Tusentals kvadratkilometer av de vackraste landskapen i Finland hotas av utländska uranletningsbolag. I början av augusti samlades motståndarna till ett riksomfattande möte i Koli nationalpark för att diskutera områdets framtid.Ett riksomfattande möte för uranrörelserna hölls i Koli den 3–5 augusti. Omkring 70 personer från olika delar av landet samlades för att få information, utbyta åsikter, skapa kontakter och planera den fortsatta verksamheten. Platsen var väl vald. Hela kedjan av skogshöjder från Koli söderut har prickats in som intressanta av utländska uranletningsbolag. Naturvärdena är oersättliga. Tusentals kvadratkilometer av de vackraste landskapen i Finland synas på sina mineralrikedomar och inmutas nu.
Markku Kuortti från Muonio, ordförande för Finlands naturskyddsförbunds fullmäktige, konstaterar att ingen uraninmutning ännu har fått laga kraft tack vare det aktiva motståndet. Franskägda Arevas inmutning i Eno, och Namura Finlands – till 100 procent ägt av det kanadensiska Cooper Minerals – i Kouvervaara i Kuusamo har båda överklagats och behandlas som bäst i högsta domstolen. Besluten väntas senare i höst.
Marja-Liisa och Martti Tanninen från Eno är åttonde generationen på släktgården med anor från 1700-talet. Marja- Liisa är orolig över hur det går nu.
– Våra barn skulle ha varit nionde generationen, nu vet man inte hur det går. När vi skickar ut frågeformulär till kommunens beslutsfattare svarar de inte och om vi ringer klagar de över att de inte har tid att sätta sig in i saken. Vad gör vi med sådana beslutsfattare? Vi har grannar som föder upp biffkor. De har 60 stycken men nu är deras foderåkrar inmutade.
Martti fortsätter:
– Vi såg en karta i tidningen och märkte att nio hektar av vår mark är inmutad. Ingen meddelade någonting. Gränsen går 200 meter från huset. Det känns som om man dragit bort mattan under oss. Finska markägare och skattebetalare körs över. Vi har ingenting att säga till om i vår egen omgivning.
Kommunens folk kommer inte till informations-möten. När Areva nyligen ordnade ett presstillfälle vid Riutta dagbrott, där Geologiska Forskningscentralen i tiderna utförde provborrningar, var markägarna inte välkomna.
– Man försökte köra bort oss. Vi är arga över att vara spelknappar. Jag godkänner inte att man inte följer Finlands lagar i skogen.
Martti har kontaktat miljöverkets justitieombudsman.
– Det hör väl inte till allemansrätten att man skickar ut folk för att ta prover hur som helst. Dessutom använder de sig av det privata vägnätet som vi till stor del betalar underhållningen av.

Förgiftade vattendrag

Lördagens paneldiskussion är livlig. Generalsekreteraren för Finlands vetenskapsakademi, professor Matti Saarnisto, talar om uranet och miljön. Som geolog och forskare har han studerat jordskorpans rörelser.
– Det är vansinne att tro att man kan förvara kärnavfall i 100 000 år. Tecken på att stora jordbävningar förekommit med ca 2 500 års mellanrum syns i naturen. För 20 000 år sedan nådde istiden sin maximala utbredning. Olkiluoto låg under ett 2 kilometer tjockt istäcke och jordskorpan trycktes in 800 meter.
Han anser att kärnkraften är för farlig. Att bygga nya kärnkraftverk vid havet är förkastligt. Stigande vattennivåer i kombination med kraftiga stormar utgör redan nu ett hot.
– Uranletning skadar vattendragen. När man krossar berggrunden ökar ytan som avger strålning hundratals miljoner gånger. Geologiska Forskningscentralen borde undersöka vatten, växter och sediment nedströms. Det har de inte gjort. Gränserna som gäller för uran och andra radioaktiva ämnen borde skärpas.
Professor Saarnisto har erfarenhet av förhållandena i Kanada.
– I delstaten Ontario är området runt Elliot Lake fullständigt förorenat till följd av uranprojekten. Tio sjöar är permanent förorenade och floden Serpentriver är förstörd på en 100 kilometer lång sträcka.
Översvämningen i urangruvan Cigar Lake i år visar att den modernaste tekniken inte är säker. Rangergruvan i Australien drabbades av en cyklon i början av året. Det har fått uranpriset att skjuta i höjden. Intresset för nya uranfyndigheter är stort. Ingen vet hur mycket malmletning som förekommer i Finland. På Namuras hemsida nämns Puolanka, Kolari, Muonio, Juuka, Posio och Nilsiä. Bolagen behöver inte meddela vad de söker så länge det rör sig om förbehåll. Mängder med inmutningsansökningar har gjorts i Kuusamo. Endast en del nämner uran. Kitkajoki, Kitkajärvi och Oulanka nationalpark har betydande naturvärden och är viktiga för turism och rekreation. Man satsar 100 miljoner på turism och tillåter samtidigt uranletning.

En unik miljö

Direktören för Koli nationalpark, Lasse Lovén, berättar om arbetet som pågår för att få Koli-Saimenlandskapet upptaget på Unescos lista över världskulturarv. Därigenom kunde man få ett säkrare skydd för den unika biologiska och kulturella miljön.
– Uranletningen har en negativ inverkan på utvecklingsplanerna.
Toni Eerola, som leder malmletningsarbetet för Namura Finland, bedyrar att de är bättre än andra bolag och kommer att ta hänsyn till skyddade områden och hålla kontakt med alla berörda.
Men naturen styrs inte av linjer dragna på papper och tillfredsställande skyddzoner saknas.
Helena Pehkonens och Olavi Louhelas hem ligger mitt i Arevas 16 kvadratkilometer stora inmutningsområde. Från gårdsplanen syns Kolvananuuros silhuett. Kolvananuuro hör både till lundskyddsprogrammet och till Natura. Gränserna är tätt dragna och lämnar kanjonlandskapet som en ensam ö. Namura Finlands inmutningsansökning på 91 kvadratkilometer omger det fredade området på alla sidor.
– Hur går det om man hittar tillräckligt med uran? Knappast vill nån komma hit och fotvandra, granne till en förgiftande gruvindustri.
Helena tar mig runt och visar Kuusoja med sitt kristallklara vatten.
– Mina svärföräldrar fick tomten efter kriget. Svärfar byggde själv frontmannahuset. Tillsammans röjde de åkrarna och födde upp sex barn. Beslutsfattarna tänker inte på kommande generationer.
Tuomo Tormunen och Markku Aro, traktens eldsjälar har sammankallat mötet. De har åskådliggjort verkningarna av en eventuell urangruva på sin karta.
– I Namibia byggde man på apart-heidtiden bostäder åt gruvarbetarna tretton kilometer från urangruvan. Om man ritar en radie på tretton kilometer med Riutta som centrum hamnar både Eno och Kontiolahti kyrkbyar inom riskzonen.
Tapani Veistola från Finlands naturskyddsförbund tycker ändå att mycket har uppnåtts.
– Uranrörelser har vuxit fram runtom i landet och trycket har fått Handels- och industriministeriet att skärpa sin linje. En polisutredning pågår om Agricola Resources provborrningar som gjordes i Salla i förtid. Det viktigaste är arbetet med den nya gruvlagen. Skyddet av natur- och landskapsvärden och medborgarnas rätt till information och deltagande i beslutsfattandet och deras rätt att överklaga måste fås till en tidsenlig nivå.