara energi på olika sätt och utveckla nya energiformer.
För socialdemokraternas del beklagade Korhonen att socialdemokraterna inte tagit fasta på samarbetsanbud som vänsterförbundet kommit med. Viktiga samhällsreformer väntar, som en omfattande socialskyddsreform. Inom arbetslivet och vad klimatpolitiken beträffar står vi inför stora utmaningar. Då skulle ett fungerande vänstersamarbete vara viktigt.
Men han var inte egentligen förvånad över socialdemokraternas kyliga inställning.
– De är på väg högerut. I sin val-analys sägs de ha kommit till att nederlaget berodde på att de framstått som alltför mycket till vänster och att de nu måste korrigera det.

Puhakka ny motor

I personvalen skedde en klar föryngring. Sirpa Puhakka efterträder Aulis Ruuth som partisekreterare. Till första viceordförande valdes Paavo Arhinmäki, 30, och till andra viceordförande Aino-Kaisa Pekonen, 28.

Peter Lodenius

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.